Jag minns knappt vad vi gjorde med vår tid innan han fanns hos oss och nu på sistone så har han växt så mycket, både i storlek och mentalt. Min lilla bebis vill inte längre bli kallad bebis utan en stor kille och han kan kramas på ett sätt som värmer in till själen. Han är det finaste jag och Matte har och jag är oerhört glad över att jag kan känna det för det har inte varit enkelt när vi brottats med kolik, förlossningsdepression och kaos. Men vi har fixat det och idag är kärleken till Widar det finaste vi har!
Tack för att du kom till oss älskade unge! Vi kommer alltid finnas för dig för vi älskar dig galet mycket! Grattis på din dag, vår stora kille!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar