Varför jag är uppe mitt i natten och bloggar? Särskilt som vi ska resa tidigt imorgon bitti...
Jag har ångest och mer ångest...Vad skulle man annars svara?
Det är inte bara vanlig resfeber, det är en ångest som får hela hjärnan att hacka. Kul va? Öh, nä...Shit, åker verkligen berg och dalbana. Skumt. Det har varit fina dagar och oerhört skönt att få vara med Matte och vara med Widar tillsammans med Matte.
Men hela tiden ligger den där och mullrar. Ångesten. Som poppar upp så fort jag sänker garden. Så frågan till hjärnskrynklaren på ons blir väl igen, hur fan jag får bort det eller åtminstone kan få den på plats igen. Ångest hör ju levandet till, men det får ju för 17 vara lite rimligare eller hur?
Vi har gått massor de här dagarna, hållit igång och grejat så jag är rent fysiskt trött, men sova? Hm, går så där. Kan liksom inte landa. Dessutom så känns det som om jag upplever dagarna och ändå inte riktigt är här, nu. Har skrivit det förr, är som en bubbla som jag inte kommer igenom. Ser och upplever allt, men jag är liksom inte helt här. Måste ju vara medicinen eller?
Nu ska jag försöka sova, Matte och Widar sover såklart sedan ett par tim. Tyst på hotellet så de flesta sover nog. Endast Bea:n är vaken...
Det kan vara medicinen.. det tar lång tid att prova in en sorts medicin, tyvärr! men blir det inte bättre kanske dosen behöver justeras alt byta sort?!
SvaraRaderaInget kul med ångest - fy blä!! Och inte så mkt bättre att vara i en bubbla heller, även om det på något sätt kan kännas lite skonsammare.
SvaraRaderaHur länge har du haft "din" skrynklare? Tycker du att du kommer någon vart med honom/henne?
Har du provat att gå in och "prata med din ångest" - att personifiera den (eller göra en figur av den) och fråga vad den håller på med och varför den gör det? Sedan kan det vara lite lättare att ge den personen en rejäl spark i arslet. Även om det bara hjälper en liten stund så kan det vara en skön stund när kroppen och huvudet får välförtjänt vila.
Många kramar, M