Onsdagen är här

Men det är ingen skillnad mot förra onsdagen. Ångest, grått väder, huvudvärk och olust.

Fast det är klart, en stor skillnad finns det, Widar går runt på golvet medan jag skriver det här. Han går mellan soffan, bordet, sin stol, gåvagnen, tillbaka till soffan , sätter sig och ställer sig. Allt med stöd än så länge från diverse möbler, men glömmer sig ibland och står själv. Han är oerhört nöjd över detta, dessvärre mixar han nöjdheten med ett trött gnällande då sömnen inte varit den bästa.

Men ni anar inte vad snabb den rackarn är och vi har verkligen börjat plocka undan och säkra lägenheten. Tänk för åtta månader sedan låg han ihoprullad, liten på en och nu knatar han omkring och vill göra en massa saker samtidigt som han snackar. Samt dreglar som en saint bernadshund. Dreglisarna är konstant blöta.

I dag händer inte mycket. Har mailat lite kollegor och vänner för att fixa lite uppgifter, fixat papper till försäkringskassan och senare i eftermiddag ska sjukgymnasten försöka massera mig och göra diverse avslappnings och mindfulnessövningar. Lycka till säger jag. Är så spänd att det värker i axlarna när jag ska sova och oron är som ett statiskt fält utanför kroppen. Men men det kan ju inte bli sämre eller hur?