Lugn lördag med ridning och barnstolsinköp

kollade lite på gruppen
 innan min

Lördagen började kvart i sex då liten ville gå upp och jag försökte påminna honom om att han lovat ta sovmorgon...Det funkade inte då han ansåg att det var ljust ute. Blev så att jag la mig i soffan och liten fick kolla på barnprogram.

Jag är så trött för tillfället samtidigt som jag inte kan sova en hel natt vilket är fett jobbigt. Matte kom upp vid halv tio och då var det dags för mig att klä på mig och dra till stallet. Blev en tuff, men bra markarbeteslektion idag och det var tydligen en försmak inför morgondagens hoppträning enligt vår ridlärare...

Väl hemma igen käkade vi lunch och slöade lite innan vi drog till babyproffsen för att fixa dagens mission. Widar har växt en del och hans bakåtvända bilbarnstol börjar bli alldeles för liten vilket personalen på Babyproffsen bekräftade. Widar var på ett gott humör och meddelade stolt att han behövde en större stol då han är en stor kille nu.

provning

mer provning

Tjejen som hjälpte oss prova ut modellerna kunde bara skratta och kalla honom för söt. Men han var verkligen samarbetsvillig vilket inte är det vanliga för honom när man är i en affär och ska prova något.

Men det blev bra och efter en stund kunde vi köpa och montera in en Mini cosi framåtvänd bilbarnstol och då hade Widar konstaterat att den här blir bra, den här borde vi köpa....tossungen!

Så nu har vi gått igenom hur den funkar och att Widar inte på några som helst villkor får knäppa av sig bilbältet när bilen rullar. Vi har haft Mini cosi hela tiden innan och varit väldigt nöjda så hela familjen var nöjda med modellen. Att det dessutom visade sig vara specialpris på den idag var inte heller fel.

han ser inte så glad ut här,
 men det var han!

Idag hann Matte och Widar med att klippa sig så nu har jag två väldigt korthåriga killar här hemma. Widar ser verkligen äldre ut när lockarna trillar av. Men han får välja själv och idag ville han ha kort hår som pappa och dessutom lite röd färg i luggen.

Sist ville han ha långt hår så då blev det ingen klippning. Personligen så gillar jag när han har långt och en massa lockar, men han får välja själv och då tycks det bli kort varannan gång vi går till frissan. Måste göra nåt åt mitt egna hår också, funderar på att boka tid på Göteborgs frisörskola, de har ju bra priser även om det tar tid att fixa till sig där.

den här ville jag köpa, men fick inget
medhåll av sonen.....

Nåja, det får bli en annan dag. Ska försöka sova snart, maxa nattmedicinen och förhoppningsvis vakna utvilad och hyggligt huvudvärksfri imorgon. Ser fram emot hoppträningen med nervös förväntan! Sedan ska vi ev dra till Liseberg för lite karusellpremiär! I övrigt blir det lugnt, min ork är rätt minimal och livslusten lika så. Bra att då ha fokus på bra saker!

Lucka 24

Efter julfrukost så blev det lucköppning, den sista luckan i adventskalendern och man kan lugnt säga att det var ett uppskattat paket. En legoracerbil som man kan byta däck på och bygga om. Perfekt för honom att slå ihjäl några timmar med under julafton och det funkade. Hade aldrig köpt den om det inte var för att han blev helt såld på en sån hemma hos Anton, en kompis. Han älskar ju att det finns en skruvmejsel som man måste använda för att kunna göra däckbyten och duplo är ju dessutom alltid poppis.

  och klädseln....Jag hade ju en tanke om att vi skulle vara lite finklädda och i Widars värld betydde det att julgransklädseln åkte på igen....Inte riktigt vad jag tänkt, men liten var glad!

många kul delar

kan säga att det dröjde innan Widar släppte skruvmejseln...

 

Men vi byggde mål, en bana, ett garage och en verkstad

el jag byggde nog en del medan
Widar bytte däck, provkörde och bytte däck igen..

Han är rätt lätt att köpa saker till för han blir seriöst glad så gott som varje gång och tur är ju det!

Tisdag, automatväxel och en mastodont intervju

så här soligt var det
 tyvärr inte i morse

I morse var vi uppe tidigt. Dels för att Matte skulle flyga till Stockholm och jag skulle lämna Widar tidigt för att sedan åka på jobbintervju. Morgonen flöt på rätt fint till jag och Widar satt i bilen och skulle köra till förskolan.

Till saken hör att Matte nyss bytt tjänstebil och den här gången valde han en automatväxlad bil vilket han upplever som en lättnad. Men jag har ju i hela mitt liv kört en normalväxlad bil där man använder kopplingen och växlar stup i kvarten. Det går ju liksom av sig själv.

Iallafall har jag packat in både mig och Widar i bilen, startat med foten på bromsen och utan att stoppa in nån nyckel någonstans. Den här moderna bilen är nyckelfri vilket Matte gillar, men som jag är oerhört skeptisk till. Tror det bara en tidsfråga innan det här nyckelfria låset hänger sig och då står man där och hur sjukt är det inte att starta en bil utan att använda bilnyckeln??!

automat from hell

Nåja, vi rullar iväg och jag är lite lätt nervös och stressad inför intervjun så när jag kommer upp i första korsningen så letar sig min vänsterfot bestämt till kopplingen och trycker till samtidigt som jag försöker flytta växelspaken....


BIG MISTAKE...hela bilen tvärnitar och låter och jag inser stressat att det här gick ju inte...bilen har helt stannat och i baksätet undrar Widar vad gör du mamma? "Mamma försökte växla" säger jag varpå barnet, 3 ½ upplyser mig ytterst sakligt "att det går inte mamma, det är en otmat". Så där sitter jag, 38 år i en automatväxlad bil och blir informerad om vad man kan göra och inte göra av sonen min som knappt är torr bakom öronen. "Nu var det bra att vi hade bälten mamma" fortsätter han och jag kan bara instämma och lova honom att inte växla mer medan jag småskrattar.

Vi åker upp till förskolan och jag hinner bara komma in i hallen så börjar Widar redogöra för vad som hänt till sin fröken. Händelsen låter helgalen och livsfarlig så jag får snabbt säga att allt var ett kopplingsmisstag och att jag på intet vis höll på att orsaka en olycka vilket det onekligen låter som om man bara hör Widars berättelse. Lämnar iallafall liten och vis av morgonen är jag oerhört noga att inte använda min vänsterfot mer i bilkörningen.

Kommer iväg till jobbintervjun, i tid och är lugn och samlad när jag träffar chefen som sopar bort mitt lugn genom att erbjuda mig te och ett personlighetstest i tre delar på datorn innan intervjun börjar. Höll på att sätta teet i halsen. Men håller god min och slår mig ner vid datorn och kör på i 40 min. Det hela går rätt bra förutom när vi kommer till den logiska delen. Det har aldrig varit min starka sida och det var i NOG delen jag sabbade högskoleprovet suck. Nu får jag en flashback för det är sifferserier och bokstavsserier med luckor och mitt hjärnsläpp blir totalt i slutet och dessutom går det på tid....jisses...

Nåja, försöker repa mig i intervjun med cheferna och sedan med ev kollegor. Seriöst mycket frågor och frågan är hur nöjda de blir med ens svar egentligen. Jobbet verkar verkligen intressant, men precis som på alla andra arbetet jag sökt i behandlingssvängen så är det galet många sökande. Sammanlagt 3½ tim senare vacklade jag ut till bilen och rullar hemåt bara för att på nytt trycka ner bromsen i tron att jag ska trycka ner kopplingen och växla. Tvärnit igen, men tack och lov ingen annan som såg det! Om jag gillar automat? Öh inte än...

Kom hem precis i tid för att hämta liten och sedan har dagen gått till AF kontakt, SSR-kontakt, barnalek, huvudvärk, matlagning, kittla treåring och funderingar fram och tillbaka kring jobben. Väntar besked från tre ställen nu och hoppas på att landa nåt av jobben. Men vi får se, jag är fortfarande inte man, har ingen steg 1 utbildning, är inte möjlig att internrekrytera osv. Hatar dock att vänta och inget veta. Tycks leva i väntan...

det här tror jag på =)