Klä granen

Strax innan jul släpade Matte hem en plastgran (vilket för mig är hädelse) och sedan byggde Matte och Widar ihop den. Eftersom vi inte är hemma så mycket under jul och nyår så fick det bli en plastgran eftersom vi annars till slut kommer hem till 13 ton barr överallt.

Widars bild av julgran blev således helt snedvriden då han tror att julgran är något man köperr i affären och sedan snickrar ihop....Annat var det på min tid, då smet vi ut i skogen och högg ner den gran som vi tyckte var vackrast, ibland med skogsägarens lov och ibland dessvärre utan att ha fått lov. Var min plastfarsa som ofta stod för att hugga ner och släpa hem den. En riktig tjock julgran som vi klädde på julaftonsmorgon.

När granen väl byggts ihop så skulle ljus på och ett visst mått av pynt på.

Widar var helt såld på julgransljusen och var omåttligt stolt när jag kom hem och presenterades för årets julgran. Kunde ju inte låta bli att visa uppskattning för den även om jag inom mig svor på att det never ever again kommer att vara en plastgran i mitt hem. Den är ful, liten, klen och sned och ett seriöst skämt till gran. Följden blev att jag och Widar dränkte granen i pynt när Matte var på jobbet.

Matte ville ha en mer stilren gran, men kruxet var ju att ju mindre pynt på granen desto mer såg man ju skämtet till gran så jag och Widar  hävde på det mesta. Sen gick Widar in i sjukmode så han fick vila lite medan granen lyste med pynt och allt. Han gillar iallafall det här med jul och bus!

Widar och stora kisse vilar