Annalisa Ericson

bilder från expressen

Annalisa Ericson avled natten till långfredagen 97 år gammal. Jag har inte sett henne i en massa roller, men man kommer ändå ihåg henne bla tillsammans med Nils Poppe och vissa roliga gamla filmer. Hon var revyskådis och filmsskådis under många år. Tänk att ha varit artist under 90 år. Vilket liv.

Läs mer här och här och här!

Farellis, Fåglarna och Sophie

Jag , oerhört trött efter
natten och dagens
föredrag

Sophie kom tillbaka

hamburgare på Joe Farellis

vi laddade för teater

scenen, vi satt på första
raden

Linda och Sophie

Linda försöker gestalta
känslan av en kass och
oförståeligt dålig pjäs
på vägen ut

dags att dra hem i blåsten

Widar blev oerhört glad
över att få hem Sophie
Han bröt nacken av henne
flera gånger så hon pep
så högt som bara hon kan

För drygt en vecka sedan var jag och Linda ute och såg pjäsen Fåglarna på Stadsteatern. En urkass pjäs tyvärr trots regissören... Handlar om att när undergången är nära sätts alla regler ur spel, låter bra, men faller platt.

Innan dess hann vi med middag på Joe Farelli´s, snacka om allt möjligt som jobb, dejter, män, döden, barn, nya zeeland och att Linda ville ge tillbaka giraffen Sophie som bott hos dem sedan vi var hemma hos Linda och Hedvig.

Gillar verkligen sådana där kvällar, mat, snack, kultur och en massa skratt. Den här gången behövdes det extra mycket! Nästa gång står det opera på schemat!
När jag kom hem var lyckan hos Widar total när han hörde Sophies pip...haha vilken glädje

Vila i frid Lena Nyman

Skådespelerskan Lena Nyman dog i natt 66 år efter en lång tids sjukdom. Tycker det är sorgligt hur olika personer som man sett på tv och liksom växt upp med dör en efter en. Jag vet att det  måste

vara så och att det är ett tecken på att vi blir äldre. Men det är sorgligt. Jag älskade Lena Nyman i Ronja Rövardotter där hon spelar Lovis! Har lyssnat på Vargsången idag med Widar, sången Lovis sjöng för Ronja varje kväll.

Lena led av KOL och Guillain-Barré, en nervsjukdom som jag hade i tonåren och fortfarande har rester av i form av balansrubbningar och avsaknad av känsel på vissa ställen. Läskiga saker. KOL är ju 

också en läskig sjukdom. 

Lite onsdagsbilder

Widar visade redan på
morgonen att han stöttar
Frölunda Indians

Ronja i provhytten

 När alla morgonrutiner var klara gick vi ner på stan och fönstershoppade och fikade. Syrran provade en massa kläder, men kom bara hem med ett par jeans.

Vid lunchen gick vi till BVC.
Widar blev vägd och syrran
fixade hanteringen av en bajsblöja

Widar var hungrig och
höll på att få bryt när
vi micrade käket

Han försökte äta upp sina
fingrar...Sedan blev det
mer affärer innan jag och
Widar åkte hem.

Vi hann vila lite innan det var dags
för mig att ta vagnen ner till Avenyn
och träffa Linda. Min kulturella
vapendragare när det gäller depp
teater haha

Vi käkade på Farellis! Jag var så
förvirrad att jag betalade för oss
båda. Hade varit lugnt i vanliga
fall, men i dessa tider funkar det
inte. 

Sedan gick vi och såg jag vill
 inte dö...på Stadsteatern.
Den var bra, men tung. Linda
envisas med att vi inte ska se mer
elände på teatern. Vi ser vanligtvis
svarta deppiga saker...

Sedan tog jag vagnen, fick byta vid Korsvägen och åkte sedan förbi min hållplats så jag ändå fick gå hem...Suck, är inte mycket som funkar. Men det var en trevlig kväll som avslut på en ok dag! (ja förutom humör och störningsmoment)

Beroende och en tjock-tv

Satt en stund på bibloteket
knäppt foto, har inte en massa
dubbelhakor

Har haft en schysst dag som spenderats med goa människor på en Beroendemottagning, en gammal teater och på en thairestaurang i Växjö. Nu ligger jag utslagen i sängen och kollar på tv:n som är en riktig tjock tv i gammal modell utan fjärrkontroll..Det ni!

Marie höll på att
drunkna i sin mössa=)

Ett gäng gick vidare för att ta en öl, men jag är helt slut så jag och några till valde att ta det lugnt ikväll så blir det lite party imorgon! Blev dock paff när jag kollade på klockan och såg att den bara var åtta när jag hade bäddat ner mig och dragit igång datorn...Men så har jag ju inte sovit så mycket det sista.


 Just nu ligger jag här och försöker varva ner och slappna av. Kroppen är på helspänn fastän den inte behöver. Ska verkligen försöka sova i natt. Skumt, bara jag i ett rum, ska tom försöka läsa lite om huvudvärken släpper.

Som alltid när jag är i en stad
så måste jag ha koll på Beroende
mottagningen. Var en intressant
eftermiddag

Sedan fick vi knuffa loss Marianne
som kört fast

Vi var på Växjö gamla
teater

Den är en av de äldsta i Sverige
Jättefin!

Svein

Vackert med alla
utsmyckningar

Ljuskronan var otrolig

Mycket kort blev det

undrar vilka som
syns i lampetten?

hungern mättades med thaimat

Victoria och Rosita

Jag tog Phad thai, mums

tuk tuk:arna stod på rad

kolla in tjock tv:n

mitt rum

Klaras resa

Igår träffade jag Linda för en god middag på Svarta oliver och därefter teater.
Lagom till att jag gått hemmifrån och stigit på spårvagnen så upptäckte jag att plånboken inte låg i handväskan. Fick slänga mig av spårvagnen för att inte åka vidare, hem och hämta plånboken och sedan möta upp Linda.

Ute hade stora snöflingor börjat falla och det var rätt mysigt ute. Vi hade egentligen inte tänkt gå till Svarta oliver igen eftersom servicen var rätt kass sist, men maten är god så vi gjorde det iallafall.

Klaras resa

Efter en god middag och en massa snack, riktigt härligt, så gick vi till Stadsteatern vid Göta platsen för att se Klaras resa.
Lite kort om Klaras resa och vad jag tyckte.


Klaras resa är en pjäs där huvudpersonen blivit utsatt för en rad olika övergrepp. Mamman kommer från en starkt religiös familj och är expert på renhet och utstötning. Pappan tar ofta tillfället att tafsa på sin dotter. Det vänder sig stundtals i magen. Religionsläraren har sexuellt utnyttjat Klara som 15-åring och han ringer och skickar blommor.

Hon åker till storstaden för att plugga religion, hittar nya vänner och en pojkvän samt slutar att ta sina antidepressiva tabletter. Där tar rösterna och fiktionerna över. 

toppenkväll på teatern

Pjäsen utforskar hur psykosen ser ut och bryter ut. Publiken får följa Klaras väg mot det totala sammanbrottet, en färd där ingen reagerar. Hon som gör Klara är otrolig, fångar det maniskt rastlösa, ångesten, kaoset, kasten mellan det förflutna och nuet. Att klara alla dessa känsloutbrott kväll efter kväll är banne mig otroligt. Dock har jag lite svårt för det sätt på vilket en fattig familj från landsorten skildras, det är klichéartat, likaså hur psykologen och psykiatrikern skildras och delar av vården eller bristen på vård.


Pjäsen är helt klart sevärd, väcker både frågor och irritation över den stereotypa bilden av psykisk sjukdom. Gestalterna är starka och man blir oerhört berörd. Se den om ni har möjlighet!

Klaras resa

Har bokat in teater i december med Linda. Vår vana trogen så går vi inte på några uppåt grejer utan det blir mestadels misär och elände på olika sätt. Den här gången blir det ett drama som berör psykisk sjukdom, nämligen Klaras resa. Verkar vara en stark pjäs så jag ser fram emot det! Kan rekommendera teater, är en rätt skön omväxling mot bio!


Lite kort om pjäsen som utspelar sig på Stadsteaterns stora scen.

Bild lånad från www.gp.se

När Klara kommer in på universitetet öppnar sig äntligen livet och friheten för henne. Men verkligheten blir svår att hantera och gapet mot en hallucinatorisk värld blir allt större.
Hjärtskärande realism möter saga i Mirja Unges starka drama om en ung kvinnas färd in i psykos.