Ja, några rader om tro när man kollar på nätet.
Jag tror inte på Gud, jag förstår inte hur han om det nu är en han och han skulle finnas, kan tillåta all denna skit och skylla ifrån sig på Djävulen och människans ondska. Är man allsmäktig så är man och då låter man inte folk och djur och natur lida så förbannat.
Jag gjorde ett seriöst försök när jag konfirmerade mig, jag läste Bibeln från pärm till pärm, gick i kyrkan, försökte förstå, tro och känna. Men prästen var i min mening tokig, mycket av det som står i Bibeln kändes inte rätt och i slutändan kom jag fram till att det här kan jag inte tro på, det här funkar inte för mig. När jag blev äldre och upptäckte hur man dödar människor i Guds namn, i Allahs namn osv så skrämde det mig än mer. Religion och tro kan verkligen missbrukas. Men det har funnits stunder då jag kan önska att jag hade en djup tro, det verkar vilsamt för då är det bara att finna sig i den situation som Gud fixat till en. Men det är absurt att ens tro att Gud skapade allt på en vecka osv...
Tron är en övertygelse om ting man inte ser. (Hebr. 11:1)
Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom. 10:17)
Guds ord åstadkommer tro - när man tar det till sig och omvänder sig, så att det leder till helgelse.
Samtidigt tror jag att människan inte kan överleva utan tron på något, på något gott, på någon mening, på kärleken, på livet, på hoppet. När man inte mår bra svackar den tron, det är svårt att tro på att det kommer bli bättre, att det är en mening, att det är en ide att gå vidare. Jag vet inte vad jag tror på, bara att jag tror på något. Ofta känns det som när man ser tillbaka på olika händelser i livet så har det funnits någon form av mening, men det är ju lätt att vara efterklok.
Det har funnits händelser där man varit sekunder, millimetrar från att mista livet, men man har överlevt. Så jag tror att det finns någon som går med en, som försöker skydda en när det verkligen behövs. Tror i mångt och mycket på ödet, men också på att vi kan påverka vårt öde. Det är aldrig kört, inte ens när det känns svart och eländigt. Man får intala sig det iallafall. Hm lite ateistisk eklektisk tro således, men den är min och så är det.
Fides, spes, caritas, sed maxima horum est caritas
Tro, hopp och kärlek men störst av dem är kärleken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar