Varje gång vi åker förbi här passerar ett par år av mitt liv i revy och det är inget jag saknar. Under ett par år i mitt liv både jag i Tived och Laxå är då den kommun och större ort man tillhör. Att kalla Laxå för större ort är egentligen ett skämt då det är en döende håla som man lika gärna kunde radera ut från kartan.
Det finns inget vettigt att göra där och det enda jag egentligen är nöjd med är att jag under min tid på datorteket var med i Nerikes allehanda tillsammans med ett par andra ungdomar för vi hade gjort en undersökning i Laxå där man kom fram till att det inte fanns någonting vettigt för unga människor i Laxå. Vill minnas att rubriken var Laxå är en håla och bild på oss tre och undersökningen som vi hade gjort ytterst seriöst.
Jag bodde i skogen med en mil till närmaste busshållplats, bussen gick morgon och kväll, saknade körkort, arbete och vettigt liv överhuvudtaget. Hade flyttat till en kille och höll på att få spader. Det bästa jag gjorde var när jag gjorde slut och flyttade, men då hade jag stått ut med att vara insnöad ett antal vintrar, svurit över det mesta och hatade granskog med djup innerlighet. Stod inte ut med skvallrande bybor där alla var släkt med alla och alla snackade skit hela tiden och de gamla kvinno och mansrollerna satt så djupt att vissa kvinnor åt sin mat vid spisen medan de serverade gästerna och mannen vid köksbordet.
Det tog många år innan jag kunde följa med mina kompisar till Tiveden igen och se att det kunde vara fint. Naturen är fin där och visst hade jag många fina dagar där också, men jag är ingen mörk granskogsmänniska som odlar hasch på kalhyggen, dricker hembränt och åker sex mil i snöstorm för att föda barn och tycker att det är helt normalt i dagens Sverige. Men det är väl tur att vi alla är olika och alla gillar olika.
Jag gillar inte grannar och i skogen finns inte många grannar, men då alla känner alla och diverse tvister pågår om allt och ingenting så blir det lätt high life iallafall när spriten eller det hembrända flödar. Visst gillade jag att rida i skogen, köra fort när jag väl tog körkort, alla nätter vi satt uppe och snackade och tittade på stjärnorna, alla trollhistorier som finns, men jag gillar inte att ambulansen körde vilse på alla skogsvägar så att en man med hjärtinfarkt hann dö innan ambulansen hann fram, att det inte fanns några jobb, inget hopp, att det var en evighet till alla man ville hälsa på, att folk inte hittade hem till en, att längta efter hav och lövskog. På det hela taget jag är varken skog eller Laxåmänniska. Å nu är vi ett par mil från Laxå och jag lägger det flera år bakom mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar