Var kul att åka på husvisning och få spendera eftermiddagen med brorsan och hans goa tjej. Sedan måste vi ut och kolla på hus och områden medan vi letar efter det vi nån gång ska flytta till. Kan längta oerhört efter ett hus på landet, ha egen häst igen, träna och kanske tävla lite igen. Sedan får man hoppas att allergin inte får för sig att förvandlas till astma, men det har klarat sig i så många år nu och jag är rätt bra på att hantera den. Att vara i stallet och att rida är något som ger mig så mycket. Man kopplar av allt annat och är verkligen bara här och nu och den känslan som inträder när man i vissa ögonblick bara existerar och stämmer med hästen är oerhört starka, man minns dem nästan än mer när man är så långt ifrån dem.
När vi var klara med husvisningen så åkte vi till Kungsmässan och käkade innan vi åkte med till Björn och Jossan i Mölndal. De hade en himla tur och lyckades fixa en lägenhet med första handskontrakt närde flyttade hit i augusti. Nu har de hunnit fixa lite i lägenheten så det var helt schysst, så kul att de flyttat hit!
Widar gillade lägenheten, han tjoade, skrattade och busade som 17, vi funderade nästan på att lämna honom där. Kanske inte varit så dumt med tanke på hur kinkig han varit ikväll.
 |
| ser ni honom? |
Det bjöds på kaffe i deras nytapetserade vardagsrum och vi hann med en hel del snack innan Björn skjutsade hem oss. Ibland blir jag lite nostalgisk och minns Björn som den bebis och lillebror som han varit för mig. Han och några till av syskonen tog bland annat jag väldigt mycket hand om när jag var liten och jag brukade kalla honom, Ida och Ronja för småungarna. Nu är de allt annat än småungar, så vuxna, så duktiga och bra! Tiden går verkligen, vilket hm innebär att även jag blir asgammal...vilket mina yngre syskon gärna påpekar....
Widar hittade dessutom nya vänner, ser ni honom på bilden?
