Och det blåser genom hallen av Lars Winnerbäck

Och det blåser genom hallen... du drack det kalla, dunkla vattnet som smakade ärg och gammal sten en enda klunk i den källan och du blir aldrig mera ren vi var ensammast i världen den världen rymde inga fler vi leta upp dom mörka molnen vi var där blixten hitta ner kanske ljög vi hela tiden för att vinet skulle kännas lite dyrare och smaka lite mer nu har vi druckit av det dyraste som finns, det är inte lätt att svälja ner  och det blåser genom hallen har du allt som du ska ha jag hör den stora maskinen gå igång har nån sagt vart vi ska vi satt där tunnelbanan slutar eller börjar om man vill med ögon fulla av förväntan minns du vad vi längtade till minns du var vi ville landa för jag har glömt det gång på gång jag har letat efter orden till en avlägsen sång en natt när vi såg solen sjunka ner i horisonten  såg vi tydligt alla frågor får ett svar stora hjärtan kom i våran väg nu kan vi räkna vad vi har  och det blåser genom hallen... en dag vaknar du och märker att vi är var och en för sig att alla dom som du fördömde aldrig tävlade mot dig då blir det tomt i dina händer då står du ensam, fast i snön du skulle hämta lite vatten du tog dig över hela sjön och det blåser genom hallen…