söndag 31 oktober 2010
Bilköer till förbannelse
Alla dessa bilköer, det har varit tätt med trafik sedan Örebro, helt absurt denna sista söndag i oktober. Är meningslöst att försöka köra om, det ligger ändå lastbilar, pensionärer i segkörning, bilar med släp, söndagsåkare och andra i vägen. Av och till kommer nåt pucko gasande och vräker sig in PRECIS innan vederbörande smäller med mötande trafik och orsakar en enorm trafikolycka. Jag hatar att åka bil när det är så här. Helst skulle jag vilja ha fri väg och en snabb fartstark bil och bara dra på. Rimmar illa med barnstol och baby så istället rullar vi på i samma fart som alla andra i kön på väg mot götet sittandes i en volvo V50 som är Mattes tillfälliga tjänstebil.
Vi kör lagligt och lugnt och jag svär på alla puckon som gasar, bromsar, häver sig fram, ligger och trycker i häcken på en och sedan undrar jag varför i hel-te man kör i 85 på en vägsträcka med hastighetsbegränsningen 100??!! Jag vill påpeka att vägen är bra, det är 7 plusgrader, inget regn och fri sikt och lik förbenat så kör folk alldeles för sakta och VÄGRAR flytta på sig. OK om du vill smygköra, men se då för sjutton till att flytta på dig!
Ja var bara det jag ville säga....jag har tråkigt i bilen nu när Matte kör igen....
Vi kör lagligt och lugnt och jag svär på alla puckon som gasar, bromsar, häver sig fram, ligger och trycker i häcken på en och sedan undrar jag varför i hel-te man kör i 85 på en vägsträcka med hastighetsbegränsningen 100??!! Jag vill påpeka att vägen är bra, det är 7 plusgrader, inget regn och fri sikt och lik förbenat så kör folk alldeles för sakta och VÄGRAR flytta på sig. OK om du vill smygköra, men se då för sjutton till att flytta på dig!
Ja var bara det jag ville säga....jag har tråkigt i bilen nu när Matte kör igen....
Åker bil
genom ett höstsoligt Sverige och längtar enormt mycket hem. Att det ska vara så långt och drygt att åka genom landet för att komma hem till vårt bombhotade göteborg....Widar sover sig igenom resan än så länge, han är så duktig vår lille kille!
Söndag
Idag har vi en evighetslång körning hem till Göteborg och innan dess ska vi förbi Mattes mormor och pappa. Just nu längtar jag bara hem, samtidigt så har det varit bra här uppe också! Jag är glad över alla som bryr sig om och finns för Widar, det är så gott!
Ute är det bara grått och trist, hösten kliver in i vardagen och in i ens liv och det är inte den färgglada hösten, utan nu är det mörkret som är här. Nåja, blir lite choklad i bilen, det ska ju muntra upp...och imorgon blir det bus med goa vänner och småttingar som Widar kan busa med!
Vintertid
Matte har blivit förkyld och ligger och hostar i vardagsrummet och jag brottas med sorgliga tankar efter gårdagens besked. Widar sover väldigt oroligt också i natt, om det är allt han upplevt eller om han också håller på att bli sjuk är oklart. Jag hoppas att det bara är intryck som måste landa och den här veckan som kommer är bara lugna fina rutiner som förskola och babysim och nån fika och en massa lugn så då ska nog bli bra. Funderar på om tänderna kan vara på gång för han dreglar stora pölar och idag försökte han gnaga av mig tummen så det kliar nog väldans i munnen. Tror Sophie kommer bli illa biten och gnagd på i veckan...
Vintertid, för trettiofemte gången i mitt liv och den allra första gången i Widars liv. Undrar om han kommer få uppleva en riktig vinter eller om det bara blir lite fjuttig snö och resten västkustregn, dvs regn från alla håll samtidigt? Ett halvår till sommartid, ett halvår av regn, mörker, snö, kyla, ishalka, kaos och en enorm längtan till sommardagar och sommarkvällar. Jag längtar bort, hade vi en massa slantar över hade vi tagit en solsemester, varför inte på Maldiverna? Men när försäkringskassan strypt utbetalningarna så har jag väl råd att åka till Partille med spårvagn...å vad 17 vill jag göra i Partille??!
Hoppe, när man som mest behöver le
 |
| Hoppe busar |
 |
| Trepartssamtal |
 |
| Hoppe extraknäcker som barnvakt |
 |
| När han inte tvättar |
 |
| Nu ska jag göra mig vacker... |
 |
| ...och skåla i cognac |
 |
| Lite chokladglass är aldrig fel |
 |
| Försöker förklara för Widar att man ej ska äta filten... |
 |
| gav upp och kröp in i chipspåsen istället... |
Söndag natt-oro, sårbarhet, livet i oreda
Vaken, alla andra sover. Funderar på dagen, påminner mig om allt som var bra och fint, men funderar också på annat. Fick ett fruktansvärt besked under dagen rörande en av de mina som är allvarligt sjuk, man talar om dagar, kanske månader som är kvar, man talar om att kanske kunna bromsa förloppet., man kan inte behandla bort det . Det är så svårt, så svårt att ta in och förstå, för i nuläget så syns det inte.
Livet är så förbannat kort och sårbart. Varför måste det vara så? Vi hoppas på att det inte ska bli så illa, men det är illa, så förbannat jävla illa att jag mår fysiskt illa. Det går inte att ändra, bara möjligen köpa sig lite tid. Jag vill köpa all tid man kan få. Förutom de barn som fötts i år så är det ett skitår. Katastrofer, olyckor, nära anhöriga och vänner som dör, blir sjuka, far illa, 2010 är inget gott år. Jag vet att det är för att vi blir äldre, saker händer, men det gör ont, så ont. Och jag har redan ont, som Winnerbäck skriver, "jag tror det svajjar i min själ..."
Jag kramar Widar så hårt i natt, så nära. Han ligger mellan oss i sängen, blir så när vi sover borta och jag är så rädd att någon eller något ska skada honom, att något ska hända honom. Jag hör hur han andas, jag älskar att han finns hos oss, jag vill aldrig förlora honom och jag vill inte förlora någon annan av de mina. Jag har redan varit på begravning i år, jag vill inte begrava fler, jag orkar inte. Jag vill få ha de mina hos mig.
Det blir sådana kontraster, Widar i början av sitt liv, andra i ett troligen relativt snart slut av sitt, andra är gravida, andra är sjuka, vi slängs mellan glada nyheter och nyheter som på ett par minuter vänder upp och ner på vår värld. Men vi kämpar, alla kämpar vi för att klara det, för att orka, för att på något sätt hålla näsan över vattenytan. Men ibland orkar man inte mer, för en stund släpper man taget, men hoppas på att någon eller något får upp en igen. Jag vet att det vänder, att det finns hopp, men för vissa saker finns det inget hopp. Bara lite värdefull tid.
Livet är så förbannat kort och sårbart. Varför måste det vara så? Vi hoppas på att det inte ska bli så illa, men det är illa, så förbannat jävla illa att jag mår fysiskt illa. Det går inte att ändra, bara möjligen köpa sig lite tid. Jag vill köpa all tid man kan få. Förutom de barn som fötts i år så är det ett skitår. Katastrofer, olyckor, nära anhöriga och vänner som dör, blir sjuka, far illa, 2010 är inget gott år. Jag vet att det är för att vi blir äldre, saker händer, men det gör ont, så ont. Och jag har redan ont, som Winnerbäck skriver, "jag tror det svajjar i min själ..."
Jag kramar Widar så hårt i natt, så nära. Han ligger mellan oss i sängen, blir så när vi sover borta och jag är så rädd att någon eller något ska skada honom, att något ska hända honom. Jag hör hur han andas, jag älskar att han finns hos oss, jag vill aldrig förlora honom och jag vill inte förlora någon annan av de mina. Jag har redan varit på begravning i år, jag vill inte begrava fler, jag orkar inte. Jag vill få ha de mina hos mig.
Det blir sådana kontraster, Widar i början av sitt liv, andra i ett troligen relativt snart slut av sitt, andra är gravida, andra är sjuka, vi slängs mellan glada nyheter och nyheter som på ett par minuter vänder upp och ner på vår värld. Men vi kämpar, alla kämpar vi för att klara det, för att orka, för att på något sätt hålla näsan över vattenytan. Men ibland orkar man inte mer, för en stund släpper man taget, men hoppas på att någon eller något får upp en igen. Jag vet att det vänder, att det finns hopp, men för vissa saker finns det inget hopp. Bara lite värdefull tid.
Möt giraffen Sophie
I dag fick Widar sophie, the giraff av sin farmor. Hans sysslingar har redan varsin så både jag och Widar har blivit nyfikna. På länken sophie kan ni läsa allt om Sophie och faktum är att Sophie på en gång blev poppis. Widar greppade henne och började tugga och busa med henne på en gång. En lysande present! Widar fick många presenter som kommer att dyka upp här och allt vi kan säga är tack alla goa människor, både ni som var med och ni som hade skickat med presenter och lyckönskningar!
 |
| Sophie |
 |
| Farmor Lena, Widar och Sophie |
lördag 30 oktober 2010
Namncermoni
 |
| jag, widar och matte |
 |
| Vi under cermonin |
 |
| Widar med sina faddrar, mina systrar och Mattes bror |
 |
| ronja läser en dikt |
 |
| Mattes familj och släkt, några saknas dock |
 |
| Widar med min far Ragnar |
 |
| Ronja, min farmor Märta, Ragnar, Olga, Ida, Leo och jag |
Ett annat avbräck var också att flera fick förhinder och inte kunde närvara av olika orsaker, men jag är glad för de goingar som kom och närvarade. Widar presenterades för sin släkt, vi förklarade vilka namn han fått och varför han fått dem, sedan presenterade vi hans faddrar, två av mina systrar samt Mattes bror. Min syster Ronja läste en fin dikt för Widar och efter det skålade vi för honom. Matte höll på att skjuta sönder lamporna med Pomackorkarna...
Efter det blev det smörgåstårta, kaffe och kaka och presentöppning. Widar fick en massa roliga och fina presenter och blev hyllad och busad med. Han träffade mostrar, kusiner, far och morföräldrar, sysslingar, vänner mm. Det var en väldigt fin dag även om vi glömde sånt vi skulle säga och inte alla var där. Tack ni som var där och ni som var med oss i tankarna!
 |
| jag,widar,ronja och ida |
Morgonpigg
Pigg å pigg kan väl diskuteras, vi har matat och bytt blöja på en hungrig bebis, vi är dock synnerligen trötta...Hoppas på att dagen ska bli bra, är lite ledsen att flera av de mina inte kunde vara med den här helgen, men ibland kan man inte tajma allt sorgligt nog. Trodde jag ville skriva lite, men orden tog slut...Återkommer.
Skunk Anansie - Weak
Hade glömt hur grymt bra den här låten är...har cd:n sedan många år, är nog dags att lyssna in den igen!
Till slut
Widar sov det mesta av bilresan så han var både busig och hungrig när vi kom fram vid halv elva och nu sover han och Matte och resten i lägenheten. Bara jag som är vaken. Är ni förvånade? Nä tänkte väl det. Ligger och funderar en massa. Hoppas verkligen att det blir en bra dag idag, är ledsen att det vi planerat inte riktigt gick att genomföra. Absurt hur vissa saker kan utgå ur sortimentet bara så där liksom.
Nä, ska försöka sova.
fredag 29 oktober 2010
Passerar Laxå
Varje gång vi åker förbi här passerar ett par år av mitt liv i revy och det är inget jag saknar. Under ett par år i mitt liv både jag i Tived och Laxå är då den kommun och större ort man tillhör. Att kalla Laxå för större ort är egentligen ett skämt då det är en döende håla som man lika gärna kunde radera ut från kartan.
Det finns inget vettigt att göra där och det enda jag egentligen är nöjd med är att jag under min tid på datorteket var med i Nerikes allehanda tillsammans med ett par andra ungdomar för vi hade gjort en undersökning i Laxå där man kom fram till att det inte fanns någonting vettigt för unga människor i Laxå. Vill minnas att rubriken var Laxå är en håla och bild på oss tre och undersökningen som vi hade gjort ytterst seriöst.
Jag bodde i skogen med en mil till närmaste busshållplats, bussen gick morgon och kväll, saknade körkort, arbete och vettigt liv överhuvudtaget. Hade flyttat till en kille och höll på att få spader. Det bästa jag gjorde var när jag gjorde slut och flyttade, men då hade jag stått ut med att vara insnöad ett antal vintrar, svurit över det mesta och hatade granskog med djup innerlighet. Stod inte ut med skvallrande bybor där alla var släkt med alla och alla snackade skit hela tiden och de gamla kvinno och mansrollerna satt så djupt att vissa kvinnor åt sin mat vid spisen medan de serverade gästerna och mannen vid köksbordet.
Det tog många år innan jag kunde följa med mina kompisar till Tiveden igen och se att det kunde vara fint. Naturen är fin där och visst hade jag många fina dagar där också, men jag är ingen mörk granskogsmänniska som odlar hasch på kalhyggen, dricker hembränt och åker sex mil i snöstorm för att föda barn och tycker att det är helt normalt i dagens Sverige. Men det är väl tur att vi alla är olika och alla gillar olika.
Jag gillar inte grannar och i skogen finns inte många grannar, men då alla känner alla och diverse tvister pågår om allt och ingenting så blir det lätt high life iallafall när spriten eller det hembrända flödar. Visst gillade jag att rida i skogen, köra fort när jag väl tog körkort, alla nätter vi satt uppe och snackade och tittade på stjärnorna, alla trollhistorier som finns, men jag gillar inte att ambulansen körde vilse på alla skogsvägar så att en man med hjärtinfarkt hann dö innan ambulansen hann fram, att det inte fanns några jobb, inget hopp, att det var en evighet till alla man ville hälsa på, att folk inte hittade hem till en, att längta efter hav och lövskog. På det hela taget jag är varken skog eller Laxåmänniska. Å nu är vi ett par mil från Laxå och jag lägger det flera år bakom mig!
Det finns inget vettigt att göra där och det enda jag egentligen är nöjd med är att jag under min tid på datorteket var med i Nerikes allehanda tillsammans med ett par andra ungdomar för vi hade gjort en undersökning i Laxå där man kom fram till att det inte fanns någonting vettigt för unga människor i Laxå. Vill minnas att rubriken var Laxå är en håla och bild på oss tre och undersökningen som vi hade gjort ytterst seriöst.
Jag bodde i skogen med en mil till närmaste busshållplats, bussen gick morgon och kväll, saknade körkort, arbete och vettigt liv överhuvudtaget. Hade flyttat till en kille och höll på att få spader. Det bästa jag gjorde var när jag gjorde slut och flyttade, men då hade jag stått ut med att vara insnöad ett antal vintrar, svurit över det mesta och hatade granskog med djup innerlighet. Stod inte ut med skvallrande bybor där alla var släkt med alla och alla snackade skit hela tiden och de gamla kvinno och mansrollerna satt så djupt att vissa kvinnor åt sin mat vid spisen medan de serverade gästerna och mannen vid köksbordet.
Det tog många år innan jag kunde följa med mina kompisar till Tiveden igen och se att det kunde vara fint. Naturen är fin där och visst hade jag många fina dagar där också, men jag är ingen mörk granskogsmänniska som odlar hasch på kalhyggen, dricker hembränt och åker sex mil i snöstorm för att föda barn och tycker att det är helt normalt i dagens Sverige. Men det är väl tur att vi alla är olika och alla gillar olika.
Jag gillar inte grannar och i skogen finns inte många grannar, men då alla känner alla och diverse tvister pågår om allt och ingenting så blir det lätt high life iallafall när spriten eller det hembrända flödar. Visst gillade jag att rida i skogen, köra fort när jag väl tog körkort, alla nätter vi satt uppe och snackade och tittade på stjärnorna, alla trollhistorier som finns, men jag gillar inte att ambulansen körde vilse på alla skogsvägar så att en man med hjärtinfarkt hann dö innan ambulansen hann fram, att det inte fanns några jobb, inget hopp, att det var en evighet till alla man ville hälsa på, att folk inte hittade hem till en, att längta efter hav och lövskog. På det hela taget jag är varken skog eller Laxåmänniska. Å nu är vi ett par mil från Laxå och jag lägger det flera år bakom mig!
Mot Sala
I mörker och massor av trafik och bilen full med packning är vi nu på väg till Sala. Vi har bara hunnit förbi Vårgårda så det är många mil och många tim körning kvar. Just nu ångrar jag att vi la allt i Sala. Har inte hunnit allt vi borde och en överraskning som vi skulle haft med imorgon visade sig bara finnas tillgänglig i Piteå, Charlottenberg och Trollhättan. Blev så ledsen.
Dagens samtal hos psykologen, hjärnskrynklaren, gick, det var ungefär känslan. Det gick och jag orkar inte mer än så idag. Det har inte varit någon bra dag, Widar gnällde och skrek oavbrutet i tre tim mellan 10-13. Till slut var jag i upplösningstillstånd och då somnade han äntligen. Han sov när jag lämnade över till brorsan och Jossan och när han vaknade var han på gott humör liksom när jag kom hem.
Vi packade det sista och kom till Olskroken i rusningstrafik då Matte kom på att han glömt kavajen och det var bara att vända igen. Just det köra en extra sväng i fu-ing rusningstrafik å kö. Men nu är vi på väg och vi har bett Mattes bror införskaffa en bok som man kan skriva hälsningar i till Widar vilket jag glömde på stan. Minnet funkar inte kan vi säga.
Suck vill bara komma fram, är det för mycket begärt att någon fixar fram ett sätt att beama sig dit man ska? Vore mer tidsenligt, miljövänligt och smidigare!
Dagens samtal hos psykologen, hjärnskrynklaren, gick, det var ungefär känslan. Det gick och jag orkar inte mer än så idag. Det har inte varit någon bra dag, Widar gnällde och skrek oavbrutet i tre tim mellan 10-13. Till slut var jag i upplösningstillstånd och då somnade han äntligen. Han sov när jag lämnade över till brorsan och Jossan och när han vaknade var han på gott humör liksom när jag kom hem.
Vi packade det sista och kom till Olskroken i rusningstrafik då Matte kom på att han glömt kavajen och det var bara att vända igen. Just det köra en extra sväng i fu-ing rusningstrafik å kö. Men nu är vi på väg och vi har bett Mattes bror införskaffa en bok som man kan skriva hälsningar i till Widar vilket jag glömde på stan. Minnet funkar inte kan vi säga.
Suck vill bara komma fram, är det för mycket begärt att någon fixar fram ett sätt att beama sig dit man ska? Vore mer tidsenligt, miljövänligt och smidigare!
AAAAAAAAAAAAAAAAAA
Får bryt, ska jag ha sjukpenning eller inte?
Ska jag ha sjuklön eller inte?
Ska jag ha föräldrapenning eller inte?
Kan inte nån i hela Sveriges land tala om för mig vad som gäller innan jag får ett akut psykbryt och ballar ur??!!
Hur fan kan alla ge mig olika besked hela förbannade tiden?? Jag kan för 17 inte vara den enda föräldralediga människan med en anställning som är deltidssjukskriven? Till råga på allt bara på 25%, hur fan jag nu kunde vara så dum eftersom det tydligen innebär ännu mer problem. Tror jag skiter i det här snart och bara tar föräldradagar även om jag mår skit för det här orkar jag inte med och dessutom blir jag pank på att inte få varken pengar eller besked.
Ska jag ha sjuklön eller inte?
Ska jag ha föräldrapenning eller inte?
Kan inte nån i hela Sveriges land tala om för mig vad som gäller innan jag får ett akut psykbryt och ballar ur??!!
Hur fan kan alla ge mig olika besked hela förbannade tiden?? Jag kan för 17 inte vara den enda föräldralediga människan med en anställning som är deltidssjukskriven? Till råga på allt bara på 25%, hur fan jag nu kunde vara så dum eftersom det tydligen innebär ännu mer problem. Tror jag skiter i det här snart och bara tar föräldradagar även om jag mår skit för det här orkar jag inte med och dessutom blir jag pank på att inte få varken pengar eller besked.
Min bror är bäst
 |
| Widar är redo för bus med morbror Björn och tant Jossan! |
Ted Gärdestad- Himlen är oskyldigt blå
Gillar verkligen den här låten, har knappt lyssnat på den innan den dök upp i filmen Himlen är oskyldigt blå som jag för övrigt vill gå och se snarast. Den här innehåller dessutom många fina bilder på Ted Gärdestad, sorgligt männoskoöde dessutom.
Grå fredagsmorgon
Vaknat upp i ett grått Göteborg där jag och liten bebis försöker hålla varandra på bra humör. Matte dyker upp på eftermiddagen, han kommer hem några timmar tidigare från jobbet. Jag ska packa lite inför helgens namnkalas fast egentligen vill jag nog bara vara kvar hemma. Men det kommer bli bra, på lördag ska vi välkomna Widar på hans namncermoni, hoppas han inte vaknar på fel sida. Men det blir en lång körning, hela vägen till Sala, känns rätt jobbigt. Är lite biltrött just nu.
Vi satt igår och förberedde ceremonin och jag tror det kommer bli jättefint! Synd bara att det inte ska bli så soligt....På lördagen blir det till att pynta och förbereda allt innan gästerna kommer vid två.
Så förutom packa så ska vi ner till stan och leta lussebody samt att jag ska på samtal. Ska bli rätt skönt, fast varje gång man ska dit så känns det småjobbigt, vet inte vad jag ska säga, men tiden brukar ändå gå. Tror hon är rätt duktig på att få mig att snacka även om det är jobbigt och jag är lite skeptisk.
Usch regnar ute, vill inte alls gå ut, men det ska vi ändå. Hoppas ni får en go dag!
Vi satt igår och förberedde ceremonin och jag tror det kommer bli jättefint! Synd bara att det inte ska bli så soligt....På lördagen blir det till att pynta och förbereda allt innan gästerna kommer vid två.
Så förutom packa så ska vi ner till stan och leta lussebody samt att jag ska på samtal. Ska bli rätt skönt, fast varje gång man ska dit så känns det småjobbigt, vet inte vad jag ska säga, men tiden brukar ändå gå. Tror hon är rätt duktig på att få mig att snacka även om det är jobbigt och jag är lite skeptisk.Usch regnar ute, vill inte alls gå ut, men det ska vi ändå. Hoppas ni får en go dag!
torsdag 28 oktober 2010
Julmysigt till baby hos Lindex
 |
| Lussebullebody, 79,50 |
 |
| Julsockar 39,50 |
 |
| Pepparkaksbody 79,50 |
De här fina plaggen hittar ni på Lindex. Imorgon ska jag ta en sväng på stan och se om jag hittar det jag vill ha eller om jag ska beställa plaggen innan de tar slut. Frågan är pepparkaka eller lussebulle?
Babyoutfits
Vi kör från vänster till höger och börjar uppefrån.
- AC/DC body från Lindex, jeans från Cubus och sockar från HM
- Blå Stinkis body-Lindex, svart byxa från Parvel, Åhlens, sockar Lindex
- Grå barbapappabody-HM
- Body med tryck-Cubus, blå byxa-Lindex
- Set med body och byxa från Lindex
- Älgbody från stadsmissionen, byxa-Parvel, Åhlens, snoopysockar-HM
- Fruktbody från DUNS, byxa-Cubus
- Kaninbody och vit byxa- Name it, Tigertofflor-HM, dreglis-Parvel, Åhlens
Torsdag, vi lämnar Norge
Under ett par timmar var jag med på en utflykt. Sedan blev det lunch i Oslo innan vi körde hem och jag och Widar fick skjuts fram till porten, gissa om det var skönt! Har fått en del vila också vilket varit väldigt bra.
Vi har haft så bra dagar även om Widar fått bryt med jämna mellanrum vilket gjort att stressnivån ökat, men tack och lov har man fått hjälp av goa människor och stor del av tiden har Widar busat järnet. Har sett till att utnyttja min vilotid, är noga med det. Men ikväll är det otroligt skönt att vara hemma och lämna över allt till Matte för en stund.
Men nu har Widar gjort sin första utlandsresa och det gick bra. Jag vet nu att jag fixar en massa logistik som man ska tänka på hela tiden och man vet ju inte hur en fyramånaders bebis ska reagera på allt. Han kunde ju ha skrikit hela tiden och då hade vi åkt hem tidigare.
Men tack alla goa människor för ett par jättebra och fina dagar trots regn och en del tandagnisslan!
onsdag 27 oktober 2010
Dagens bild-onsdag
Ibland vill jag bara följa den här lilla vägen, in, bort, någonstans...
Bilden är från rundan runt Härlanda tjärn
Trötta och övertrötta
Vi är verkligen det, trötta och övertrötta. Har försökt få Widar att somna i en timme nu, men det går bara inte så nu ligger han och tittar på Pip och jag ligger bredvid med datorn så får vi göra ett försök igen om en stund. han ska snart äta och det lutar åt att det är det han får göra innan han kommer till ro idag. Vi har haft en intensiv och rolig, intressant och jobbig dag och kväll. Widar har bara fått bryt två gånger, framför allt ikväll när vi skulle käka middag. Jag hann äta förrätt när han började, matade, bytte blöja, men trött som han var så fick han tokbryt lagom till huvudrätten...Spelade ingen roll vad jag gjorde, han bara skrek.
Fick ta ut vagnen ur restaurangen och gå med honom en stund, då kom han äntligen till ro och somnade så jag kunde äta efterrätten. Men med tanke på att han bara haft korta powernaps idag så var det inte så konstigt. Tyvärr fick han vakna när vi åkte hem och det ledde fram till kaoset ikväll... Är så glad att vi har ett litet eget rum och badrum, så stör vi inte och då kan man slappna av även om alla säger att det är ok. Blir onekligen stressad när han skriker och inte kommer till ro och det är ju inte så att han blir lugnare av att jag blir stressad...Men nu vet jag hur jag ska fixa allt på resande fot vilket passar bra när jag ska till syrran i Stockholm om några veckor. Då ska Widar få busa med sina kusiner!
Nu får jag nog fixa lite mat, men det kommer lite bilder när jag kommit hem imorgon. Vi ska ta det så lugnt när vi är hemma igen innan det är dags för namnkalas i helgen.
Fick ta ut vagnen ur restaurangen och gå med honom en stund, då kom han äntligen till ro och somnade så jag kunde äta efterrätten. Men med tanke på att han bara haft korta powernaps idag så var det inte så konstigt. Tyvärr fick han vakna när vi åkte hem och det ledde fram till kaoset ikväll... Är så glad att vi har ett litet eget rum och badrum, så stör vi inte och då kan man slappna av även om alla säger att det är ok. Blir onekligen stressad när han skriker och inte kommer till ro och det är ju inte så att han blir lugnare av att jag blir stressad...Men nu vet jag hur jag ska fixa allt på resande fot vilket passar bra när jag ska till syrran i Stockholm om några veckor. Då ska Widar få busa med sina kusiner!
Nu får jag nog fixa lite mat, men det kommer lite bilder när jag kommit hem imorgon. Vi ska ta det så lugnt när vi är hemma igen innan det är dags för namnkalas i helgen.
Regn
Det regnar alltid när jag är i Norge. I går var ett undantag, idag är ordningen återställd och regnet faller ner, grått, kallt och blött. Ute är det tokgrått och snart ska vi ge oss iväg på lite utflykter. Vi har mumsat frukost och Widar är trött efter att ha varit vaken ett par timmar i natt. Förhoppningsvis sover han i bilen och babybjörnen nu.
Såg att det är ett riktigt oväder över Sverige i dag, varningar på västkusten och skåne. Hualigen, så illa är det inte här.
Hoppas ni får det bra, nu ska jag ta på regnskyddet och rulla ut vagnen.
Kram på er!
Såg att det är ett riktigt oväder över Sverige i dag, varningar på västkusten och skåne. Hualigen, så illa är det inte här.
Hoppas ni får det bra, nu ska jag ta på regnskyddet och rulla ut vagnen.
Kram på er!
Natt i Norge
Funderade lite så här en natt efter snart 4 och en halv månad sedan förlossningen och tänkte nog stolpa ner lite...Jag en massa råd och tips under graviditeten, och än fler erfarenheter, men mycket missade folk att berätta.
- Varför var det ingen som sa att man inte skulle få sova, varken under graviditeten eller efter? I så fall hade jag nog tagit en långsemester och sömnhypnos och sovit i flera månader för att kompensera.
- Varför var det ingen som sa att jag skulle bli typ flintis efter förlossningen? Håret rasar av så fort jag borstar det, duschar eller tar i det. Hade jag vetat hade jag bokat en handgjord peruk eller bokat in hårförtjockning osv.
- Varför var det ingen som sa att jag skulle se ut som en zebra på höfter, mage och lår, obs efter förlossningen? Då hade jag legat i mer med massage, smörjning och nyttig kost under tiden. Å andra sidan säger de att det kanske inte gjort nån skillnad, att det är ärftligt, tack generna...
- Varför sa ingen att man kunde få så ont av foglossning att det kändes som knivhugg för varje steg man tog och vem 17 sa att det skulle försvinna så fort barnet kommit? Då hade jag investerat i en supersäng och långsemester på en strand under flera månader och sluppit kliva upp och ner på spårvagnen och se andra göteborgare bre ut sig på sätena medan jag fick stå med en höggravid mage.
- Varför var det ingen som berättade att jag inte skulle kunna sitta normalt på en dryg vecka efter förlossningen? Då hade jag åtminstone investerat i en fluffig pinsam sittring.
- Varför var det ingen som sa att min rygg skulle kunna jämföras med en gammal tants? Eller ja att hela kroppen skulle bli svag och göra ont på de mest konstiga ställen? Då hade jag investerat i en personlig tränare under och efter graviditeten och tränat styrka, plankor mm.
- Varför kläckte ingen ur sig att även om jag går ner mina graviditetskilon så kommer magen få en synnerligen dallrig form? Då hade jag använt belly bandit direkt efter förlossningen. Eller nån superkorsett...
- Varför sa ingen att mina händer skulle bli helt hopplösa och inte ens kunna skruva åt en nappflaska ordentligt? Då hade jag införskaffatgreppvänliga saker och hjälpmedel för att skruva åt och hålla saker.
- Varför var det ingen som berättade om att hormonerna ställer till strul i kroppen fysiskt och psykiskt? Då hade jag kunnat fixa mediciner och terapier i förebyggande syfte eller nåt?*s*
- Varför var det ingen som sa att amning, måsten och annat får bli vad det blir, det kommer ändå bli bra? Då hade jag sluppit en massa nojja.
- Varför var det ingen som sa att mitt liv skulle bli helt annorlunda, en berg och dalbana där jag inget längre visste? Då skulle jag...hm, vet inte vad jag kunde ha gjort mot det haha
- Varför var det ingen som sa att jag skulle smälta av två små ögon som tittar på mig och en mun som ler mitt i natten? Trots att jag är toktrött...
- Varför var det ingen som sa att jag skulle bli så full av kärlek för något så litet och stort på samma gång?
- Varför var det ingen som sa att jag skulle börja bli en hönsmamma och tigermamma på samma gång och gud nåde den som gör något mot min alldeles egna lilla busunge?
- Varför var det ingen som sa att även om allt är jätteläskigt så är det alldeles häftigt och starkt också?
Eller var det nån som sa det och jag missade det? Nä, för det mesta fick jag bara hör att allt var underbart, förlossningen skulle inte göra ont, allt var naturligt och ni vet ju vad jag tycker om det ordet...
Hm, hur som, jag skulle aldrig vilja vara utan min lilla tosse vosse, men just nu vill jag att han sover resten av natten och att jag gör likadant. Tänk, idag är det fyra och en halv månad sedan han kom till oss och han är en stor personlighet som vi älskar mest av allt även om min kropp har freakat ut...
tisdag 26 oktober 2010
schnappi
fånigt javisst, men kom ihåg att den låg många veckor på Digi listan för några somrar sedan...schnappi *s*
Tisdag i Norge
Vi åkte från Göteborg igår och i natt bodde vi i en stuga i Strömstad. Havsutsikt, pool för den som ville, jag skippade badet på grund av månadseländet som kommit tillbaka nu när kroppen kommit på att den inte är gravid längre. Vi mumsade pizza och kollade på den stora gula månen som lyste över den frostiga gräsmattan och snackade på ömsom svenska, ömsom norska. Trist nog funkade inte internet där så det blev ingen uppdatering.
Imorgon ska vi göra lite utflykter och ev en sväng till Oslo. Vi får se. Även bokat middag och besök i en domkyrka här som ska vara inglasad, låter helskumt, men ser väldigt fint ut på bild! Får se om kameran funkar ordentligt för då kommer det lite bilder!
Ha det så gott!
måndag 25 oktober 2010
Kanske lite hopp
Följetongen med fk fortsätter kan jag säga. Men efter en massa samtal så kanske jag ändå kan få ut min halva föräldrapenning och det är iallafall några tusen vilket är en hjälp. Sjukpenningen lär jag väl få se mig i himlen efter. Har pratat med läkaren också som ställde sig oförstående, det har tydligen inte varit några problem tidigare, men han skulle iallafall ringa FK också. Han blev smått bestört och menade på att eftersom jag egentligen borde vara sjukskriven mer och bara vila. göra trevliga saker, sjukgymnastik, samtal och medicinering osv så borde jag naturligtvis ha sjukpenning.
Tänkte på allt jag skriver här, det kanske verkar som om jag mår toppen och gör en massa trevliga saker, men faktum är att det inte är så rosenrött och det positiva ni läser är också det enda som jag orkar göra på en dag vilket ofta innebär en sak på en hel dag...
Har känt att det är dumt att informera hela världen, men har fått en massa frågor till mailen och jag orkar inte riktigt svara på allt indviduellt. Och jag har inget att skämmas för och det är jättevanligt så jag tänkte att nu skriver jag som det är och det är att jag förutom bäcken och handproblem även är sjukskriven för förlossningsdepression. Inte psykos el liknande utan förlossningsdepression/graviditetsdepression och medicinerar för det sedan en kort tid tillbaka. Men detta uppfyller alltså enligt fk ingen som helst aktivitetsbegränsning utan jag har full kapacitet trots att det är ett skämt att påstå det. Jag behöver verkligen hjälp och avlastning för att orka även om en del kanske tänker att det är väl fan inget att ta hand om en bebis hur svårt kan det vara?!
Kolla på länkarna minbebis , 1177.se/artikel, förlossningsdepression. Det drabbar ca 12% av alla kvinnor som får barn och ingen kan säga exakt varför. Det man får höra är att det är hormoniellt och att det kommer bli bättre och lite bättre är det nog. Jag gråter inte lika hysteriskt stup i kvarten och det är ju en fördel. Nåja, så är det med det, men idag är det som sagt inte roligt, inte roligt alls. Men det ska bli skönt med en utflykt och hjälp några dagar framöver.
Jaha, så har man outat att man ingår i gruppen som drabbas av psykisk ohälsa också...Passar väl bra då man i år från handisam drar igång en kampanj om psykisk ohälsa som kallas för (H)järnkoll. Hur vanligt det är med psykisk ohälsa och att vi behöver ändra attityderna gällande det. Nåja, skriver inte för att efterfråga medlidande och anant tjafs utan mer för att så många av er varit jättegulliga och frågat och oroat er. Tack, det värmer, men vi jobbar på det och det kommer bli bra! Kram på er!
Tänkte på allt jag skriver här, det kanske verkar som om jag mår toppen och gör en massa trevliga saker, men faktum är att det inte är så rosenrött och det positiva ni läser är också det enda som jag orkar göra på en dag vilket ofta innebär en sak på en hel dag...
Har känt att det är dumt att informera hela världen, men har fått en massa frågor till mailen och jag orkar inte riktigt svara på allt indviduellt. Och jag har inget att skämmas för och det är jättevanligt så jag tänkte att nu skriver jag som det är och det är att jag förutom bäcken och handproblem även är sjukskriven för förlossningsdepression. Inte psykos el liknande utan förlossningsdepression/graviditetsdepression och medicinerar för det sedan en kort tid tillbaka. Men detta uppfyller alltså enligt fk ingen som helst aktivitetsbegränsning utan jag har full kapacitet trots att det är ett skämt att påstå det. Jag behöver verkligen hjälp och avlastning för att orka även om en del kanske tänker att det är väl fan inget att ta hand om en bebis hur svårt kan det vara?!
Kolla på länkarna minbebis , 1177.se/artikel, förlossningsdepression. Det drabbar ca 12% av alla kvinnor som får barn och ingen kan säga exakt varför. Det man får höra är att det är hormoniellt och att det kommer bli bättre och lite bättre är det nog. Jag gråter inte lika hysteriskt stup i kvarten och det är ju en fördel. Nåja, så är det med det, men idag är det som sagt inte roligt, inte roligt alls. Men det ska bli skönt med en utflykt och hjälp några dagar framöver.
Jaha, så har man outat att man ingår i gruppen som drabbas av psykisk ohälsa också...Passar väl bra då man i år från handisam drar igång en kampanj om psykisk ohälsa som kallas för (H)järnkoll. Hur vanligt det är med psykisk ohälsa och att vi behöver ändra attityderna gällande det. Nåja, skriver inte för att efterfråga medlidande och anant tjafs utan mer för att så många av er varit jättegulliga och frågat och oroat er. Tack, det värmer, men vi jobbar på det och det kommer bli bra! Kram på er!
Jaha så är man ett av alla försäkringskasseoffer
Inte en spänn får jag, inte en spänn...
Ringde en trevlig handläggare från FK och förklarade att ja, mitt jobb har gjort fel som sjukanmält mig och det var det jag trodde även om chefen envisades med att jag måste vara sjukanmäld trots att jag är föräldraledig. Det var liksom inga problem. Sedan ansågs läkarintyget vara för klent och jag har ingen rätt till sjukpenning och innan allt är uträtt får jag inte heller min föräldrapenning...jag är så körd. Där seglade resepengarna ut genom rutan...
Jag har ingen aktivitetsbegränsning, ingen sjukdom....ingenting
Att jag mår skit, inte sover, står på medicinering och samtal osv spelar ingen roll, diagnosen som läkaren satt innebär inte att jag har rätt till sjukpenning....så var det med alla skatt jag betalat. Dessutom får man bara sjukpenning för de dagar som jag har föräldrapenning trots att man är sjukskriven på halvtid alla dagar. Visst jag fattar att de följer sina regler och att läkaren behöver uttrycka sig bättre, jag tycker också att intyget ser lite klent ut, men man tänker att det finns en klar diagnos samt behandling insatt, men det räcker inte.
Hur 17 kunde svenska folket rösta in högerregeringen?! Tack så mycket!
Hon var trevlig, men jag är körd och läkaren som ville att jag skulle vara sjukskriven på heltid, tur att jag sa nej tack till det iallafall. Jag älskar måndagar, jag älskar det här, NOT! Jag är bara så trött. Höll på att börja lipa i telefonen, men vad hjälper det...
Ringde en trevlig handläggare från FK och förklarade att ja, mitt jobb har gjort fel som sjukanmält mig och det var det jag trodde även om chefen envisades med att jag måste vara sjukanmäld trots att jag är föräldraledig. Det var liksom inga problem. Sedan ansågs läkarintyget vara för klent och jag har ingen rätt till sjukpenning och innan allt är uträtt får jag inte heller min föräldrapenning...jag är så körd. Där seglade resepengarna ut genom rutan...
Jag har ingen aktivitetsbegränsning, ingen sjukdom....ingenting
Att jag mår skit, inte sover, står på medicinering och samtal osv spelar ingen roll, diagnosen som läkaren satt innebär inte att jag har rätt till sjukpenning....så var det med alla skatt jag betalat. Dessutom får man bara sjukpenning för de dagar som jag har föräldrapenning trots att man är sjukskriven på halvtid alla dagar. Visst jag fattar att de följer sina regler och att läkaren behöver uttrycka sig bättre, jag tycker också att intyget ser lite klent ut, men man tänker att det finns en klar diagnos samt behandling insatt, men det räcker inte.
Hur 17 kunde svenska folket rösta in högerregeringen?! Tack så mycket!
Hon var trevlig, men jag är körd och läkaren som ville att jag skulle vara sjukskriven på heltid, tur att jag sa nej tack till det iallafall. Jag älskar måndagar, jag älskar det här, NOT! Jag är bara så trött. Höll på att börja lipa i telefonen, men vad hjälper det...
Nr 391 i kön
Ja, men tjena försäkringskassan, när jag äntligen kommer fram och får plats i kön istället för som i fredags bara uppmanas att ringa igen och igen så får jag köplats nr 391...Fattar ni?! Det är en himla tur att de iallafall lagt till servicen där de ringer upp när man registrerat sitt telefonnr. Kan ju inte sitta i kö i 390 nr.... Det är märkligt, för varje gång som jag ringer dit så är det fler och fler framför mig i kön. Beräknad kötid nu var 44 min, börjar ana varför klienter med kontantkort fick bryt när de skulle ha tag i kassan. Man är rätt körd med kontantkort, förut ringde ju inte kassan upp heller. Ofta blev det att man löste sådana samtal under besöken när man jobbade.Får se om de ringer, för det är inte heller säkert ska jag säga. Widar är dessutom helknasig,gnällde och grät när han sov, vaknade för en stund sedan med ett illtjut och gnyr stackarn medan han sitter i min famn och försöker slumra...
Måndag, ny vecka, nya utmaningar
Har börjat morgonen med att ta hand om Widars blöja, han gjorde nr 2...Det kallar jag uppvaknande...Kan säga att sömnen försvann på ett kick. Matte hade matat och höll på att göra sig i ordning för nya jobbet. Så spännande, första dan på nytt jobb idag, håller tummarna för att det ska kännas bra!
Något som inte kändes lika bra var att gå in på försäkringskassans sida och se att jag inte fått en krona och att inga nya händelser stod på mitt ärende. Borde jag åtminstone inte fått den halva föräldrapenningen? Har ju bara varit sjukskriven halvtid, då Matte har haft föräldrapenning och tagit hand om Widar, tror ni de pengarna är klara för utbetalning, öh nej...så idag måste jag ringa försäkringskassan IGEN. Kul, verkligen kul, NOT. Jag blir så trött....
Ute lyser solen och i eftermiddag ska vi iväg en sväng med lite roliga människor så det kan bli kul!
Hoppas ni får en go dag, nu måste jag ringa fk...
Något som inte kändes lika bra var att gå in på försäkringskassans sida och se att jag inte fått en krona och att inga nya händelser stod på mitt ärende. Borde jag åtminstone inte fått den halva föräldrapenningen? Har ju bara varit sjukskriven halvtid, då Matte har haft föräldrapenning och tagit hand om Widar, tror ni de pengarna är klara för utbetalning, öh nej...så idag måste jag ringa försäkringskassan IGEN. Kul, verkligen kul, NOT. Jag blir så trött....
Ute lyser solen och i eftermiddag ska vi iväg en sväng med lite roliga människor så det kan bli kul!
Hoppas ni får en go dag, nu måste jag ringa fk...
söndag 24 oktober 2010
Widar studerar
 |
| oj spännande, hur gör jag nu? |
 |
| hm, hur var det man bläddrade igen? |
 |
| äh, nu har jag tröttnat, jag vill ha en deckare |
 |
hm, ska jag leka med skallran el läsa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)