Trodde liksom att det här var över, men nu verkar utbrotten vara tillbaka igen efter en lite lugnare period. Men vi blir ju helt slut och man hinner inte med i svängarna och pendeln som går mellan skratt och utbrott på 3 millisekunder. Dessutom vill han inte lägga sig alls längre och läggningarna är nästan uppe på en timme igen innan han somnar och det är skitjobbigt.Han verkar inte ha så ont av det, men vi blir trötta. Men antingen är det något som inte är bra eller så är det nåt utvecklingssprång för det är bryt för allt och inget och hans mardrömmar och uppvaknanden under natten är tillbaka fullt ut.
Jag hoppas det lugnar sig snart för det här är inte kul för nån även om jag ibland måste hålla mig för skratt när han blänger så hårt han kan under lugg mot mig och väser neeej aldriiig i liiivet när jag sagt till honom något. Skulle man råka skratta så ylar han nej och brister i gråt så det är mycket nu att bekräfta honom, sätta ord på känslorna och försöka stå ut i stormen och sedan prata med honom och kramas, många kramar. Men snacka om tålamodsprövande!
Däremellan är han en helgo unge med humor och en massa färdigheter som kan få en att bli alldeles varm inuti och på måndag fyller han fyra år! För fyra år sedan knatade jag runt, höggravid med foglossning och påbörjad havandeskapsförgiftning som gjorde att jag bara låg på soffan och hade ont de sista två-tre dagarna.Eftersom barnmorskan sagt att jag skulle få en blixtrande huvudvärk om det var havandeskapsförgiftning så fattade jag inte att jag var så dålig som jag var. Jag hade ju bara min vanliga huvudvärk och det var inte förrän jag var på MVC på mån innan han föddes som det upptäcktes och det blev inläggning på special-BB på Östra i Göteborg. Tänk fyra år sedan, känns helt obegripligt. Men trots den långa vägen både före och efter och trots alla bryt så är han det finaste vi har och snart ska vi fira honom!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar