Rosé på Linnéterrassen

Linda, min partner in
crime när det gäller rosé
på en uteservering under
 våren

Vi började på Linnéterrassen och
njöt av deras rosévin och solen

Efter några glass gick vi vidare
och såg solen gå ner över Linnégatan

I onsdags hade jag en skön utekväll utan barn och annat tillsammans med goa Linda som hade en barnledig vecka.  Börjar nästan bli tradition att vi går till Linné och dricker rosé på en uteservering i början av våren.

Nu slog det dessutom slint så förutom diverse konserter, opera och teater så ska vi testa squash (jag ångrar mig har ju inget bollsinne) kajak (går bra så länge jag slipper göra vattenvändning och något mer som jag redan glömt....hm... Nåja, sedan tidigare har vi ju klättring vilket jag ser fram emot. Är rätt bra när folk får en att testa sånt man inte brukar göra.

vi

Sedan är det bara skönt att snacka, vara barnledig, äta och dricka gott. Blev dessutom bestämt att vi ska grilla ihop med Johanna innan Way out west, sommaren artar sig! Resor och annat bus diskuterades flitigt samt jobb och andra planer.

Fick skratta en massa och för en stund tror jag att jag faktiskt var närvarande. Annars är det en skum känsla att jag vill och försöker vara med, vara där och känna. Vet fan inte om det är medicinen el depressionen som gör det svårt att verkligen känna saker och ting.

Sedan skiljs man åt efter en go kväll och jag hinner bara till spårvagnen så rasar allt samman igen. Det är så skört och det hjälper inte ens att krama på bebisen och Matte, ångesten slår till så totalt. Samtidigt är jag glad att jag gör saker och inte bara gömmer mig under täcket vilket hade varit lugnare.