Jobblördag

galet stor skalbagge

Att jobba som fältare kan innebära att man kan hamna var som helst under de 11 tim vi jobbar. Jag är bara inne på lördagar som förra lördagen och imorgon då jag gör sista passet innan semestern.

Förra lördagen innehöll scary skalbagar, värme, glass, träffar med många av våra klienter, hemlöshet, skratt, värme, tårar, uppsökande arbete, fältande, hemlösas boenden i skogen, körningar, socialjouren, ledsamheter, för mycket alkohol hos människor, språkförbristningar, nätverkande med andra verksamheter, en fin solnedgång mm.

Blir bara bilder på mig och miljö, självklart blir det inga klientbilder i någon form då det är både privat och sekretesskyddat.

Jag gillar verkligen fältturerna och kommer sakna dem när jag börjar på mitt nya jobb i aug. Jag gillar hur man möter människor i alla möjliga situationer och hur vi ibland får förmånen att länka eller stötta människor i akuta situationer. För mig som dessutom jobbat som uppföljare så har det varit väldigt bra att fälta in människor till övernattningen på lördagar och sedan följa upp dem på måndagar när jag jobbat på övernattningen.

en stunds glasspaus, inte ofta det händer
men den här gången kombinerade vi glass
och nätverkande

Kan förundras över den starka livsvilja som människor har i situationer som dessutom pågått under lång tid och hur de kan orka när jag själv vet hur det är att inte orka mer. Det är också tydligt hur viktiga fältarna är för dessa människor, en kopp kaffe och några mackor medan man får en stunds snack om allt och inget, eller får häva ur sig frustration eller bara får en kram eller en plats på övernattningen. Har fått dela många livshistorier och öden och fått en hel del förtroenden vilket är väldigt fint när man pratar med människor som mer eller mindre tappat tilltron till myndigheter, verksamheter och människor.

För egen del har det varit guld värt att börja jobba igen och det har stärkt mig galet mycket mer än timmarna på verksamheterna via AF där man till slut kände sig lika sjuk som de andra som var seriöst mycket värre än jag var då.

Uppsökande arbete kan ske överallt i Göteborg och
hemlöshet finns i alla delar av stan ibland är hemlösheten
i en väldigt vacker natur, kontrasterna blir så stora

Att bli sedd som en kollega, som någon som kan tillföra något och klarar arbetet med klienterna vilket är något som jag verkligen gillar, gör att man växer och mår bättre. Jag mår inte tipp topp, det vet jag, men det gör gott att fokusera på jobbet och att vara någonstans där folk ser mig som en i gänget, inte någon sjukskriven deprimerad person.

Sedan har jag stärkts i att det är klientjobb jag ska ha. Har ju testat annat också och saknade klientarbetet och det har jag fått ett kvitto på nu att det är det jag gillar och är bra på. Sedan är jag än säkrare på att jag inte ska ha myndighetsutövning än på ett tag. Hade ju det under mina år som socialsekreterare, men känner att det är skönt att iallafall för en period att inte ha det.

Sedan hoppas jag ju på att arbeta som case manager och med ACT och housing first på sikt! Någonstans finns också tanken att ta min master i missbruk och beroendevård samt att utbilda mig som drogterapeut eller samtalsterapuet!

en ögonblicksbild under kvällens fältande, en vacker
arbetsplats eller hur?!

På väg till ett jobb genom stan med Göteborgs
kranar i hamnen i bakgrunden

söndagsbilder

Härom söndagen så tog vi en cykeltur på Widars nya cykel. Han jobbar på att lära sig cykla och att orka trampa i uppförsbackar. Det går förvånansvärt bra med tanke på att Widar varit så ointresserad av trehjulingen vi lånade av en kompis och balanscyklarna på Stuxis och Plikta.Men det är som det mesta med Widar, det ska vara på riktigt och inte något låtsastjafs. Det blev cykling, fika, lek och bus som vi lär få upprepa en del framöver. Funkade inte den här helgen dock då min feberförkylning försökte ta över mitt liv...

Matte beredd att stoppa i nerförsbacken, men Widar
kom på hur hand och fotbromsen funkade tillsammans

Vi cyklade förbi massor av hundkex

och vackra rosor

mitt utanför Carlanderska stod en ensam sko...

I uppförsbacken till Näckrosdammen fick Widar
ta i ordentligt

Näckrosdammen

triss i ungar

tänker alltid på sägnen om Fagertärn när jag ser röda/rosa
näckroser

Lekparken vid Näckrosdammen är helt ok

Liten älskar fortfarande att gunga

Matte förlorar sig lätt i sin smartphone

Statyn vid dammen

Widar tog en sväng i lastaren

innan vi cyklade fram till avenyn

för en fikapaus

med Widars favoritfika, kanelbullar

far och son i samspråk på cafe Evas payley

Motljus

 Igår gick jag en sväng innan ett möte och knäppte av lite foton. Älskar det skumma ljuset som blir ibland på vintern, dess skiftningar och en känsla av att vara i någon form av twilightzon. Bilderna är från vägen till dagis, trädgårdsföreningen, Kungsportsplatsen och Kungsgatan i stan ungefär vid tiotiden på förmiddagen. Ska testa att jobba dem lite i svartvitt mm när jag orkar.

 

 

gillar denna!

 

   

 

 

  

eftermiddagsbild

Merlin’s Well, Cornwall, England

hit vill jag åka!

Snödroppar i januari, hur galet är inte det?!

I rabatten på gården blommar sedan ett par dagar snödropparna för fullt, hur galet är inte det?
Klimatförändringarna eller vad?