Finaste julgranen ever

I eftermiddags var vi på lussefika på Widars förskola. Widar var klart road av att han först skulle gå till förskolan som vanligt, bli hämtad vid två, gå hem några timmar och sedan gå på lussefest när det var mörkt. I flera dagar har han pratat om det och då barnen fick vara utklädda så har även lusseklädsel varit på tapeten. Jag tycker att vi är öppna för det mesta  och var således inställd på att Widar kunde vara tomte, lucia eller inte utklädd alls. Han är inte killen som brukar gilla att klä ut sig.

Men ack så fel jag hade. Liten upptäckte förra helgen julgranshatten i vår jullåda, jag köpte den till julklappsspelet förra året och Matte vann den då. Nu har liten förälskat sig i denna glittriga tingeltangel julgransmössa och han hade kommit på den självklara lusseklädsel. Han skulle ju vara en julgran med en julgransmössa med stjärna på toppen. Helt självklart liksom...! De sista dagarna har han busat runt i hatten och planerat att vara julgran med grön tröja och gröna byxor.

Så i eftermiddags sydde jag på glitter, kottar och julgranshjärtan, vågade inte sätta dit kulor ifall han skulle ramla med dem och de kulor vi har är av glas. Det var en väldigt glad och granig kille som gick tillbaka till förskolan laddad med lussekatter och hembakade peppisar.

 Blev en hel del glada miner när Widar knatade in med sin julgranshatt, han var den enda som var grönare än grön och han var helt klart nöjd! Tycker att det är häftigt att han hade en helt egen ide trots att det varit snack om tomtar och lussefolk och under dagen var ju barnen utklädda till tomtar, pepparkakor osv och ända var han självklar i att han skulle vara julgran!

Många av barnen var framme och kände på hatten och det Widar visade upp den samtidigt som han visade runt oss på förskolan.

 Det blev sångstund innan fikan och kaoset var rätt totalt. Många barn i åldern 1-4 år och föräldrar skulle samsas i ett litet varmt rum och det sjöngs och stojades. Bland annat ser ni ett dinosauriemonster i tomtedress på fotot ovan.

 Tycker den här bilden gestaltar kaoset rätt bra, lucior, tomtar, stjärngossar och föräldrar huller om buller

Widar 

 Widar var inte så sångintresseras, han ville mest få hugga in på pepparkakorna. Han är seriöst pepparkakstokig i år! Förra året åt han mest deg, i år mumsar han peppisar hellre än lussekatter. Passar i och för sig väldans bra då jag hellre äter lussekatter än peppisar.

självklart skulle det byggas lite innan vi kunde gå hem

mina fina killar

finaste julgranen ever

 Matte hann hem från jobbet i Halmstad och väntade på mig och Widar på förskolan när vi kom vilket gjorde Widar lite extra glad. Jag gillade det också eftersom jag tycker att det är lite jobbigt att gå själv på sådana här föräldraaktiviteter. Samtidigt kan man ju inte skipa det eftersom Widar pratar om det och vill gå och oftast blir det ju trevligt ändå. Sedan är det alltid kul att få se hans kompisar och låta honom visa vad de gör på förskolan. Han spenderar ju 25 tim i veckan där och det händer en massa spännande saker där.

under den senaste veckan har de hållit på med lera och
Widar har pratat om en lergubbsdrake, idag fick vi
träffa den och ni ser väl draken?!

Dan före dan

Så fortsätter uppdateringen av vad som hänt. Dan innan julafton så var det en massa bus på gång. Lekar, prova julkläder, sista minuten shopping i Visby, ett julvisby som var alldeles lugnt. Det kom till och med snöflingor så det blev lite julfeeling. Molly hade varit lucia på dagis och sprang gärna runt med kronan. 

Fina Molly, ett år och två dagar yngre än Widar

widar älskar sina verktyg

Lucia

fjärde advent

Fina Molly provar julkläder framför granen

Visby

La vie, min älsklingsaffär

 

vem vill inte fika på Kärleken?!

Visby torg

gillade den här bilden, ett gammalt par vandrar arm i arm
i vintervisby

Ringmuren

Brända pepparkakor och halvbakta lussekatter

 Dan innan lucia fick jag ett ryck, nu skulle det minsann bakas pepparkakor och lussekatter och Widar är ju inte den som bangar om han får äran att röra om i allt och kasta det mesta. Från tidigare år så är min vana att baka allt samtidigt eftersom det går rätt bra att varva jästider och avbakningstider med varandra. Sagt och gjort, vi körde igång, positiva som attan.

Kan konstatera att det inte blev särskilt idylliskt, första plåten pepparkakor brann upp, Widar ville inte baka alls, han ville bara äta deg och när han inte fick det blev han skitförbannad. Dessutom slet han ner en plåt med utkavlade pepparkakor som jag gjort för att kompensera den brända plåten...höll på att få bryt! Lussekatterna blev inte riktigt genombakta, det skyller jag ugnen för och innan allt var över var Widar och Matte utkörda från köket och migränen hade börjat bulta i högersidan av huvudet...Men visst, när det var över så luktade det ialalfall gott och lussebullarna smakade ok tillsammans med lite julmust och tända ljus.

mamma, jag kan

lite mer mjöl tror jag

vi, innan hel***et bröt ut

stansa pepparkakor

varför det, när man kan äta degen?!

mmm mmmm så gott med deg

årets motiv, Mumin, Lilla My
och Snusmumriken

hm, lite mer deg tror jag

så här sur blir man om man inte
får deg, förstora gärna bilden...

fin plåt, innan den brann upp

bränd, räddad mumin

halvdegiga lussebullar som ser
ok ut...skenet bedrar

nästan en hel Mumin

Idyll gott folk, idyll

Ska tillägga att jag egentligen kan baka och inte brukar vara nära att utlösa brandlarmet...suck. Vilade resten av kvällen kan jag säga....

Lussefirande

Så klart har vi också firat lusse även om Widar mest vill peta på ljusen som brinner, äta pepparkaksdeg och riva ner kulorna i julgranen.

Widars polare var en
tomtepepparkaka

klart tomtenissen skulle åka
rutschkana

men le ville han inte,
fast han hade luvan på sig i fler
minuter, hemma åker den av direkt

lussetåget iur en inte helt
fördelaktig vinkel

tredje ljuset tändes

widar ville ha ljusen

vi träffade en julbock och
tomte

sen snodde lucian granen
då barnen ville riva ner den

Widar hade inte sovit på hela dan
och detta var på eftermiddagen
så han vilade på bordet

sen busade han järnet

förra veckan när vi var sjuka mm
så gjorde de ett spira pepparkakshus.
Behöver jag säga att Widar höll på
att riva ner det?

Blev ett mysigt och busigt julfirande på Spira, inte fel en regnig helvetestisdag i Göteborg som avslutas med en trött mamma med febervarning...

(bilderna är klickbara som vanligt)

Norénsk lucia á la Widar

Så vi hade övat och planerat jag och Widar inför att Matte skulle komma hem. Stjärngossedräkten var framme, liten rentorkad, lussekatter och allt förberett och ja det började ju bra!  Matte kom hem, han fick i uppdrag att tända ljus, sätta på julskivan och sätta sig i soffan medan jag och Widar fixade till oss.




Lillkillen orkade vara vaken till det började skymma så det skulle bli lite mysigt och han blev jättefin i sin fina dräkt och mössa. Vi bar in allt till vardagsrummet och Matte till Staffan var en stalledräng och Widar tittade storögt, Matte filmade och allt var jättebra. Widar blev entusiastisk, fick stå och busa och vi fotade. Sedan fick han sitta ner och det gick bra en stund. Sedan hände det...

tårar

Widar tappade balansen och istället för att ta emot sig som han brukade föll han och varken jag eller Matte hann få handen emellan. Istället drattade han med pannan i matten och golvet och här utbryter skrik och tårar av stora mått. Widar gallskriker, tårarna sprutar, julmust och lussekatter får vänta medan tröst påbörjas och ångesten , ÅNGESTEN kommer...

Har han slagit sig? Hjärnskakning? Såklart överdriver den fåniga mamman för det blev inte ens en bula. Men jisses om blickar kunde såra..ojoj. Den tårfyllda blicken från Widar som bara skriker, hur kan du göra så mot mig mamma...ojoj.  Ångesten, det är ångest som Robert Gustavsson säger när han härmar Ingemar Bergman.

Widar är ju inte van vid att det gör ont, han har bara knockat/skallat oss innan och fått sprutor, så han var inte beredd på att det kunde göra ont. Men vi vet ju alla att detta bara är början på alla vurpor han kommer göra framöver...Ångest, ångest mina vänner...
(hm jaja kanske en gnutta överdramatiskt, men jag bjussar på det *flinar*)

Till slut var alla lugna igen och vi kunde lussefika!