Lördag i Ystad i mitt perspektiv

I morse drog vi till Vendel Ales stenar och åt en underbar frukost med stenugnsbakat surdegsbröd, thé, ost, brie, ja massor av mums helt enkelt. Medan vi käkade sprack himlen upp och fram kom lite novembersol.

Vi blev så peppade att vi knatade upp för värsta backen och tog oss fram till skeppssättningen Ales stenar som är enorm och ligger högt alldeles vid havet. En plats som man lätt förstår är fylld av mystik och som varit väldigt speciell för människorna som levde där.

väldigt speciellt ljus idag

Det blev en hel del kort och bus innan vi drog hem till Carolines goa mamma som färgade och klippte mitt hår. Hon hann också klippa Caroline och färga hennes fransar och avsluta allt med smörgåstårta!

Så himla bra och jag blev faktiskt himla nöjd med håret även om det är det kortaste håret jag haft på 20 år. Känns både skumt och skönt och jag undrar om Widar kommer att känna igen mig...

Medan vi var hos Eva blev vi absurt trötta så när allt var fixat blev det en sväng hem till Caroline och en del slappande i soffan samt bloggande och snack medan vi korkade upp vinet.

Caroline drog på spotify och vi kom i god stämning lagom till att det var dags att gå till restaurangen. Genade genom kyrkogården och såg alla fina gravljus och stannade en stund vid minneslunden. Mindes de mina och kände en stigande fasa över att vi snart kan komma att begrava ytterligare en av de mina. Jag vill inte det. Jag vill verkligen inte det.


Väl på restaurangen blev det en massa god mat och mer vin och en himla go kväll. Vi blev hysteriskt mätta och satt kvar länge och sippade på vinet som smakade toppen.

Var dock glad när jag kände att världen var ok när det var dags att gå, är ju lite nojjigt att dricka vin när jag varit nykter i mer än ett år. Man vet inte riktigt var och när kroppen säger nej även om man tar det lugnt. Ibland känns det ju som jag blir kalas på två glas vin numera. Blev feströksugen, men stod över vilket jag anser var väldigt bra gjort.



Sedan blev det fruktansvärt tråkigt. Ringde Matte för att säga god natt och då sa han att Widar varit gnällig hela dan och nu hade feber och att Matte blivit så orolig att han åkt till Östra sjukhuset. Nu var det dock ok och Widar var pigg igen efter att han fått alvedon, men ändå.

Matte försökte ju lugna mig, men det känns skitjobbigt. Hade så gärna velat vara där och krama min lilla liten och hjälpa till. Saknar honom oerhört och varför ska han behöva må dåligt och jag kan inte ens vara där och trösta. Väntar på att Matte ska ringa igen, hoppas han gör det snart. Hoppas så att allt ska vara ok. Widar äter iallafall och det är ju ett bra tecken. Undrar om han håller på att bli sjuk eller om det är tänder på gång för han har gnagit och dreglat väldigt mycket den här veckan.