Det är ingen nyhet att vi inte gillar måndagar i den här familjen och den här måndagen var inget undantag. Trots att jag sovit lite i extrarummet och med diverse hjälpmedel och mörker faktiskt sovit hela fem timmar så har jag varit trött och ur led. Dagen har mestadels spenderats med en bebis besatt av Mr Kinkis. Detta innebär konstant gnäll i en ljudnivå som gör att man önskar att man hade en viss hörselförsämring alternativt hittade hörselkåporna med radio i som vi hade när han kolikskrek som bebis. Vi snackar skavsår i öronen. Det som är märkligt är ju att han verkar helt oberörd av ljudet, han bara fortsätter, timme efter timme...
Han har dessutom lyckats bita mig i armen idag. Tror inte han riktigt fattade vad han gjorde, han gosade och pockade på uppmärksamhet genom att borra ner ansiktet i min arm och gnälla samtidigt och med den ickesmala arm jag har så kom det nog lite gott bitvänligt hull som han högg in på. Reaktionen blev omedelbar, jag skrek aj i högan sky, han blev livrädd, släppte omedelbart och började störtgråta...Tack och lov undvek vi blodvite trots hans vassa och många bebiständer.
Resten av dagen har han underhållit besökare genom att busa och gnälla, detsamma när det gäller lek med Matte. Bus och gnäll i en fin tålamodsprövande kombination.
Ikväll blir det kvällsmys i ett grått Göteborg vilket innebär lite käk, bus och läggning av bebis, lite CSI, betala räkningar, tänka positiva tankar och hata världen om vartannat. Är allmänt störd på en måndag där man tappat saker, allt krånglar, bebis gnäller och jag längtar efter sol, sommar, nya zeeland, ett bra och kul jobb, en glad bebis, en glad känsla i kroppen, ett hus, en häst, semester med sambon eller kanske bara en biokväll, en annan plats, ett annat jag. Men förutom det är livet perfekt...
Hoppas tisdagen bjuder på bättre.
SvaraRaderaKram