Märkligt hur man faller

faller

Det är konstigt. Om jag gör något mysigt och bra som idag, varit med vänner, Widar och faktiskt haft en bra om än splittrad dag och dessutom knappt behövt göra någonting. Ändå så faller man rakt igenom när det roliga är över.

Jag har skrivit det förut, det är som att gå in i en hiss som släpper och far rakt ner utan stopp. Jag hinner fan inte förstå det själv heller ens. När den väl stannar så är jag tillbaka i mörkret och mår riktigt kasst.


Har fått en extratid till läkaren imorgon för att se om vi kan räta ut saker och ting. Kan vara medicinen som rör till det, vi har tidigare snackat om att byta samtidigt som det tar tid att få rätt nivå. Tyvärr innebär det att jag inte kan vara med på det jag tänkt mig imorgon så nu mår jag skit över det. Så oerhört dåligt samvete över att jag inte bara kan ta mig samman och fixa saker och ting. Hatar att inte kunna göra sånt jag egentligen förbundit mig till.

Saker jag vill, men jag får ju inte ihop det. Har dock fixat en del saker och mailat iväg det så det är ju alltid något.  Bland annat en massa foton på Widar till R och andra grejer som legat och väntat. Men mest mår jag skit och vill dra nåt gammalt över mig suck.

Som tur är får Widar busa med farmor som är här nästan hela veckan plus att vi ska på Spira och sedan är Matte hemma igen. Nästa vecka blir det kompisavlastning och det kommer bli bra. Sedan är Matte hemma igen och ska inte iväg förren i maj och då ska jag må bättre. Har min egna deadline så på ett eller annat sätt kommer situationen se annorlunda ut.