Medicinsk yoga

Har några gånger hamnat på sidor med info om medicinsk yoga och dessutom blivit tipsad om det av en vän och jag är rätt nyfiken på det.

Gillar yoga och har gått på olika pass under det senaste året. medicinsk yoga låter som något jag borde fått på recept under sjukskrivningen, men det är ju aldrig försent att testa något nytt. Har ju en hel del att jobba med innan man kan säga att man mår bra så kanske att jag ska testa.

De har en nybörjarkurs i slutet på april och det skulle kunna vara något. Har ni testat? Några tips och erfarenheter? Här kan ni läsa lite mer om det och sedan finns det en massa om man googlar. Har ju gruvligt svårt att slappna av, vara i nuet och hitta något lugn för all oro, ångest och spänningar som är i kroppen. Har under tiden som jag mått dåligt fått ont i axlar och rygg och ryggont har jag aldrig haft förut. Mycket är spänningar, kan liksom inte slappna av ordentligt. Får total panik när jag försöker slappna av ordentligt tex i slutet av gympass.

Ridning, kan vara det bästa som finns

Ballada, första hästen jag red i september. Polskt halvblod, 159 cm
kräver mycket skänkel

En av de största sakerna för mig personligen i år var att jag tog mig i kragen och anmälde mig till att börja rida igen. Har pratat om det av och till under många år, men min allergi och nog rädsla för att inte kunna rida ordentligt har hållit mig tillbaka. En annan sak är kostnaden, det är dyrt att rida lektion, men å andra sidan lägger jag inte pengar på särskilt mycket annat. Har knappt köpt kläder eller skor i år, däremot en del tyg som väntar på att bli uppsytt. Men det krävs lite mod, 20 år sedan jag sist red lektion, sedan dess har ddet bara varit någon sporadisk uteritt hos kompisar eller hos syrran på Gotland.

Midas, min absoluta favorit, känslig, pigg och framåt!
Svenskt halvblod, 167 cm

Var med skakiga ben jag red min första heltimmeslektion på Storås ridklubb ute i Angered. Man fick 3 provlektioner för att sedan bestämma sig för att fortsätta eller inte. Min första lektion red jag en solig sen augustikväll på stallets lugnaste dam Ballada. I en provridningsgrupp på fem personer, de flesta nybörjare och efter 20 min kollade jag på klockan i ridhuset och insåg att jag höll på att dö. Jag var helt slut och hade yrsel på grund av blodtrycket och till råga på allt så var lektionen en hopplektion. Det är hoppning på schemat var fjärde vecka...

Pajkos, ungerskt halvblod, 157 cm. Känns som att rida en ponny
 och man minns sina ponnyår. Kul att rida!

Jag tog mig igenom lektionen och var helt chockad över att det var så jobbigt att rida, det var det inte när jag var yngre, eller när vi gick på hästgymnasium och red flera hästar om dan på olika nivåer och skötte alla sysslor i stallet. På den tiden förstod jag inte varför folk sa att man behövde jogga eller styrketräna, men nu, jisses nu förstod jag. Min coremusklatur är ju urkass och mina magmuskler har aldrig helt gått ihop efter graviditeten. När sjukgymnasten skulle känna om de gått ihop fick hon ner tre fingrar i mellanrummet och det var ett år efter att Widar fötts så det var rätt kört. Men det var ändå med ett fånigt leende jag satt på Ballada medan vi skrittade av hästarna på skogsslingan efter lektionen. Var med skakiga ben som jag sadlade av efteråt, glad över vad jag faktiskt vågat och klarat!

Tintomara Svenskt halvblod, kul att rida, men
går som privathäst nu

Veckan därpå var jag tillbaka och redan då visste jag att jag ville fortsätta även om det var oerhört frustrerande att rida lektionsdressyr och inte förmå kroppen att sitta ner i sadeln under en timme och verkligen rida hästen. Vid det tillfället red jag Tintomara som var både lugn, pigg och duktig så det borde inte vara så svårt och i huvudet visste jag ju hur man utför rörelserna, men tror ni kroppen lydde? öhm nej...Jag tappade takten, studsade upp och ner i sadeln, emellanåt flaxade händerna och med taskig coremusklatur så faller man framåt i sadeln vilket inte gynnar sitsen, hästen eller ridningen. Helt galet!

Colorado, svenskt halvblod 170 cm

Man kan lugnt säga att min ridning inte är vacker. Men vi jobbar på det och efter fjärde lektionen blev jag uppflyttad till en grupp med lite högre målsättning och i slutet av terminen blev jag uppflyttad igen så helt kass kan jag ju inte vara. Nu känns det som om gruppen jag rider i passar min nivå, även om sisten och ridningen lämnar mycket mer att önska. Vi rider ungefär på LB nivå och utför galoppombyten, skänkelvikningar, hoppar studs och bana och jobbar på att ha hästen i rätt form och få ordning på våra sitsar och hjälper.

Lyrik, svenskt halvblod 171 cm
alla bilder kommer från Storås Ridklubbs hemsida

Det är galet kul, asjobbigt, svårt, stundtals trist när man inte får det hela att funka, magiskt när man kan rida ihop 650 kg häst så att den bär sig och blir alldeles lätt i handen. Emellanåt når jag dit, men lika ofta tappar jag det genom att falla framåt, tappa sitsen eller bara genom att inte orka rida igenom ordentligt. Men det är kul, trots ridsår och lektioner på stallets segaste häst.

Lyrik som jag ridit det sista är riktigt jobbig, han blir så lång och tung och jag orkar inte rida ihop honom hela tiden utan tappar sitsen och då faller han ut och blir galet jobbig. Å andra sidan gick det skitbra förra lördagen, var galet nöjd och fantastiskt trött efteråt. Min favvo är Midas, han är het och känslig, lagom stor och urskön att rida, dessutom supermysig i boxen! Hoppas på att få rida honom en massa i vår, betalade in vårterminens avgift idag, lite dyrt...hm. 

Det enda riktigt tråkiga är att jag fått inse att jag är allergisk, jag kan inte blunda för hur kroppen beter sig om jag inte tar medicin både innan och efter. Vid ett par tillfällen har jag glömt att ta medicin innan och åkt till stallet och tänkt att det är lugnt. Allergin börjar då göra sig påmind redan när jag borstar av hästen inför sadling genom att det börjar klia i hud, ögon och näsa, jag börjar nysa och sedan kommer nässelutslagen.

Det hela fortsätter så till den grad att jag är supersnuvig, rinniga ögon och nyser konstant på vägen hem. Får direkt hemma ta medicin, duscha, tvätta kläderna osv. Men tar jag medicinerna ordentligt så kliar det mest och det är jag van vid sedan många år. Men det gör ju att jag antagligen får omvärdera möjligheten att ha egen häst...och det gör förbannat ont! Vet inte hur allergivänlig Baskir curly rasen egentligen är? Jag hade väl på nåt sätt tänkt att allergin skulle vara borta efter alla dessa år, men icke. 

Nåja, just nu kan jag inte rida tillräckligt bra än utan nu jobbar jag på att hitta tillbaka och utveckla min ridning och det tar ju tid. Får säga att jag gillar Storås, det är en liten ridskola där man snabbt lär sig känna igen folk och hästar och det är en god stämning. Inget överfancy eller så utan bara människor som vill ha det bra med hästarna och lära sig mera. Jag gillar att det dessutom finns specialgrupper för hoppning och dressyr och att man har dagridläger både för barn och vuxna och en massa andra aktiviteter! 

Är ni sugna så kan jag rekommendera er att testa, ridning är skitkul och dessutom asbra träning! I stallet försvinner ångest, jobbiga tankar osv, för ett par timmar ligger allt fokus på dig och hästen och vad som händer före eller efter är inte viktigt när man man kommer in i stallet. Lukten, känslan, allt är liksom välbekant och lugnande, vet nog ingen annan plats som jag kan bara vara i! Det är väl så nära mindfulness som jag kan komma.

Mindfulness...;)

mindfulness ;)

Våga börja rida igen =)

Har gjort något spännande och galet. Har anmält mig till provridning på Storås ridklubb...Jisses jag som inte ridit lektion eller seriöst på mååånga år. Jag började rida som treåring och red jämt upp till jag blir dunderallergisk efter ha haft en halvkroppsförlamning och massa mediciner. Lång historia som ledde till att jag fick hoppa av hästskolan och inte kunde vara med hästar eller djur på ett år. Har som tur är inte utvecklat astma och idag har jag koll på mediciner och diverse sätt att hålla det i schack. 

Jag har de sista tio åren bara ridit sporadiskt och en del av mig har nog känt att jag kommer göra bort mig fullständigt. Känns svårt att börja från början när jag tidigare tränat dressyr på medelsvår nivå och hoppning på LA nivå. Lägg dessutom till att jag mest sysslat med unghästar och "problemhästar" (läs problem pga människor i de flesta fall), tränat terrängridning, kört travhästar och ridit galopp och man kan tycka att jag borde väl kunna det här med hästar och ridning. 

Men om sanningen ska fram så kan jag inte sitta ner i sadeln ordentligt under en 60 minuters dressyrlektion idag, skumpar och kommer i otakt något som gör mig sjukt frustrerad. Men jag saknar ridningen och hästarna och är det någonstans som jag kan släppa bekymmer, depressioner, problem och annat så är det när jag sniffar häst ;)

 Ska försöka göra saker som är bra för mig så trots att jag kommer rida som en kratta och trots att det är dyrt, (det är det verkligen) så ska jag testa. Att det blev Storås beror på att jag hört gott om dem och spårvagnen går direkt från oss och till hållplatsen vid ridskolan. Nu hoppas jag bara att det blir en bra upplevelse. Börjar nästa tisdag...jisses. Har förstått att den gamla traditionen med att bjuda på tårta om man ramlar av lever kvar...kan bli mycket tårta i höst *s* Blir till att rota fram mina gamla ridstövlar och hjälm...

Dagis, vattkoppsparty och lite lugn och ro

Idag fick Widar knata iväg till förskolan igen och även om han igår sa nej till dagis så var det lek med kompisarna i sandlådan som gällde när jag lämnade honom.

Ni kan inte ana vad det känns bra att kunna lämna honom efter en vecka hemma och han ger mig en kram och går sen och leker i sanden med de andra barnen. Han vinkar lite när jag går, men inga tårar, inget sånt. Han har blivit stor, min lilla kille!

Nu hoppas vi att han får vara hyggligt frisk och kan få ut mer bus på dagis när han hör bättre! Visserligen är han redan förkyld igen, men det är ju alla dagisbarn hela tiden känns det som.

Bara vi slipper hosta, feber och magsjukor, å löss och annan skit som går. Å andra sidan så önskar alla sig vattkoppor så jag antar att vi gör det med. Man kan tydligen ha vattkoppsparty...mm ni läste rätt, vattkoppsparty...herre jisses, det fanns inte när jag var liten!

Så nu kollar jag lite jobb på datorn, fräschar upp cv:t, hör grannens baby skrika, sorterar ut kläder till barnmarknaden och gör mindfulnessövningar, eller ja försöker iallafall. Har dessutom lagt upp en höstlåtlista på spotify och ibland är det skönaste som finns att ligga på golvet och bara lyssna på några favvolåtar i lugn och ro! Blir sällan nu för tiden dock.

Onsdagen är här

Men det är ingen skillnad mot förra onsdagen. Ångest, grått väder, huvudvärk och olust.

Fast det är klart, en stor skillnad finns det, Widar går runt på golvet medan jag skriver det här. Han går mellan soffan, bordet, sin stol, gåvagnen, tillbaka till soffan , sätter sig och ställer sig. Allt med stöd än så länge från diverse möbler, men glömmer sig ibland och står själv. Han är oerhört nöjd över detta, dessvärre mixar han nöjdheten med ett trött gnällande då sömnen inte varit den bästa.

Men ni anar inte vad snabb den rackarn är och vi har verkligen börjat plocka undan och säkra lägenheten. Tänk för åtta månader sedan låg han ihoprullad, liten på en och nu knatar han omkring och vill göra en massa saker samtidigt som han snackar. Samt dreglar som en saint bernadshund. Dreglisarna är konstant blöta.

I dag händer inte mycket. Har mailat lite kollegor och vänner för att fixa lite uppgifter, fixat papper till försäkringskassan och senare i eftermiddag ska sjukgymnasten försöka massera mig och göra diverse avslappnings och mindfulnessövningar. Lycka till säger jag. Är så spänd att det värker i axlarna när jag ska sova och oron är som ett statiskt fält utanför kroppen. Men men det kan ju inte bli sämre eller hur?