Liv och död i samma andetag

Det är ett sånt skitår i år förutom att Widar kommit till oss, ja och sysslingar, kusiner mm=).
Men annars är det hemskt, katastrofer, kriser i världen, miljökatastrofer, vulkaner, översvämningar, stormar, jordbävningar osv. Har varit på begravning i år, tycker inte om det alls, hatar när folk dör ifrån mig, vare sig det är vänner, familj, klienter, kollegor. Jag hatar att döden står där på lur och bara väntar på att sno åt sig våra liv.

En av de mina är sjuk nu, allvarligt sjuk och det är värre än vad han vill berätta för mig. Jag pratade med honom för ett par dagar sedan och då sa han att läget var oförändrat och att han skulle läggas in snart. Idag ringde hans sambo och sa att det är värre än så, det har varit på sjukhuset, han blir inlagd på måndag och är lika envis som jag så han tjatar om att gå till jobbet trots att han har smärtor som gör att de skrev ut morfintabletter till honom i helgen. Hm, ser vi envisheten som en likhet när det gäller sånt..?! Hm ja, och det slutar vanligtvis med sjukhusinläggning...

Han har tumör i halsen och i njuren, dessa hör inte ihop utan de tror att den i halsen hör i hop med någon annan, annat och han har enorm huvudvärk och i mitt huvud skriker det hjärntumör. Enligt hans särbo har han också förändrats till sättet under de sista månaderna och det skrämmer ihjäl mig. Jag fattar inte hur vi kan åka till månen , men inte utrota cancer?!

Jag vill att han ska få finnas i mitt och Widars liv, inte att en av de mina tas ifrån mig samma år som Widar kommer, jag trodde det räckte med att min farfar dog i vintras. Vi är inte såå gamla än, vi måste få mer tid. Tid är det enda som man kanske kan förhandla fram, kanske kan förloppet bromsas lite, men till vilket pris? Man kan bara ta så mycket morfin liksom...Jag hatar dessutom cancer för det som är på slutet är inte vad man vill minnas, det blir bara en människospillra kvar.

Han läser inte bloggen så jag skriver små brev till honom. Måste få säga allt innan vår tid är slut. Jag hoppas innerligt att det kan bromsas länge, men jag är sjukt rädd för att det är värre än vad vi vet. Jag är så ledsen i natt, är trött efter en tuff Widar dag, men han sover i natt så det bådar gott för morgondagen. Borde sova, men det går inte. Har försökt, men oron kryper i kroppen och jag funderar över allt trist som händer, liv och död huller om buller. Psykologen kommer få lite att reda i på fredag, men det har hon betalt för *ler snett*.

Sedan kan man ju fan undra hur det kan vara så dåligt på tvn på natten? Vi har en massa kanaler och det är bara skit, snart säger jag nog upp com hem abonnemanget!