Efter en kass sömnnatt för min del, bättre sömn för resten av gänget så gick vi upp. Widar vaknade med skrik, men upptäckte sedan att våra gäster var kvar och då blev humöret bättre. Det blev lite småstressigt, Anna packade ihop henne och Livia och jag fixade mig och Widar för förskolan.
Men vid nio vinkade vi adjö till goa Livia och Anna och när de åkt sprang jag och Widar till spårvagnen. Att springa med vagn genom snömodd är inte att rekommendera, särskilt inte om man släpar vagnen genom oskottade gator och uppför en hel-es backa till förskolan. Sitter i soffan och har en gnagande smärta som strålar ut i fötterna...Nice one...NOT!
I allafall på förskolan var det toppen, Widar var på toppenhumör. Han blir helt tossig, busar, pratar skrattar och idag skröt han med att sitta själv! Lilla tosseungen. Gruppen var också bra och alla känner nog att det är synd att det bara är en gång kvar. Vi kommer väl fortsätta på torsdagar, men det blir inte med bara vår grupp tyvärr. Det har varit väldigt bra och för Widar väldigt kul och det har varit en fast tid som vi gått till varje vecka.
Efter det gick vi runt på stan till det var dags för dagens läskiga, sprutor på BVC. Jag är sjukt nål- och stickrädd, men jag måste säga att jag är duktig med Widar. Jag säger inte hur otäckt det är, jag är lugn och stressar inte upp mig =) Fast jag gillar det inte. Först var det mätning och vägning och killen landade på 7920 kg så det går framåt och är nästan 72 cm lång. Men jag tror han är längre för muppsköterskan vi träffade var hur hafsig som helst. Sedan träffade vi läkaren och Widar passerade sex månaders kontrollen med väl godkänt och omdömet "en mycket fin pojke det där", och "oj vad stark han är!" *stolt mamma log stort*
Sedan fick den skrattande bebisen två sprutor samtidigt i varsitt lår och gallskriket var ett faktum. Vi snackar mååånga decibel. Ändå försökte han le mellan tårarna när doktorn försökte busa med honom, lilla tossevossen. Efter den traumatiska upplevelsen drog vi hem och Widar somnade i vagnen (kors i taket).
Ikväll är jag toktrött och vilar, Matte fixar och donar med mat, Widar och allt annat. Tur att han finns och kan ta över och att det funkar med att han tar ut föräldraledigt.
Oj, stora killen! Min mini-bebba väger bara några hundra gram mer och är en cm kortare... :D Vi ska iväg på ett-årskontroll och vaccination på torsdag, usch, usch... Eller vi och vi - Leila och hennes pappa ska gå, jag ska till sjukgymnasten... :)
SvaraRaderaJisses, jag tänker ju i bilder så jag ser framför mig stora bautasprutor i Widars mjuka lår....! *ryser* Roligt att du varit en stolt mamma idag! Det ska du va, för han är så fin din son.
SvaraRadera