söndag 17 oktober 2010

Recension av Lyckan, kärleken och meningen med livet


Lyckan, kärleken och meningen med livetKlockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.

För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sig själv bestämmer hon sig för att alldeles själv ge sig ut på en lång resa. Vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans. 

Som jag skrev igår så bokade jag in den här filmen och även om jag tycker att boken är bra så är jag inte extremt lyrisk i den och filmen är såklart inte riktigt i bokens nivå. Filmen är fullproppad med sådant en småbarnsmamma drömmer om: resor över kontinenter, egentid som aldrig verkar ta slut, vackra män som bara väntar på att bli valda och mängder av god mat. Japp sånt som man kan sakna väldigt påtagligt i babykaoset. 


Julia Roberts spelar  huvudpersonen Liz som ger sig ut på sitt livs resa och sökande. Färden går via Rom, mellanlandar på ett ashram i Indien och slutar på Bali där en vacker, klok och jämställd man väntar. Det finns underbara natur och resescener, men jag har svårt för frossandet i matscener där oljan dryper osv.  


Bäst är väninnescenerna mellan Roberts och Tuva Novotny där de frossar i napolitansk pizza och köper nya, större jeans i stället för att oroa sig för vikten. Det tyckte jag var så rätt! En annan scen som berör är när en texasman berättar sin livshistoria på ashramet i Indien, liksom när lilla Tutti talar om att mamma måste skilja sig och att de drömmer om ett hus. 


Filmen är helt ok att se, vissa delar är riktigt bra, andra känns klyschiga och som att allt bara löser sig om man hittar sig själv en gång för alla.I filmen blir allt lite för enkelt, lite för smetigt. Jag har lite svårt för det. Julia Roberts är bra och jag är grymt sugen på att åka till Rom och Bali nu! 
Men det blir inte mer än tre Hoppekaniner av fem möjliga.

2 kommentarer:

  1. Hahaa! Så kul du är... tre Hoppe av fem.. Jag ålar mig av skratt!! Får se om vi kan tajma in Svinalängorna när du är här..... ;)

    SvaraRadera
  2. låter bra vill ju verkligen se den!

    SvaraRadera