Jobblördag

galet stor skalbagge

Att jobba som fältare kan innebära att man kan hamna var som helst under de 11 tim vi jobbar. Jag är bara inne på lördagar som förra lördagen och imorgon då jag gör sista passet innan semestern.

Förra lördagen innehöll scary skalbagar, värme, glass, träffar med många av våra klienter, hemlöshet, skratt, värme, tårar, uppsökande arbete, fältande, hemlösas boenden i skogen, körningar, socialjouren, ledsamheter, för mycket alkohol hos människor, språkförbristningar, nätverkande med andra verksamheter, en fin solnedgång mm.

Blir bara bilder på mig och miljö, självklart blir det inga klientbilder i någon form då det är både privat och sekretesskyddat.

Jag gillar verkligen fältturerna och kommer sakna dem när jag börjar på mitt nya jobb i aug. Jag gillar hur man möter människor i alla möjliga situationer och hur vi ibland får förmånen att länka eller stötta människor i akuta situationer. För mig som dessutom jobbat som uppföljare så har det varit väldigt bra att fälta in människor till övernattningen på lördagar och sedan följa upp dem på måndagar när jag jobbat på övernattningen.

en stunds glasspaus, inte ofta det händer
men den här gången kombinerade vi glass
och nätverkande

Kan förundras över den starka livsvilja som människor har i situationer som dessutom pågått under lång tid och hur de kan orka när jag själv vet hur det är att inte orka mer. Det är också tydligt hur viktiga fältarna är för dessa människor, en kopp kaffe och några mackor medan man får en stunds snack om allt och inget, eller får häva ur sig frustration eller bara får en kram eller en plats på övernattningen. Har fått dela många livshistorier och öden och fått en hel del förtroenden vilket är väldigt fint när man pratar med människor som mer eller mindre tappat tilltron till myndigheter, verksamheter och människor.

För egen del har det varit guld värt att börja jobba igen och det har stärkt mig galet mycket mer än timmarna på verksamheterna via AF där man till slut kände sig lika sjuk som de andra som var seriöst mycket värre än jag var då.

Uppsökande arbete kan ske överallt i Göteborg och
hemlöshet finns i alla delar av stan ibland är hemlösheten
i en väldigt vacker natur, kontrasterna blir så stora

Att bli sedd som en kollega, som någon som kan tillföra något och klarar arbetet med klienterna vilket är något som jag verkligen gillar, gör att man växer och mår bättre. Jag mår inte tipp topp, det vet jag, men det gör gott att fokusera på jobbet och att vara någonstans där folk ser mig som en i gänget, inte någon sjukskriven deprimerad person.

Sedan har jag stärkts i att det är klientjobb jag ska ha. Har ju testat annat också och saknade klientarbetet och det har jag fått ett kvitto på nu att det är det jag gillar och är bra på. Sedan är jag än säkrare på att jag inte ska ha myndighetsutövning än på ett tag. Hade ju det under mina år som socialsekreterare, men känner att det är skönt att iallafall för en period att inte ha det.

Sedan hoppas jag ju på att arbeta som case manager och med ACT och housing first på sikt! Någonstans finns också tanken att ta min master i missbruk och beroendevård samt att utbilda mig som drogterapeut eller samtalsterapuet!

en ögonblicksbild under kvällens fältande, en vacker
arbetsplats eller hur?!

På väg till ett jobb genom stan med Göteborgs
kranar i hamnen i bakgrunden

så mycket

En lång och blandad dag efter en sömnlös natt. Började med intressant förmiddag på jobbet som innehöll organisationsutvärdering och vett och etikett på sociala medier. En hel del diskussioner och intressanta tankar och jag som varit borta från jobblivet länge kan inte låta bli att gilla allt sånt här. Att ingå i ett sammanhang, ett vettigt sammanhang känns riktigt bra.

Efter lunch vidtog en klart stressigare del. Åkte till Sahlgrenska och lämnade prover kring blodtrycket och som vanligt var inte värdena de bästa. Anade det med tanke på dålig sömn och gräslig huvudvärk. Men tack och lov är inte värdena farliga heller och jag är seriöst medicinerad för det, ska bara försöka vila lite också....Sedan får vi se om det blir någon medicinjustering när jag träffar läkaren nästa gång.


Från Sahlgrenska åkte jag till psykologen och vi råkade komma in på en del riktig tung skit som jag fick bryta i för jag mådde seriöst illa och hela rummet började snurra. Inte så bra. Råkade är väl egentligen fel ord, vi har rört oss mot det och psykologen är rätt skicklig i att föra mig till något speciellt, men jag var inte riktigt inne på det idag och reaktionen blev för stark.

Det som sker i samtalet i det rummet är väldigt märkligt och det har tagit tid att komma dit jag är nu, men det är också svårt och idag var det som att gå in i en vägg och på ett par sekunder reagerade hela kroppen och så stängde jag av. Vissa saker kan jag bara inte ännu. Eller om det någonsin kommer att gå. Ibland känns det som om jag alltid kommer må så här, att inget kommer bli bättre och att jag får lägga min kraft på att hålla ihop mig så att jag klarar av att jobba och fungera så gott jag kan.


För jag klarar ju att hålla ihop mig och jag tycker verkligen om att jobba igen. Att fokusera på något annat och så gillar jag ju människorna jag jobbar med, både brukarna och kollegorna. Efter mötet hos psykologen samlade jag ihop mig och hann med en fika på nya jobbet och det kändes bra! Jag tror faktiskt det kommer bli ett bra och intressant jobb och kollegorna verkar trevliga. Kändes synd att det bara är ett vik.

Det enda som är synd är att jag inte kan vara kvar på mitt gamla jobb för det gillar jag också. Men det är sällan man får napp på ett behandlingsjobb och jag känner att jag vill ta den chansen! Har man tur sedan så kanske det blir ett casejobb ledigt eftersom stan är lite på gång åt ACT-hållet och mot Housing first vilket jag är övertygad om är vägen att gå för klienter som har komplexa problematik! Tycker det är väldigt intressant och det ska bli spännande att följa. Under tiden kör jag ett år med öppenvårdsbehandling för människor med missbruk och beroendeproblematik och det känns väldigt kul!

Sedan är det lite tufft att det innebär att vi kommer bo i lägenhet ett tag till då jag hade behövt en fast tjänst för att vi ska kunna få lånelöfte till ett hus. Kan verkligen längta efter en trädgård och mer utrymme! Blir avis när man träffar syrrorna eller kompisar som bor i hus och där ungarna kan vara ute hela dagarna utan att man måste gå till en lekpark eller annan plats för att kunna leka loss. Men tids nog kommer det väl, vi får se var och när.

Efter fikan med kommande jobbet så stressade jag iväg för att hinna hämta Widar och jag antar att det var bra att inte blodtrycket mättes just då, men jag hann i allafall och hämtade en glad vildunge! En liten som berättade att brandlarmet gått och att brandkåren kommit, men att det tack och lov inte brunnit. Men Widar som fortfarande är rätt ljudkänslig hade blivit alldeles jätterädd av ljudet. Han hatar verkligen sånt och även om de pratat mycket om larm, varför osv så är han väldigt rädd. Det har blivit lite bättre, men det är ändå jobbigt för honom.

Annars hade dagen varit bra och han var laddad inför vår mamma-Widar kväll och hade bestämt middag och kvällsmys. Matte är på aktiviteter och afterwork med jobbet och lär väl komma hem sent. Så det blev jag och Widar som fick fixa mat och mys fram till han somnade full med planer inför våra lediga dagar som börjar imorgon!

Är lite trött ikväll, men får se hur det går med sömnen. Den kommer inte än iallafall.

Bostad sökes-konferens om hemlöshet dag 1

På tisdagsmorgonen packade jag mig iväg tidigt för att åka på konferens om hemlöshet tillsammans med mina kollegor i Uppsökarenheten. Var klart glad över att jag som vikarie också fick åka med, det är ju inte alldeles självklart.

Tisdagen rullade på med tåget och väl i Västerås inleddes konferensen av att ministern Maria Larsson talade och sedan kom tisdagens huvudnummer då Sam Tsemberis från USA förelästa om Housing first som sedan en tid tillbaka också finns i ett antal kommuner i Sverige under benämningen Bostad först. Han höll en skitbra föreläsning och är ju en guru på området och det kopplat till case management är ju något som jag tycker vi självklart borde infört i vårt system i Sverige. Sök på Sam Tsemberis och ni kommer lära er mycket som ändrar tankarna kring boende och hemlöshet!

seminarium

Fortsatte med ett seminarium om bostad först i Sverige, väldigt intressant med Marcus Knutagård från Lunds universitet! Sedan blev det ett seminarium med fältarna i Stockholm vilket var helt ok, men det bjöd inte på några nyheter. Det var roligt att de använde en bok som mina kollegor i Göteborg varit med och medverkat till och i. Så mycket av det som sas kunde lika gärna mina kollegor föreläst om. Hade kanske tänkt mig höra mer nytt eftersom man pratar om hur långt Stockholm är i sitt hemlösarbete, men i mångt och mycket känns det som om Göteborg är minst lika långt fram när det gäller uppsökande arbete riktat mot hemlösa.

moi i något så ovanligt som en grön tunika

Efter föreläsningar och seminarium så drog vi till hotellet för att checka in och vila lite innan kvällens mingelmiddag. Jag var astrött eftersom jag vaknat en massa gånger under natten. Nån oro inför att missa tåget eller nåt antar jag. Men så mycket vila blev det inte innan vi gick till middagen i ett Västerås som bjöd på ösregn och iskall blåst.

västerås bjöd på hällregn och blåst, vidrigt helt enkelt

Det blev en trevlig middag med många historier och skratt, diskussioner och kunskapsutbyte. Men konferenscentret stängde vid tio så då var vi några som gick vidare och hamnade på Karlsson på taket där vin och öl kostade en hel del. Men ett glas vin blev det och en massa skratt varvat med allvar och erfarenhetsutbyte. Dagen väckte en hel del tankar och en del frustration över över hur tröga våra system är trots att vi är så många människor och organisationer som vill göra bra saker för de som behöver.

Karlsson på taket bjöd på utsikt och svindyrt vin
och en massa skratt och allvar med goa kollegor

Men efter lite vin så tog tröttheten ut sin rätt och vi knatade tillbaka till vårt hotell och jag laddade för en skön hotellnatt i eget rum och hotellfrukost!