Vårskrik i Särö västerskog

Idag var vi en sväng till Särö Västerskog, ett naturreservat vid Särö, alldeles vid havet och med en riktigt gammal skog som får leva sitt eget liv, mer eller mindre i allafall. Det är en av mina favoritplatser. 

Direkt vid havet, man går genom skogen för att komma till den lilla stranden och oftast är det inte överbefolkat. Det är fint, litet och lugnt och ofta så kan man hitta en liten plats i lä så man kan fika och njuta av solen som alltid tycks skina här. 

Å andra sidan åker vi inte hit i ösregn med en snart fyraårig grabb...Man får välja sina tillfällen. Hade jag haft råd och kunde fått slippa för nära grannar så hade jag lätt köpt hus här. Men jag saknar dessa miljoner som krävs...

vid parkeringen fanns vattenpölar och ni anar ju hur gärna liten ville hoppa...
ingen bra ide tyckte vi, utan gummistövlar i början av utflykten...nja ingen bra ide
blev impad av liten som behärskade sig så mycket att han bara gick genom pölen!

träden är gamla och stora, men fortfarande nakna
men snart så kommer knopparna slå ut och grönskan blir underbar

Vinden låg på från fel håll märkte vi när vi kom dit, men vi hittade ändå en plats med lite lä vid stranden. I skogen var det ju bara skönt, där kom solen fram och vinden kom inte igenom. Att se hur allt spirar och hur djurlivet börjar vakna upp och få prata med Widar om det vi ser och känner är nytt och roligt. Han är väldigt nyfiken och vill veta allt, även sånt vi inte kan svara på. Saker som föranleder ett snart besök på barnens bibliotek Miini. Jag och Matte hjälps åt med att försöka ge svar på allt och inget och den evigt upprepade varför frågan....

massa mossklädda stenar

vi kom nära en vårfjäril som höll på att landa i Widars hår...

Han har en massa fantasi och pratar nästan oavbrutet. Pinnar blir uppfinningar, stenar blir magiska verktyg och tankar om stora byggen och att se spännande djur gör att man märker hur det rör sig i huvudet på honom. I ena stunden så stor, i nästa så liten och ibland så galet självklar att man bara kan le åt honom.

Widar samlar pinnar för att leka med dem i vattnet

 

väl framme vid stranden kröp vi upp mot en gigantisk sten
och fick lite lä. Det blev fika och solmys innan vinden kylde ner oss

 Men det är skönt att vi är två vuxna för ibland kan han driva oss till att vilja slita vårt hår...

vackert

widar vill inte alltid vara med på kort

 

snacka om vindpinad, men stark tall

Det blev många foton och många djupa andetag. Älskar att vara vid havet, lukten av hav, vågorna, känslan av något evigt, varande. Vi letade snäckor och fina stenar och tittade på hur vågorna rörde sig och hur de lät. Vi ploppade sten och försökte stoppa havet, ett omöjligt företag så klart. Det blev fika och funderingar och nästa gång vi kommer tillbaka så är det kanske lite varmare i vattnet. Nu kom vantarna fram och till slut fick vi ge oss då liten frös.

vackert igen

många blåmusselskal

vår lilla snäcksamling

Widar skulle stoppa vattnet med den här träbiten,
det gick sådär ;)

vattnet var svinkallt

 

det var högvatten så vi kunde inte gå ut till den lilla ön idag
inte utan att bli blöta iallafall

   

tallarna är hööööga....

finaste vildungen som bar picknickryggan hela tiden!

 Det är härligt med utflykter och det är alldeles speciellt att få dela det med Widar. Att ha familjetid blir onekligen än mer speciellt nu när vi jobbar båda två och Widar är på förskolan heltid. Det är en omställning för oss alla tre. Något så enkelt som att jaga varandras skuggor och prata om solen och skuggan kan bli värsta grejen när man går genom skogen! Widar blev rätt uppspelt och gjorde olika skrikljud och då vi inte var ensamma så försökte vi få honom att inte skrika så högt.

Men då var det en härlig kvinna som log och sa att det är nog vårskriket! Jag kunde bara le och tänka att ja, men visst så var det ju. Frågade Widar om han hade en massa bubblande vårskrik i kroppen och han skrattade och sa ja mamma och så ylade han lite till. Blev glad av den kvinnan, hon sa ju precis helt rätt sak, istället för att gnälla på att vår lilla vildunge var för högljudd och vem får inte vårskrikskänslor a la Ronja Rövardotter när våren bubblar inom en och runt omkring?!

vi hittade våra första vitsippor,
snart kan man lägga sig ner i hav av vitsippor

Alldeles innan parkeringen hittade vi underbara blyga vitsippor som höll på att slå ut. ett seriöst vårtecken om något eller hur?!

Utflykt till Järndammen i Sala

Igår tog vi lunch i skogen. Widar och farmor Lena fixade varm choklad och packade allt vi kunde behöva och sedan tog vi bilen ut till Järndammen.

vi skymtade solen mellan tallarna

widar släpade med sig ett liggunderlag

Det var alldeles lugnt och stilla ute vid Järndammen och vid vindskyddet tände vi grillen och grillade korv med bröd och drack varm choklad. Jag fotade en massa och Widar hann hitta pinnar och kasta sten i vattnet. Dagens grej var att jag hörde en hackspett och sedan upptäckte Matte var den satt så vi fick se den. År och dag sedan jag såg en hackspett.

hela gänget

widar och farmor

det var alldeles stilla, lä och lugnt

spångarna låg delvis dränkta

Det här är en plats i Sala där jag aldrig varit på, men helt klart en plats jag kommer tillbaka till. Stilla och vackert, en stunds lugn. Widar älskar dessutom att vara i skogen och jag gillar verkligen att han tycker om det! tror han ska få börja i skogsmulle eller nåt liknande snart! Hoppas på att han ska kunna ha lika kul i naturen som jag hade som liten, alla fantasilekar, alla saker att upptäcka och utforska! Fasan är att han bara ska bli innesittandes med ipaden eller nåt!

spegelblankt och först trodde jag det var vattnet som var så stilla,
men det låg tunn is över delar av sjön

gänget kastade sten och försökte knäcka isen,
det gick så där

vackert

fotostund

var är solen?

glädje över grillkorv

dålig glöd fick herrarna att blåsa en massa
vilket slutade med en hostattack

vackert

hot dog break

stilla natur

solnedgång

Widar byggde pinnkoja i vindskyddet

på väg hem

nästan lite trollskog

tre generationer Vanberg

klart killen ville släpa hem bästa pinnen

En helg i Undenäs

 I fredags åkte vi till vänner i Undenäs. Jag tog tåget till Skövde och hälsade på min mor på sjukhuset och Matte och Widar plockade upp mig där. Tillsammans åkte vi mot Undenäs för en lugn julpysselhelg. Widar som verkligen gillar att leka med Odin och vara med Thiahund och katten Romeo var väldigt förväntansfull och självklart blev det en del bus innan småttingarna fick gå och lägga sig.

Vi möttes bland annat av tomten Odin
 som gjorde värsta sjörövarminen

Widar var på fullt bushumör och han och Odin hann hoppa loss
ordentligt i gästsängarna

 

Lördagen inleddes tidigt med ett par 3½åringar som for runt i huset och vid halv tio inleddes första julpysslet för en stunds kontrollerat kaos. Det blev julgodis i olika former

Widar mosade ihop en massa marsipan till en lergubbe

 

Jag gjorde ischoklad

Ser mysigt ut va? Föga anar ni det kaos och kladd som
utspelade sig

marsipangodis doppat i choklad

microknäck från hell, fastnade överallt utom i knäckformarna
och jag höll på att bli galen

Vädret var rätt vidrigt, ett ihärdigt duggregn som kröp in överallt, men Thiahund behöver ändå en skogspromenad. Widar var överlycklig när han fick äran att hålla i kopplet under promenaden. Han släppte inte ens när han halkade omkull och upprepade hela tiden att det är verkligen roligt att gå på hundpromenad

 

Högst uppe på berget Odin ville visa placerade Widar en pinne för att göra som Zou bergsklättrare gör på Disney channel. Pinnen föreställer självklart en Widarflagga ifall ni inte förstod detta.

 

Väl hemma igen blev det lunch och sedan mer julpyssel i form av julgranskarameller. Inte heller kaosfritt då Widar gick bananas med sax och tejp...Odin och Jennie var något mer kontrollerade

hm vad gör man nu?

 

stolt kille med sin julgranskaramell

 

Lika stolt Odin

Ischokladen var klar framåt eftermiddagen och smakade mums

Chokladdoppad marsipan med vinterströssel,
uppskattades av de som gillar marsipan, dvs not me

framåt kvällen började vi bygga julgransbockar och Widar var i sitt esse

 

han sågade ut alla delarna och visade även de andra hur man skulle göra

 

sedan spikade han ihop den och slog sig bara på tummen en gång

mattes fingrar klarade sig helt

 

oerhört nöjd liten med sin färdiga bock som dock behöver kläs

efter allt snickrande blev deet kvällsmat, fika, lördagsgodis,
adventskalender, lucköppning och adventspaket

 

i morse så var ungarna lika pigga även om vi vuxna var lite trötta
Jennie bar iallafall in granris och nu skulle julbockarna kläs

en före bild

koncentrerade, Widar, Jennie och Odin

Oerhört koncentrerad Jennie

Att klä en julbock var inte min grej alls.
Efter att ha klätt ryggen och lite ben lyckades jag få Matte att ta över!

 

Snart klar julbock

Glada ungar som klippt alla grenarna till bockarna

färdig julgransbock som fick följa med hem till göteborg,
inte illa gjort!

Innan det var dags att åka hem byggde småkillarna om gästsängarna till Danmarksbåten/sjörövarskepp
och fiskade hammarhajar, musslor, krabbor och sjögräs...

 

Till slut var det dags att åka ett antal timmar hem till Götet och den här bilden är precis så eländig som den ser ut. Widar klappar Thiahund adjö och försöker låta bli att börja gråta men strax efteråt blir han iallafall jätteledsen då han redan saknar Odin, Thiahund och katten Romeo. Han blir oerhört ledsen för tillfället när någon han gillar ska åka hem eller han ska åka ifrån den personen. Helt förstörd blir den arma lilla killen.

Är alltid kul att dra till Undenäs och hänga med kompisarna, bara synd att vi måste sitta flera timmar i bilen med en liten kille som inte är särskilt road av att åka bil även om han har en skärm att kolla på film på. Förr åkte vi ju jämt, än hit och än dit, men nu orkar man inte riktigt med det. Skulle verkligen önska att man kunde beama sig hit och dit för Widar och Odin har himla kul ihop och jag saknar mina vänner. Vi har varit vänner sen gymnasiet och de betyder himla mycket för mig! Det är en av de platser där man kan vara precis hur som helst och det är alltid ok. Att dessutom se att våra ungar funkar ihop är super!