Det är för mycket nu.
Begravningssaker, Widars magsjuka som ledde till nästan sex timmar på sjukhus i igår kväll och natt, att jag börjar må kasst och ska snacka inför en massa människor i dag, att folk ringer konstant, att människor gärna delar med sig av hur det var när deras anhöriga dog, det är snällt, men jag orkar inte höra mer nu.
Andra vänner som är sjuka, katastrofer i världen och en massa död överallt.
Att hela jag bara håller på att gå i småbitar, känns som om jag är grus på en kvarnsten som mals ner i korn....
Styrkekramar i massor....
SvaraRaderaVar rädd om dig mitt i allt
Det kommer att gå bra ska du se :) ta det bara lugnt...
SvaraRaderaIbland får man gå igenom obehagliga & jobbiga saker antingen man vill eller inte, kan inte göra så mycket åt det..utan bara rida ut det!
Håll ut!
Kram
Härda ut Bea. Jag vet att det är det du gör mest hela tiden. Men du är stark som en enebuske. Böjer man den ända till marken, så tro fasen reser den sig upp när man släpper, utan en enda spricka. Jag hoppas det är så det ska kännas för dig när allt jobbigt släpper - att du reser dig upp med ett kick och känner dig stor, stark och återställd!
SvaraRaderaTills dess sänder jag dig en massa ljus!
kikar in med en kram..
SvaraRaderaHoppas allt börjat kännas bättre..