måndag 6 september 2010

Dagen som idag...

Vi kom ner på stan som planerat och träffade R och hennes lilla flicka som är född nästan samtidigt som Widar, men då hon kom 5 v för tidigt så är hon lite mindre men  en riktig sötis. Var så tokigt, vi har jobbat på samma ställe och så hamnade vi på special BB samtidigt utan att veta om det förren vid middagen samma dag som jag lades in. Då hade R fått en liten flicka och jag var inlagd med havandeskapsförgiftning.

Vi fikade på Le pain francis och idag var det lugnare än i förra veckan så vi slapp sura servitörer.
R och hennes lilla flicka
Det blev käk både för oss vuxna och för småttingarna samt en massa uppdatering kring hur allt funkade och vad som hänt sen BB-tiden. Det är helt skumt vad tiden går. Hennes lilla flicka är bara tre dagar äldre än Widar.

Det var så skumt när jag satt på special BB och väntade på igångsättning och prover. Var helt förvirrad och vid middagen så står en mörk långhårig tjej i sjukhuskläder och morgonrock framför mig. Vagt noterar jag att jag känner igen henne men jag är så borta i mina tankar att jag inte fattar något förren hon säger mitt namn och jag stirrar på henne. Var faktiskt himla skönt att träffa någon man kände igen därinne. Man räknar ju inte med att springa på en gammal kollega på BB liksom...

Vi kom fram till att våra liv förändrats en hel del, men att man ändå börjat skönja någon form av vardag och struktur så det går framåt. Widar visade sig från en mycket väluppfostrad och vänlig sida, han somnade i soffan. Visserligen bara en stund, men ändå. Jag kan bli otroligt förvånad över att han kan somna utan att skrika först. Tyvärr fick jag äta upp det under eftermiddagen då han fortsatte med att sova och skrika om vartannat. Han är lika orolig ikväll...vaknar så fort man lägger honom ifrån sig.
Jag och Widar

Men man kan väl inte få allt...

Efter fikan vimsade jag runt på stan med en stundtals skrikande, stundtals sovande bebis. Blev inget direkt handlat, orkade liksom inte. Kollade bara och hade ingen lust att gå hem och vara ensam. Ibland känner man inte för det. Fick ihop många steg i alla fall och vi avslutade det med en rask power walk hem. Skipade glassen, bra jobbat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar