Så är det verkligen, intet nytt. Hade ju en vag förhoppning om att vi skulle må bättre idag så att Widar skulle kunna dra till förskolan och jag till jobbet. Hade världens råpåslag av ångest igår över att ställa in jobb, psykologsamtal osv. Fånigt egentligen eftersom typ alla vab:ar nu. Fick tom mail från förskolan idag då de skrev att nästan hela barngruppen är hemma med förkylning, hög feber, hosta och/eller vattkoppor.Vattkoppor hade ju Widar förra året, men i övrigt uppfyllde han ju de andra kriterierna. De ville uppmana till att man inte låter barnen gå tillbaka för tidigt. Det där är ju svårt, för stundtals igår så tänkte jag att Widar nog kunde gått till dagis eftersom han stundtals verkade pigg, men det är ju en sak att vara pigg hemma, en annan sak att klara av att vara på förskolan från 8-16.30.
Idag har han mer feber och vi hade en vidrig natt då vi inte somnade och sov ordentligt förren fem i morse. Widar har hostat som en tok och haft mardrömmar så till slut orkade jag inte gå mellan sovrummen utan jag la in honom i vår dubbelsäng och där låg vi och hostade i kapp...Jag hade också feber och tillsammans med mina mediciner så blev mardrömmarna fullständigt förfärliga. Så sova har vi inte gjort så mycket. Kvart över sju var vi uppe igen, ynkliga som bara den.
Trodde Widar skulle somna och sova en stund nu på eftermiddagen, men han ligger mest och bläddrar i böcker och kollar lite på Musses klubbhus och Handy Manny medan han kramar sin älskade stora kisse. Jag ligger också i soffan och kollar lite på datorn eller läser med liten, eller så ligger vi bara och hostar, snörvlar och vilar.Lägenheten ser ut som ett bombnedslag, jag har släpat fram sytidningar och sånt att titta på, näsdukar är framsläpade tillsammans med alvedon, hostmedicin, kiwi, halstabletter, gosedjur, kuddar och vattenglas och Widar har tagit fram massor av saker och verktyg som han vill leka med, men inte orkat leka med eller tagit undan. Måste röja lite om en stund, men det är ju jobbigt bara att tänka på....
