Annandagen i min värld

Började med en kinkig bebis och kinkig mamma och tack och lov en lugnare sambo. Jag har haft röra i nerverna, har känts som om de legat utanpå kroppen idag...Jaja låter tokigt, men kanske fattar ni liknelsen. Jag tror jag måste boka lite total ensamhet snart så jag inte ballar ur helt.

Klart att en del av ångesten låg inför dagens möte och min längtan hem och alla tankar. Men så har jag inte mått bra i helgen och då blir man rätt jobbig. Har varken tålamod eller ork och dessutom blir jag galen på att hjärnan är depresionströg och inte kommer ihåg/eller gör som jag vill.

Vi lämnade i allafall ett soligt Sala och åkte ner till Örebro. Ett stopp vid R´s lägenhet och sedan hem till min farmor där delar av familjen var samlad. Alla kunde inte vara med, så som det är när jobb och annat kommer i vägen. Det blev middag, Widarbus, chihuahuahundar som ville komma ut och leka, minnen av R och många tankar, ord och tårar.

Det är så märkligt att vi sitter och pratar och han inte är med. Medan vi sitter där dyker det ju upp saker som jag tänker att det ska jag maila honom om, eller det kommer jag ihåg osv. Antar att det är så för alla, antar att det måste vara så. Vi fick pratat om gravsten mm, sakta men säkert så kommer saker och ting slutföras. Försöker koncentrera mig på minnen istället för att slutförandet innebär att en speciell människa är borta.

Efter några timmar åkte vi hem i annandags trafiken som innebar massor av trafik, en trött bebis, trötta föräldrar och ännu mer bilar som alla skulle fram genom ett grönt Sverige.