BVC och sånt

Vi kom iväg som vi skulle, Widar var synnerligen missnöjd över att jag hade mage att väcka honom för att klä på honom och rulla ut till spårvagnen. Sällan har han sett så sur ut. Var som han tänkte, vad sysslar människan med, ska hon väcka mig nu när jag sover?

På BVC gick det iallafall väldigt bra, han är numera 70 cm lång, en bra bit över normalkurvan och väger hela 7365 gram. Sprutan får han ta vid 6 månaders kontrollen då det även är läkarbesök eller om man ska kalla det besiktning. Känns faktiskt lugnast så och idag är vår goa kille tillbaka som har busat massor. Han låg i liften och flörtade med städerskan på BVC tex...

Efter det gick vi och fikade en timme på DaMatteo, underbart surdegsbröd och Widar den ängeln, han sov trots att de gjorde cappuccino och annat oväsen inne på fiket.

Sen var det dags för föräldragruppen och ja, det började väl ok. Förde lite vanliga diskussioner till allt blev som sist eftersom alla andra har sovande, ätande fantastiska småbarn som inte skriker. Grejen var att vi pratade sömn och jag nämnde att Widar skriker en del och som igår tex, orkade inte säga att han skrikit hela dan utan tog kvällen, skrik 1 tim, 45 min och att inget hjälpt och detta förekommer även om han är helt frisk. BVC sköterskan menar att det är inget farligt att barn skriker när man ska införa en sömnrutin osv och då kom ju frågan upp hur länge ett barn kan skrika. Widar har onekligen rekordet.

 Iallafall en mamma säger när jag sagt hur länge Widar skriker att hon minsann tar upp sitt barn då och bär det ungefär fem minuter och lägger ner det och tar sedan upp det igen om det börjar skrika och så kan man ju pröva att göra.  Nä hä...så hon tror att jag låter Widar ligga och gallskrika för skojs skull...Sa att jag minsann tar upp Widar också, men han fortsätter skrika och det är det som är kruxet...Ja, det var ju tråkigt säger BVC sköterskan... Inga tips, inga råd...ingenting. Kände mig som en kass mamma av alla stirrande blickar, men det är väl självklart att jag tar upp honom eller hur?! Om inte annat för att man inte fixar hans gallskrik det gör ju ont i mig med då. Ja, jag fattar, någon vill vara hjälpsam och dela med sig, men det kändes mest som om nån måste tala om för mig att ta upp Widar, som om jag inte skulle förstå det själv.

 Ja, så där fortsatte det, vi fick se en film om säkerhet, lite info, men rätt meningslöst. Sköterskan som har kursen är bara så kass och osäker så det ger ingenting tyvärr. Alla har ju lugna fina bebisar som ammar och allt är underbart...Sedan skulle alla gå och fika i samlad trupp och ja det hade varit nice om man orkat, jag ville bara bort. Men det är en träff på stadsbiblioteket om ett par veckor som hela gruppen ska gå på och det kan nog bli ok.

Ok, jag är nog lite överkänslig, men det blir så påtagligt när allt verkar så rosaskimrande och går som på räls att jag känner mig så kass som inte fixar att uppnå det jag också. Men Widar är iallafall den sötaste bebisen och han busade bra medan vi var där.  Men visst skulle jag också vilja ha en bebis som somnar sju och vaknar sju, sover och är glad på dagarna, att allt känns toppen och jag och mitt barn är det bästa i världen och allt är naturligt och jag ammar så mycket att jag inte ens vill att min son ska somna utan mig...

Men jag har inte det, å andra sidan är jag så tacksam när vi har en så bra dag och natt som vi haft den senaste natten och idag. Har dock känt mig så låg idag och det bidrar nog också till att det känns så tokigt. Vi drog runt lite på stan själva jag och Widar och sen gick vi hem och busade till Matte kom hem.