Onsdagstankar

kommit en bit på dop-
klänningen ikväll

En onsdag med jobb, systund, liten och en seriös ångestfeeling. Trots att jag sovit hyggligt i natt efter några sömnlösa dygn så dundrar ångesten och negativiteten i hjärnan. Den rullar runt och drar ner en i skiten och det krävs rätt mycket kraft för att hålla sig på banan medan man jobbar. Samtidigt är jobbet ovärderligt eftersom det tvingar mig att fokusera på andra och annat än min egen röra.

Har snart jobbat ett halvår och det har varit så sjukt mycket bättre än att gå på verksamheter med människor som är sjuka och mer eller mindre ser sjukpension som nästa steg i sina liv. Fick ju själv förslaget om att jag skulle överväga sjukersättning, trodde jag skulle bryta ihop då. Inte för att jag mår bra idag, det vore ett skämt att säga det, men jag fungerar ändå bättre än förut. Att gå hemma gör att man snöar in så fullständigt i sitt eget så det funkar inte alls för mig.

Om jag skulle bli så dålig igen så skulle jag ändå , om möjligt försöka jobba i någon form. Å andra sidan är det ju en avvägning för när jag mådde som sämst hade jag inte klarat att göra ett bra jobb för och med klienter som också mår dåligt och lever i utsatta situationer. Hade antagligen tappat fokus helt och då gör man inte ett bra jobb och då ska man nog inte jobba. Kom ju knappt upp ur sängen, det gör jag iallafall nu! Men det är väl individuellt vad som funkar och inte funkar.

Det är svårt att förklara och svårt att förstå. Stör mig oerhört att jag på pappret har det väldigt bra medan måendet inte alls är bra. Men det är en hel del i bagaget och det är svårt att förhålla sig till. Att få egna barn sätter onekligen saker och ting på sin spets på ett sätt jag inte kunde tänka mig innan. Minnen vaknar, tankar springer fritt och livsviktiga frågor söker svar och existensberättigande. Man kan bli väldigt liten när man tvingas möta saker som man omsorgsfullt förpackat och låst inom sig. Nog önskar jag att det gick att sudda ut, reboota, ta bort. Vissa saker vill jag inte veta av och än krångligare blir det när det är en del av mig sedan många år. Nåja, kanske kan det få försvinna.

rymden av Widar 4 år

Tänkte bara visa lite bilder från ikväll. Widar har målat en rymdtavla i glitterlim till farfar och det gick åt mycket glitterlim kan jag säga. Det tar tid innan den torkat helt. Men jag gillar den verkligen! Han är så nyfiken på rymden och planeterna nu och det är riktigt kul och visst påminner bilden om en galax eller stjärnkaos? Stolt som en tupp är liten iallafall över denna bild som påbörjades igår. Farfar väntas på besök nästa vecka och till dess är bilden torr!

Resten av kvällen har gått till att sy ihop dopklänningen, rynka och fixa. Imorgon ska jag fålla det sista, sy i knappar och knapphål samt fixa ett blått sidenband. Sedan är den klar och vi får se om den duger till finaste lille Elliot vars dop vi ska på nu på lördag. Har inte svurit så mycket över klänningen ikväll och förutom en del små misstag som jag lär mig på så ser det ut som om det kommer bli en dopklänning på riktigt! Men nu är det snart sovdags, Matte och Widar sover redan. De somnar lite lättare än vad jag gör.

Här har jag tom fått på volangen, bara fålla,
sätta i knappar och band, sen klar!!