Vårblomster

I fredags var jag ledig och tog med mig kameran och fotade lite innan jag gick psykologen. Hade migränkänning, men fick ändå lite foton på allt som blommar på stan och i Trädgårdsföreningen. Är galet vackert ute nu, även om det är jobbigt med allt pollen. Det blev många bilder så om du inte orkar med en massa blombilder så får du hoppa vidare till ett annat inlägg eller en annan blogg. =)

skitdag

skitdag. finns inte mycket mer att säga

vardag

vandra

Har ingen ork att skriva något vettigt. Dan har väl varit ok, men feelingen är inget vidare. Det bästa idag var att Matte och Widar kom hem och kramades! Saknat dem! 

Gick hyggligt när jag var på Sahlgrenska i förmiddags innan  jobbet. Imorgon blir det mer jobb och läkarbesök innan jag hämtar liten för en hemmakväll medan Matte lär en av sina kollegor att brygga öl. Hoppas på att jag efter morgondagens läkarbesök kanske får lite mer sömn för nu är jag astrött och ändå sover jag bara ett par timmar per natt, blir lite jobbigt. 

Ute har sommaren fortsatt, men jag hade gärna tagit lite regn nu för pollentjafset gör att mina ögon känns som sandpapper och huvudet är så segt...Nåja, nu får jag gå och sova lite precis som Widar!

Bästa syhjälpen

I eftermiddags och ikväll har jag fått en himla massa hjälp av en sytjej jag fått kontakt med via Sysidan på nätet. Hon har sytt betydligt längre än vad jag har och är vanare vid diverse syproblem och strul. Tillsammans har vi gått igenom min overlock, trätt om den och hittat knappar och trix och dessutom testat lite nya sömmar och inställningar.

Overlockmaskiner är onekligen lite känsligare och opålitligare än vanliga symaskinern, men när man får allt att funka så syr de väldigt bra. Men det kan räcka med att en av fyra trådar går en gnutta fel för att hela maskinen ska freaka ur. Men med Käthes hjälp så har jag kommit en bit på väg och också blivit lite mer pepp att sy igen. Tycker det är kul med människor som mer än gärna delar med sig av tid, tålamod och tips, det värmer verkligen! Ibland är det bra att våga maila en främmande människa och få en ny kontakt och vän!

Tossigt nog var vi så inne i maskinen, knep och idéer att vi glömde käka så när Käthe åkte efter tre timmars fixande och peppande så kom jag på att jag inte handlat något och började bli tokhungrig. Fick bli lite pasta och köttbullar och det funkade ju det också. Imorgon ska jag dra igång mitt 5:2 program och skippa godis på veckodagarna....kan bli en pärs inledningsvis....

viss hatkärlek till min fina overlock

Nyckelpiga

Igår gick jag en sväng med kameran innan jag gick till jobbet och fångade årets andra nyckelpiga. Fin va?!

jo men tjena...

Jo, men tjena vad bra det gick att sova i natt...NOT. Det är verkligen tur att jag ska till läkaren nästa vecka för jag måste få ordning på sömnen alltså. Körde avslappningsövningar i går innan jag la mig och tog mina vanliga mediciner. Somnade efter en lång stund och vaknade halv tre och sedan var det kört att sova.

Gick upp halv fem och efter en del vimsande så slog jag på tv:n och sedan har jag varit vaken. Kommer antagligen bli trött lagom till att jag börjar jobba vid två. Ställde in ridningen, orkade bara inte. Ska gå ner till trädgårdsföreningen och stan med kameran om en stund och fota lite innan jag drar till jobbet.

Övar mig på att fota lite gatufotografering och försöka fota människor nära. Oerhört svårt att fota främmande människor på nära håll tycker jag. Men jag försöker öva mig. Har avverkat några fler Supernaturalavsnitt på Netflix också och väntar på att det ska bli mer demoner och sånt än bara vanliga spöklegender. Har i allafall en himla massa avsnitt framför mig och dessutom är de reklamfria, hur skönt är inte det?!

trött

pollengalenskap

inte underligt att det känns

migrändag

Fullständigt meningslös dag. Var ledig idag då jag jobbar imorgon och hjälpte Matte och Widar komma iväg till Sala. Matte ska på spelhelg och Widar ska busa med sin farmor hela helgen. Pratade med honom tidigare i kväll och han hann knappt prata med mig då han hade fullt upp med att snickra och göra kul saker med farmor. Det värmer verkligen att han har det så gott med henne! Han har sett fram emot helgen med farmor hela veckan så det är kul när det blir bra.

Så Matte och Widar åkte i morse och jag tog det lugnt innan jag gick ner till psykologen för 45 min meningslös tjafs. Hade migränkänning och rätt jobbiga tankar och jag tycker verkligen inte den här psykologmänniskan fattar vad jag pratar om. Hon på MVC verkade i allafall fatta en del, den här människan är bara så fel. Eller kanske börjar jag bli klar med allt psykologtjafs, fast jag undrar det med all röra inom mig.

Hade tagit Imigran innan besöket så det höll väl migränen lite i schack, men i solljuset och på spårvagnen hem så bara vällde den fram. Pulserade i högersidan av huvudet, ljud och ljuskänsligheten bara ökade och illamåendet vällde fram. Hann precis hem innan jag började kräkas och fick lägga mig i mörker bara för att höra att de förbannade hantverkarna som byter fasaden på huset började hålla på med en såg. Trodde jag skulle bryta ihop innan jag somnade ifrån allt och vaknade några timmar senare.


Hade det på känn redan i går, men då höll det sig med hjälp av medicinen och jag trodde att nattens sömn skulle hålla ordning på det. Hade liksom tänkt att fota en massa idag och sedan dricka vin med en go vän. Nu var det bara att lägga ner och försöka ta sig igenom dagen. Nu har det mesta lagt sig och jag har börjat kolla på Supernatural på Netflix. Har bara sett den senaste säsongen på tv:n, men nu ska jag se alla säsongerna på Netflix. Brukar aldrig kolla på Netflix annat än tillsammans med Widar.

Är mest Matte som använder Netflix, jag har liksom inte haft ork och lust att kolla på någon serie och de flesta filmerna som ligger där är ju gamla. Men kan inte se för mycket på tv:n el datorn när huvudet är som ett getingbo med fördröjning. Blir till att ta medicin så jag verkligen sover ut i natt och orkar jobba på fältet imorgon. Börjar två och slutar ett på natten och då behöver man vara pigg och alert.

Så min lediga fredag som jag hade tänkt göra en massa av blev bara skräp och snart ska jag lägga mig igen. Försöka att inte fundera på allt utan bara sova. Saknar mina killar. saknar kramar.

vånda

Önskar att allt bara vore vanligt och enkelt. Att definitiva beslut inte behövde fattas. Att kroppen bara gjorde vad den borde och att psyket bara funkade. Att allt inte varit så svårt de sista åren. Att hoppet funnits som en självklarhet eller att man iallafall haft illusionen om att allt kommer ordna sig. Men livets prövningar kom emellan, allt är inte så lätt som man skulle önska. Vissa saker kan man inte lösa, vissa saker kommer aldrig gå att lösa och vissa val måste man leva med hur svåra de än är. Men vad har egentligen varit enkelt när jag tittar tillbaks tillsammans med psykologen? Frågan är bara om man kommer ångra sina val....jag vet inte, vet inte särskilt mycket om någonting.

likheten mellan pollen och death star

typ så....

Älskade unge

I helgen hann vi leka lite fotobus, jag och Widar och på de här bilderna posar han själv. Jag bad honom sätta sig bland vitsipporna och sedan är det hans miner och poser som gäller. Älskade fina lilla ungen! Snart fyra år har vi fått ha lilla tossen hos oss och han har redan planer för sitt liv!

 

 De här två korten är de jag är mest nöjd med! Han är så himla fin här, helt oredigerad och busig!

kvällens dikt

just a thought

boring

Ingen roligare dag idag tyvärr. Matte drog till Stockholm tidigt i morse och jag och Widar försökte sova så länge vi kunde. Men det blev inte så länge utan vi kom upp rätt tidigt ändå och det blev frukost och dagislämning. En lämning som gick bra och efter det stressade jag till första jobbstället där jag är på förmiddagarna innan jag går in till det andra boendet och kontoret.

Har gjort mitt jobb med huvudvärk, råångest och en genomgripande trötthet och känsla av att bara ge upp. Ändå är jag en leende person, det går av sig själv. Sann idag har jag nog bara varit i mina stunder med liten och nu när han sover så är jag bara så trött och less.

Att kramas med liten, ligga nära, läsa saga, hålla handen och lyssna på varandras hjärtslag och andetag är som balsam när allt bara skriker inombords. Han är verkligen det finaste jag har, det finaste jag och Matte skapat och jag är glad för att jag trots allt som varit kan känna den stora kärleken till vår vilda vildunge så tydligt nu. Den har trängt undan en del av tomheten som fanns när jag var inne i förlossningsdepressionen. Men det är tungt att allt känns så förbenat svart och jobbigt igen.

Bortsett från det så är väl allt ok. Jag jobbar, våren har exploderat och Widar har växt en centimeter till och sambon har kört folkrace och överlevt! Folkrace är för övrigt vansinnigt roligt, om man kör, testa om ni får möjlighet! Man blir rätt aggressiv...=) I övrigt finns det inte mycket att säga om den här dagen, hoppas på ett ljusare sinne i morgon...

tungt

Vissa dagar är inga bra dagar och nu är jag väl i nån neråtgående spiral och livet blir genomtungt trots solsken och annan munterhet. Får långa kramar av liten och försöker fokusera på det som måste göras.

Lämnat flera rör blod för tester i morse på Sahlgrenska och ett blodtryck som låg milt sagt fel. Nästa vecka blir det mer prover och besök hos specialisten och troligen medicinhöjning. Funderar på allt så att jag snurrar in i ångest och panikbryt och det gynnar ju knappast blodtrycket.

I morgon blir det en sväng till psykologen och jobb. Jobbet är ändå bra för då får jag fokusera på något annat än mig själv, men det tar energi att hålla ihop sig. Kramar sambon och försöker fokusera på det som är gott. Finns ju en massa bra, men det når inte riktigt fram. Men imorgon är en ny dag och nu ska jag försöka sova så jag kommer upp i tid för att lämna liten på förskolan i morgon. Få saker värmer så mycket som smala armar som kramar en så hårt att man hör hjärtat banka, tänk att man kan känna en så stor kärlek till en liten tossevosse som Widarungen min!

blue

just så

kul katt

....

bra dag, men låg feeling

Har egentligen haft en fin dag med Matte och Widar i vårsolen och grillning tillsammans med Linda och hennes familj i Slottsskogen. Riktigt fin annandag påsk och det kommer väl ett bildinlägg när jag hittar minneskortläsaren...orkar inte leta.

Är trött och känslan är så låg att jag blir alldeles trött på allt. Skumt att en bra dag inte bara kan få vara bra i själen liksom. Det känns onekligen jobbigt. Ångest som pyr och lägger sig som en våt filt över mig. Inte mycket man kan göra, antar att helgen tog mycket energi och när jag tappar orken så faller man lätt ner i grubblerier och får fett ångestpåslag.

Har två veckor framför mig nu med en massa läkarbesök och prover. Börjar imorgon med att lämna en massa prover på Sahlgrenska inför besöket hos specialisten på blodtrycksmottagningen nästa vecka. Sedan ska jag träffa psykologen och försöka jobba på att må bättre och sedan träffa läkaren och se över medicinerna. Gillar inte alls att äta alla dessa mediciner, men så länge blodtrycket lever rövare får jag stå ut och detsamma gäller måendet, allergierna och migränen. Det är tur att vi har högkostnadsskydd i Sverige för många av mina mediciner är svindyra trots att apoteket alltid försöker finna ett billigare alternativ.

Förhoppningsvis ska allt i kroppen och skallen stabilisera sig på en bra nivå så man kan fasa ut alla mediciner och slippa alla läkarbesök. Men det tar visst lite tid. Under tiden får man väl vara nöjd med att de flesta prover visar att jag är en hyggligt frisk människa!

Imorgon blir det alltså en sväng till Sahlgrenska för att få armarna sönderstuckna och sedan blir det jobb vilket det blir resten av veckan. Ska försöka sy lite och hinna vara ute i solen och vårvärmen. I helgen jobbar jag och Matte tar med Widar till Sala för bus med farmor. Då ska jag rida, jobba och sy/måla/fota och förhoppningsvis sova lite!

home

hm ja....

fjärde plats, både nöjd och missnöjd

Vid lunchtid idag skjutsade Matte och Widar ut mig till stallet i Storås och det var en febril aktivitet som pågick ute vid ridskolan. Annars brukar det vara himla lugnt, men idag pågick en pay and jump på morgonen och sedan var folk laddade inför Ridskolecupens final.

För egen del blev jag asnervös när jag kom ut till stallet och sedan försvann tiden. Helt plötsligt hade fyra , fem timmar gått och jag hade inte ätit sedan frukost, men det märkte jag inte. Hade en nervös och tokrolig dag som gick både bättre än jag väntat och samtidigt var oerhört irriterande.

Var med och byggde banan och sedan gjorde jag i ordning Lyrik som var asgrinig i boxen. Han är ofta lite småsur när man fixar honom, men idag var det nog lite väl spänt i stallet och hos mig så han blev grinigare än vanligt. Men det löste sig och under framridningen så kom han loss lite och även om han stundtals är som en långtradare, tung och stel innan man lösgjort honom vilket tar tid...  Han är ett svenskt halvblod på 171 cm i manken och en låååång tung hals...rätt mycket att rida ihop...

Vi hoppade fram och sedan var det plötsligt dags för start och jag hade fått den irriterande äran att starta först, något jag avskydde redan när jag var yngre. Men trots detta så gick vi felfritt och jag var helt tokglad och förvånad när vi lämnade banan! Har ju inte ridit en bana på tjugo år fram till i går och det är 22 år sedan jag tävlade i en hopptävling så det är ju ett bra tag sedan. Men det var galet roligt och Lyrik gick finfint.

Sedan blev det en stunds väntan innan omhoppningen och medan jag väntade kom Matte och Widar! De hade varit iväg på lite annat bus innan de kom till stallet. Det blev en del nollor och sålunda omhoppning. En omhoppning jag fick inleda, absolut sämsta startplatsen. Tänkte i allafall att nu hade vi ju klarat grunden och jag ville försöka vinna så det blev ett rejält tempo och korta vägar. Tyvärr rev vi sista hindret, helt klart mitt fel vad gäller anridningen tyvärr.

jag och Lyrik i en skakig selfie

Så med snabbast tid av alla, men ett nedslag så blev det en fjärde plats. Är ju egentligen ett skitbra resultat med tanke på hur länge sedan det är som jag gjort något sånt här och hur nervös och ovan jag är.

Det var 26 ekipage med så fjärde plats är inget att skämmas över, särskilt inte på en häst som inte tillhör de hetaste precis. Men fy fan vad arg jag var på mig själv för att jag schabblade bort första platsen. Så galet irriterande!! Vem f-n vill komma fyra liksom? Men egentligen gick det ju bra för jag rider ju inte särskilt bra än.

Men Matte och Widar var impade och vi hade en underbar eftermiddag med sol, hästar och fika i gräset vid tävlingsbanan och överallt vitsippor och hästlukt! Hade glömt hur kul det är att tävla lite! Så visst är jag nöjd, men attan vad det svider också! Men har blivit lite pepp så det får nog bli lite extra träningar framöver! Det är det bästa jag gjort sedan jag började må dåligt, att jag tog mod till mig och började rida igen!