Vargtimmen

Det är en sån natt, jag hatar såna nätter. Har nyss varit uppe och matat Widar och jag önskar jag kunde säga att jag sovit gott fram till nu, men det är en sån natt.
En sån natt när man inte kan sova trots att resten av lägenheten sover.
En sån natt där man ligger och tänker och tänker eller är det tankarna som far runt med en, härjar och inte ger någon ro.
En natt där man prövar det mesta utan att få John Blund att göra sitt jobb. Istället tittat man ut genom fönstret, ser frosten på bilarna i gatljuset, ser mörkret runt omkring. Jag kan sitta där i mörkret och bara titta utan att se. Känna mig så ledsen och trött fast jag har allt att vara glad över. Visst är det konstigt? Hur kan man vara så ledsen när man egentligen har allt? Ja, jag vet att det jämnar ut sig när vargtimmen försvinner och morgonljuset drar in.


Vargtimmen kallas den tid före gryningen som infaller ungefär 03.00 - 05.00 och då kroppens aktivitet är som lägst. Blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner. Moa Rautenberg skriver i sin bok Vargarnas återkomst: Vargtimmen är nattens sista timmar på dygnet, precis innan dagsljuset återvänder. I folktron är vargtimmen dygnets svåraste timmar. Det påstås att det föds fler barn under dessa timmar än på resten utav dygnet. Likaså sägs det att fler också dör under dessa timmar. Vidare tror man att det är under dessa timmar vi plågas utav våra värsta mardrömmar, och att den sömnlöse vid samma tidpunkt upplever svår ångest