tungt

Oerhört tung dag idag.  Kunde inte sova i natt, en massa mardrömmar och uppvaknanden. Klev upp i morse, senare än jag tänkt då jag försökt sova vilket inte funkade trots att jag tog en tablett att sova på. De är dessutom skitkass för jag sover ju ändå inte och är bara seg och tung på morgonen. Tar dem bara när jag tänker att nu måste jag försöka sova lite, åtminstone ett par timmar, men det är svårt.

När jag gick upp hade jag dessutom en seriös huvudvärk. Gick till jobbet och tänkte att om huvudvärken inte ger sig så kan man ju gå hem tidigare, men med en kollega ledig och en sjuk så funkade det inte att dra hem utan det var bara att jobba. Gillar ju deltagarna, att hålla i återfallsprevention mm, men idag med huvudvärk och yrsel så var det svårt att funka. Dessutom är jag seriöst svajig inombords och i huvudet, antar att det är den nya medicinen som jäklas med mig. Måste verkligen fokusera på vad jag sysslar med och på att hålla i hop mig och funka för jag funkar inte riktigt.

Ja, jag har varit med om värre, men idag är det tungt och meningslöst att överhuvudtaget behöva existera. Hade tänkt att skriva en massa i slutet av dagen, men det gick bara inte idag utan gick hem, hämtade Widar och försökte få huvudvärken och släppa. Det gick sådär även om Widar försökte bota den med en huvudvärk och ett glas vatten, gullungen min. Som tur var behövde inte Matte jobba borta utan kom hem ikväll och kunde ta Widar medan jag försökte få huvudvärken att ge sig. Men den ger sig inte kan jag säga och allt känns bara oerhört meningslöst överhuvudtaget ikväll.

Allt skulle ju varit i ett annat läge nu om saker gått som de skulle och det finns en tröstlöshet i det, gör fysiskt ont att tänka på. Sedan känns det så klart att jag måste leta jobb igen, att ridningen i helgen är terminens sista och att det sedan är flera veckors uppehåll och att allt bara känns så oerhört meningslöst. Gör ont att behöva vakna och vara människa och det är ju galet när man ju egentligen har allt man har och behöver. Men mörkret gör sig oerhört påminnt och det är inte lätt att handskas med och jag vet inte hur mycket jag orkar handskas med det heller... Ibland vill jag verkligen inget annat än att ge upp, jag är så oerhört trött.

tung feeling

just saying
tung känsla i sinnet idag

tungt

Tänker ibland på vad man släpper ut på bloggen, vad som finns där och hur mycket av allt det mörka inte släpps till allmän läsning. Det finns så oerhört mycket svårt och jobbigt som stannar inom mig, som man inte kan sätta ord på för orden blir banala, tomma, inte tillräckliga eller så skulle de rätta orden vara för starka för vem som helst att ta del av. Vissa saker är så smärtsamma att jag inte ens kan säga dem högt för mig själv eller i rummet hos psykologen. Vissa saker får mig att må fysiskt illa för att det gör så ont att jag inte kan vara kvar i det. Andra saker skulle antagligen skrämma människor i min närhet och det vill jag inte. Vissa saker kan man inte ens skriva ner för det är för smärtsamt att se dem i ord.

Men allt det lever runt i huvudet och inom mig och får så klart effekt på hur jag mår och hur jag orkar med vardagen. Att jag dessutom står utan mediciner i och med att vi försökt bli gravida genom att återföra embryon från den IVF-behandling som gav oss Widar gör det än svårare. Anledningen till att jag satt ut alla mediciner som jag egentligen behöver för att orka med allt är ju att vi under våren försökt få barn igen. Försök som gått åt skogen och som gör det oerhört svårt att orka hålla ihop allt.

Kämpar dagligen med att få ihop dagen och inte gå ner mig i depressionen igen och det är vansinnigt mycket tyngre utan mediciner. Mediciner som jag måste avstå från om vi ska göra något mer försök innan tiden för embryona löper ut. Det är kostsamt, både i känslor och pengar och varken min kropp eller mitt psyke går särskilt väl ihop med hormoner och misslyckanden.

Håller mig uppe med hjälp av Matte och Widar, ridningen och vardag som tex att sköta jobbet istället för att ligga hemma och drunkna i allt. Psykologsamtalen hjälper i bland och är meningslösa ibland. Smärtan i själen som jag går runt med går inte bort och ibland vill den inget annat än att radera ut allt. Det är inte lätt och utan de som jag har att hålla mig i hade jag drunknat helt. Bilden nedan ger en liten fingervisning om hur det känns, inte lätt att få styrsel och mår bra då...Jag kan inte ens med ord beskriv hur stort ångestpåslagen är vissa stunder, hur jag inte kan andas för varje andetag gör ont och bristen på livslust kan överskugga allt.

känslan

tungt

...

Tror att stenen rullar över mig snart...genomtungt och svårt att hantera ångesten som rullar över mig och slår undan benen på mig. Hur ska man kunna hålla sig på benen när allt är ok och ända känns helt värdelöst...Fastnar i hur det kunde varit nu, hur det kunde känts, mår fysiskt illa av att se andra vara i det jag hade tänkt skulle ske. Om en enda förbannad människa frågar om inte Widar ska få ett syskon till så lär jag nita vederbörande. Som om jag inte mår skit ändå? Kramar Widar, försöker sköta jobbet, krama Matte, försöker sova och andas lite i stallet. Borde njuta i solen, men i själen råder permafrost och mörker, inte mycket sol och värme som når in då...

torsdag

Ingen go dag idag även om det varit sol och vår i luften. Fast i morse när jag och liten gick till dagis var det minusgrader...

Var en tuff morgon för liten. När jag ska lämna så måste vi upp sex för att liten ska hinna vakna, äta frukost och klä på sig för att gå till dagis och vara där till sju på morgonen så att jag ska hinna till jobbet strax innan åtta. När Matte lämnar så sover liten fram till sju om han inte vaknar när jag går ut i vardagsrummet på morgonen. Så i morse när jag väckte liten fem över sex var det en väldigt trött kille som undrade om klockan redan var sex?

Lite hårt att släpa upp honom, men han klarar det bra och han gillar att komma tidigt till förskolan och greja där innan det är fullt med barn. Men han blir ju extra trött och det har märkts ikväll då det varit tjafs, tårar och trötthet hela kvällen. Var skönt att Matte kom hem idag och kunde ta hand om en del. Allt blir lite lugnare när han är hemma och det hjälper.

Håller på att kolla upp vad som händer om jag blir arbetslös 1 juli. Mitt vik är ju slut då, men jag hoppas på att få komma tillbaka till uppsökarna, iallafall på nåt sommarvik och sedan får man se. Kollar efter andra jobb också, men det är svårt om man inte vill gå som handläggare. Vill ju gärna vara på utförarsidan och fortsätta jobba med behandling eller liknande medan jag väntar på att kommunen ska starta upp de ACT team som de pratar om. Skulle oerhört gärna gå in och jobba i ett sådant team och jobba med samsjukliga klienter, särskilt om man skulle koppla det till housing first vilket det pratas om. Vi får se hur det går med allt. Kan hända att vissa andra beslut kommer ivägen, vi får se.

Är mycket som känns oerhört tungt, håller på att dippa hela tiden och det är riktigt jobbigt. Hoppas verkligen att våren, ljuset kan bidra till en lite lättare sinnesstämning. Orkar inte med att det ska vara så tungt att vakna varje morgon, det kan inte vara meningen att det ska vara så tungt.

antar det

inte mycket att säga

Inte mycket att säga. Skitdag, skitväder, skitjobb, skitmående, skitliv, skit, allting. Antar att livet borde vara något annat. Ska försöka sova och se om livet blir roligare i morgon...as if liksom... det enda fina idag var att krama älskade liten och Matte.

söndagsmörkt

Har egentligen varit en ok söndag med julmarknad på Tjolöholm, en liten stunds eftermiddagssömn vilket tyvärr gör det omöjligt att gå och sova, vardagsfix och söndagsmys med liten och Matte. Kommer bilder imorgon från julmarknaden. Orkar inte fixa med det ikväll, orkar inte göra någonting egentligen.

Hade tänkt fixa lite mönster och sy lite, men saknade både lust och ork. Min vad gör ont som 17, får nog köpa voltarensalva eller nåt. Men det är liksom ok, eftersom allt känns så gräsligt för tillfället. Har svårt att motivera mig till en ny jobbvecka, eller en ny vecka över huvud taget. Hur motiverar man sig till någonting när det ändå känns meningslöst liksom?

Har en vecka med jobb, blodtrycksläkartider, blodprover och psykologtid. Får se om man får kontakt med nån läkare kring medicinerna eller bristen av dem för måendet. Trots prioriterat ärende så är det ju inte någon som hört av sig och nu har jag ju hunnit ringa kontaktpunkten rätt många gånger. Blir bara trött och less. Vad är egentligen meningen?

svart

Försöker rita upp en karta över hur det ska bli, försöker hitta en väg, en stig eller vad fan som helst som tar mig framåt och ur det här, men det är som att slå huvudet i en vägg. En svart stor betongvägg. Inte mycket happy day i livet då. Bara meningslös uppgiven trötthet som jag försöker slå borrt genom att krama de två ljus jag har, Widar och Matte. Men när de båda sover så sitter jag vaken i mörkret. Det är oerhört tomt i mörkret

tungt

Somnade efter halv fyra i natt, gick bara inte att somna. Vaknade med mardrömmar och panik halv sex, lyckades somna om och sov till kvart i sju. Spelade lite på mobilen och slumrade till och gick upp tjugo över åtta. Facit drygt tre timmar sömn. En del av hjärnan känns nästan vaken och en del är zombieseg.

Fick ju kramp i vänster vad både i fredags och igår så idag är jag nästan halt. Attan vad det är ömt i vaden. Blir till att försöka massera lite igen.

Ute är det regntungt och inuti är det ännu gråare. Kramas med liten och det skingrar ångesten en gnutta, men idag är det tungt. Så genomtungt. Som om det ligger en tyngd över bröstet så man knappt förmår andas. Allt är bara genomsvart. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer krypa ut. Vi har inga måsten bokade idag så det blir lugnt och det känns iallafall bra. Bra att något känns bra när allt annat känns som meningslös skit.

...

Onsdagstankar

kommit en bit på dop-
klänningen ikväll

En onsdag med jobb, systund, liten och en seriös ångestfeeling. Trots att jag sovit hyggligt i natt efter några sömnlösa dygn så dundrar ångesten och negativiteten i hjärnan. Den rullar runt och drar ner en i skiten och det krävs rätt mycket kraft för att hålla sig på banan medan man jobbar. Samtidigt är jobbet ovärderligt eftersom det tvingar mig att fokusera på andra och annat än min egen röra.

Har snart jobbat ett halvår och det har varit så sjukt mycket bättre än att gå på verksamheter med människor som är sjuka och mer eller mindre ser sjukpension som nästa steg i sina liv. Fick ju själv förslaget om att jag skulle överväga sjukersättning, trodde jag skulle bryta ihop då. Inte för att jag mår bra idag, det vore ett skämt att säga det, men jag fungerar ändå bättre än förut. Att gå hemma gör att man snöar in så fullständigt i sitt eget så det funkar inte alls för mig.

Om jag skulle bli så dålig igen så skulle jag ändå , om möjligt försöka jobba i någon form. Å andra sidan är det ju en avvägning för när jag mådde som sämst hade jag inte klarat att göra ett bra jobb för och med klienter som också mår dåligt och lever i utsatta situationer. Hade antagligen tappat fokus helt och då gör man inte ett bra jobb och då ska man nog inte jobba. Kom ju knappt upp ur sängen, det gör jag iallafall nu! Men det är väl individuellt vad som funkar och inte funkar.

Det är svårt att förklara och svårt att förstå. Stör mig oerhört att jag på pappret har det väldigt bra medan måendet inte alls är bra. Men det är en hel del i bagaget och det är svårt att förhålla sig till. Att få egna barn sätter onekligen saker och ting på sin spets på ett sätt jag inte kunde tänka mig innan. Minnen vaknar, tankar springer fritt och livsviktiga frågor söker svar och existensberättigande. Man kan bli väldigt liten när man tvingas möta saker som man omsorgsfullt förpackat och låst inom sig. Nog önskar jag att det gick att sudda ut, reboota, ta bort. Vissa saker vill jag inte veta av och än krångligare blir det när det är en del av mig sedan många år. Nåja, kanske kan det få försvinna.

rymden av Widar 4 år

Tänkte bara visa lite bilder från ikväll. Widar har målat en rymdtavla i glitterlim till farfar och det gick åt mycket glitterlim kan jag säga. Det tar tid innan den torkat helt. Men jag gillar den verkligen! Han är så nyfiken på rymden och planeterna nu och det är riktigt kul och visst påminner bilden om en galax eller stjärnkaos? Stolt som en tupp är liten iallafall över denna bild som påbörjades igår. Farfar väntas på besök nästa vecka och till dess är bilden torr!

Resten av kvällen har gått till att sy ihop dopklänningen, rynka och fixa. Imorgon ska jag fålla det sista, sy i knappar och knapphål samt fixa ett blått sidenband. Sedan är den klar och vi får se om den duger till finaste lille Elliot vars dop vi ska på nu på lördag. Har inte svurit så mycket över klänningen ikväll och förutom en del små misstag som jag lär mig på så ser det ut som om det kommer bli en dopklänning på riktigt! Men nu är det snart sovdags, Matte och Widar sover redan. De somnar lite lättare än vad jag gör.

Här har jag tom fått på volangen, bara fålla,
sätta i knappar och band, sen klar!!

tungt

Blir inte mycket bloggande för tillfället. Livet och dagarna rullar på, men jag är i en svacka som känns evighetstung. Tar mig knappt upp och iväg till jobbet och så fort jag jobbat klart så går luften ur och jag sjunker ner i mörkret där den strålande junisolen inte når.

Kommer hem och är med Widar, somnar i soffan när Matte kommit hem och sedan kan jag inte sova på natten utan att få mardrömmar och flashbacks av gammal skit. Inte blev det bättre av att psykologen ställde in när jag gått och funderat på saker. Är galet trött, men försöker ändå ha fokus på sånt som behöver göras. Orka lite till.

Hamnade i ett gammalt ögonblick, flashback så kraftigt att jag såg allt som en film och jag var där igen. Men det hjälper att krama liten eller Matte. Men det är tungt just nu och då blir det stiltje här. Orkar liksom inte och skulle jag skriva så blev det en svart sörja. Det hamnar i mina egna dokument istället. Det är visst viktigt att sätta ord på saker och ting, att möta dem och lägga dem till handlingarna. Kan säga att strålande sol värmer föga när det inre är ett mörkt kaos.

mörker och ljus

tungt

Vissa dagar är inga bra dagar och nu är jag väl i nån neråtgående spiral och livet blir genomtungt trots solsken och annan munterhet. Får långa kramar av liten och försöker fokusera på det som måste göras.

Lämnat flera rör blod för tester i morse på Sahlgrenska och ett blodtryck som låg milt sagt fel. Nästa vecka blir det mer prover och besök hos specialisten och troligen medicinhöjning. Funderar på allt så att jag snurrar in i ångest och panikbryt och det gynnar ju knappast blodtrycket.

I morgon blir det en sväng till psykologen och jobb. Jobbet är ändå bra för då får jag fokusera på något annat än mig själv, men det tar energi att hålla ihop sig. Kramar sambon och försöker fokusera på det som är gott. Finns ju en massa bra, men det når inte riktigt fram. Men imorgon är en ny dag och nu ska jag försöka sova så jag kommer upp i tid för att lämna liten på förskolan i morgon. Få saker värmer så mycket som smala armar som kramar en så hårt att man hör hjärtat banka, tänk att man kan känna en så stor kärlek till en liten tossevosse som Widarungen min!

tungt

Det är skumt hur man kan ha en bra dag på jobbet och en go kväll med liten och ändå känna sig så låg att man tappar fokus. En del beror det ju på att jag sovit alldeles för lite på sistone.

Att ständigt vakna och inte kunna somna ger onekligen en sömnbrist som påverkar orken och humöret. Vet inte riktigt hur jag ska få ordning på det för jag har medicin och är trött och hinner dessutom med två promenader dagligen och en del annat och likförbannat är jag tillbaka i minimalt med sömn.


Börjar känna mig lite mer bekväm i jobbet och i förmiddags hade jag ett riktigt bra samtal med en brukare som jag inte fått kontakt med innan och den känslan när man når någon, åtminstone för en stund är rätt häftig så det har varit en bra dag. Så det är inte jobbet som rör till huvudet.

Hämtade Widar efter jobbet och möttes av en go kille som visade mig sina uppfinningar, bl.a. hade han byggt en automatisk kratta genom att sammanfoga två krattor och hittat på en start och stänga av knapp och som hade massor att berätta medan vi gick hem. Resten av kvällen har han varit en go kille och vi har haft lite mys medan Matte är på after workcurling och middag med jobbet. Japp du läste rätt, de skulle testa curling, det kan man kalla after work ;) Kanske vore något att testa!

Nu sover liten och jag har hunnit kolla lite bloggar och lite tv, bla Berg och Meltzer i Amerika som tyvärr inte var lika bra som jag hoppats. Känner mig mest less och med den där tunga meningslöshetskänslan som sprider sig i mig. Skumt för jag har egentligen inte något att klaga på.

tungt

feel

Idag är det en oerhört grå och tung dag. Är väl en urladdning efter intervjun och förhoppningarna igår. Har idag fått nej på två jobb jag sökt tidigare den här månaden och det känns så jäkla jobbigt. Det ena jobbet ringde jag upp för jag hade liksom alla delarna de tagit upp i sin annons och jag har lite koll på mottagningen. Fick veta att jag har alla meriter och hade kommit i fråga om det inte varit så att de anställt internt...IGEN... 

Blir så less, får bra feedback och ändå räcker det inte. Igen, igen och igen... Då är det lätt att allt börjar mala igen och man bara sjunker ner i all skit, meningslöshet och hopplöshet. Jag avskyr att känna mig värdelös, inte kunna bidra med något. Men det är sånt man får dra i terapin. Har tänkt på det, är ju egentligen en himla förmån att kunna gå i terapi och inte betala mer än högkostnadskortet, hade jag gått privat hade jag inte haft råd med särskilt många samtal och på det stora hela så hjälper det. Bara drygt när man ibland tappar fotfästet igen. Det är drygt att man egentligen har det bra och ändå inte kan må helt ok. Inte blir det roligare den här tiden på året, avskyr julen och all happy skit. Innan vi fick Widar så jobbade jag mer än gärna över jul och nyår så att dagarna skulle gå. Några av de värsta helgerna jag upplevt har varit jul och nyår. 

Men nu finns Widar och för honom försöker vi mysa till det. I år åker vi inte runt kring jul eftersom Matte jobbar i mellandagarna. Istället blir det med rundåkning helgen innan nyår och på nyårsafton lämnar vi Sverige några veckor. Flyger till Thailand med vänner och deras barn. Så ni ser, mitt liv är verkligen inget att klaga över och likväl så är tomheten och svärtan överväldigande.

sant