Onsdags eftermiddag

Väntar på att Mahlin ska komma

Trots allt kinkade på förmiddagen lyckades vi fixa i ordning oss och vid lunch kom Mahlin och hämtade oss. Då lyste solen och det var riktigt varmt ute. Föga anade man då vilket omväxlande väder som skulle råda under dagen och hur sjukt tacksam jag var över att Mahlin hade bil!

Fick in bilbarnstolen med Widar i baksätet och jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag blivit duktig på att ta med, spänna fast osv bilbarnstolen jämfört med för ett par månader sedan då jag knappt visste hur man satte in Widar i bilen på ett säkert sätt.

Mahlin och Ludwig

Vi kom iväg till Elle och hann in lagom till att det började vräka ner regn. Där hittade vi även lilla Ludwig som jämfört med Widar är en riktigt stor och duktig kille. Han lyckades underhålla oss alla med sina leksaker och busiga leende! Widar studerade noga hur Ludde åt, hällde ut mjölken och lekte kaffeleken. Hm månne en ny lekkompis?

Men vi satt lite på nålar, Elle är ju i vecka 40 och det innebär ju att det kan komma en bebis när som helst....men det hände inte medan vi var där och det var ju en lättnad. Hon såg dessutom grymt pigg ut och jag minns hur död jag kände mig i vecka 40, berodde i och för sig på havandeskapsförgiftningen. Det är ju rätt otroligt att hon strax kommer ha en liten bebis till och behöver jag ens säg att alla hoppas på att allt ska gå bra. Både spännande och läskigt. När jag ser andra höggravida så minns jag min egen skräck och sedan glädjen, kaoset, smärtan, lättnaden.

Jag och Widar

Jag kan än i dag inte förstå hur 17 han lyckades komma ut och att jag nu tre månader senare ser ,hm nästan, ut som innan han kom till... Det är så märkligt.

Men det var en väldigt go eftermiddag, vi snackade om allt möjligt och Elle bjöd på fisksoppa vilket var mums! Sen blev det thé och mina cookies som jag släpat med mig. De verkade gillas av alla, särskilt Ludde som ville ha fler! Perfekt eftersom jag inte gör av med mycket kakor här hemma, är mer för choklad!!

Bland annat så kom vi in på gränser och barn och jag berättade om ett par på flyget hem från Thailand förra året, ett par med en treåring som hela tiden höll på och ändra sig och tjafs osv och att jag inte tycker att en treåring kan välja och styra osv.  Har funderat en massa på det för vi kom fram till att det är så lätt att säga och tycka innan man själv står där och så är det nog, ja med det mesta.

Elle och Ludde

Jag har ju en massa tankar och ideer om hur jag vill att Widar ska växa upp, tankar som jag och Matte ibland är överens om, ibland inte och sen tänker jag att hur lätt är det att vara konsekvent, tydlig, pedagogisk, trygg osv när man kanske är en trött, överarbetad, stressad mamma/pappa som dessutom i många lägen vill ge sitt barn det bästa och mesta...? Inte lätt det där. En sak att läsa, säga och tycka, en annan att stå där mitt i treårstrotsen eller med en utagerande tonåring...hu bland blir jag så rädd.

Man får vara glad så länge de är små och goa och hoppas att man ger dem allt de behöver för att växa upp till schyssta människor! Det är iallafall härligt att se allt som sker och den busiga glimten i ögat som hos Ludde!

Mahlin

Efter allt snack och bus så var vi rätt trötta framåt halv sex och plockade ihop allt och åkte tillbaka till Göteborg. Tack allihopa för en go eftermiddag och tack Mahlin för skjutsen, lovar att det sparade mitt humör minst ett smärre anfall idag!!!  Ledsen att du satt på samma nålar som jag och undrade när Widar skulle skrika...jag är grymt förvånad över hur bra han skötte sig trots sömnbristen!