För ett år sedan

 För ett år sedan på förmiddagen var Matte på intervju för sitt nya jobb och jag var inne på MVC för koll då mitt blodtryck rusat upp den sista veckan och beräknad BF var 8 juni. När jag kom in togs mitt blodtryck och jag blev uppmanad att ligga ner för omtagning samt lämna u-prov. Visade sig att blodtrycket vägrade gå ner och det var äggvita i urinen. Jag hade leverpåverkan och rätt ont, men eftersom de sagt till mig att havandeskapsförgiftning skulle ge mig blixtrande huvudvärk så hade jag inte reagerat så mycket. Hela dagen innan hade jag bara legat och haft ont i sidan och inte orkat eller velat äta.

Väntan på dagavd efter att
ha träffat läkaren och fått besked
om omedelbar inläggning
Väntade på mitt rum
Fatta vilken mage, 13 kg vägde den....

Men tror ni jag fattade att det var allvar? Nä, istället väntade jag ju eftersom jag hade en tid för koll den 8 juni. Nu blev barnmorskan tillkallad, hjärtljud kontrollerades , en massa viskande och blickar och jag minns att jag frågade om något var fel och de frågade oroligt att hur mår du egentligen?

Jag tyckte ju att jag hade ont, men annars var det ok, skulle ju på bio med tjejkompisar på kvällen och det skulle jag nog orka. Det blir nog inte så sa barnmorskan, du måste åka in till Östra omedelbart, du har havandeskapsförgiftning och de får ta ställning till vad som ska ske. Jag blev skiträdd.

Inlagd på special BB

Men ringde Matte och åkte till Östra sjukhuset, kvinnokliniken och fick efter lite prover och väntan, väldigt kort sådan träffa en jättetrevlig läkare som skrämde slag på mig när han sa att vi måste nog lägga in dig och sätta igång förlossningen. Jag hade urtaskigt blodtryck, leverpåverkan, smärtor, äggvita i urinen och vid ultraljudet för lite fostervatten. Men kroppen var inte på G för att sätta igång förlossningen själv ännu.

Minns att jag började gråta och snyfta fram att jag skulle ju se Sex n the cityfilmen med kompisarna och att han log och sa att jag nog skulle föda barn istället...

Var så himla rädd, trots att Matte var med. Vi fick vänta på att få komma upp på avd och jag blev kollad hela tiden. Först skulle de sätta igång allt på eftermiddagen, men värdena stabiliserade sig så det blev bestämt till morgonen efter. Matte åkte hem på kvällen och jag fick mitt rum och morfinsprutor mot leversmärtan samt sprutor mot blodproppar och dropp mm. Framåt två på natten fick jag ringa Matte så han skulle komma för då blev värdena sämre, mina smärtor värre och läkare beslutade att nu fick vi skaka igång kroppen.  Ett år sedan allt kaos. Imorgon fyller Widar ett år, otroligt.