Att VAB:a är inte en piece of cake

vi lekte puhpinnar vid
mölndalsån en stund idag

Tror jag skrivit det förut, att vabba är ingen barnlek. Förr, innan jag fick barn kunde jag ibland önska att jag hade barn så jag också kunde vabba och vara ledig ibland. Jo, i den villfarelsen levde jag då.

Men låt mig bara klargöra att det är inte särskilt ledigt att vara hemma med en drygt 3½åring som inte orkar med sig själv på grund av krupphosta och förkylning.

En liten som vill snickra och greja och får bryt för att spiken går fel eller leksaksdatorn inte gör som han vill. Som vill kramas och vara nära för att i nästa sekund få bryt för att han inte får köra in sina tår mellan mina revben. Som vill läsa saga, men får bryt för efter en sida så kommer han på att det är fel bok och när vi hittar den rätta boken så vill han leka med leran och att barnafadern ska komma hem NU....Som får världens hostattack när vi går ut och blir ledsen för att vi får gå in efter en stund för att han blir alldeles färdig.

Visst har vi stunder under dagen då vi kan bara vara en stund, men annars är han lika hopplös som jag när han är sjuk och kan inte sova bort det utan blir oerhört rastlös och trött. Då är det inte så lätt, varken för liten eller för en trött mamma. Helst vill man ju bara kunna ta bort allt som är jobbigt för honom ju!

Tror livet kommer vara lugnare på jobbet imorgon och då får liten sällskap av Matte hemma. Widar har redan önskat att de ska snickra, tror dock att det kan bli en tålamodsprövande aktivitet om Widar mår som han gjort idag...Mest hoppas jag att Widar får en kruppfri natt och att alla mår fint i morgon! Ute verkar det dock som om Göteborg ska blåsa bort, attan alltså vad det blåser!

Att tolka ett utbrott eller nåt

Dagen har inte varit alltför enkel,att säga att man har det slött när man VAB:ar är bullshit. Ser fram emot att gå till jobbet på torsdag, då är Matte hemma igen och lär få VAB:a.

För hur himla väl man än vill sin älskade unge så är sjukdagar inte det lättaste. Lägg dessutom till att du själv är sjuk och trött och barnet som älskar sin barnafader över allt annat håller på att längta ihjäl sig...Lägg till sömnbrist, rasande feber, taskigt tålamod och ni hör ju att det är upplagt för psykbryt innan dagen är över. Tycker ändå att jag och Widar klarade av dagen rätt så väl. Vi har läst, målat, fikat och kollat på film tillsammans. Det var framåt kvällen som diverse olika utbrott bröt ut stup i kvarten...

mamma var är stora kisse ylar liten helt hysteriskt medan jag fixar kvällsmat...jag vet inte, i soffan tror jag...varpå liten helt hysteriskt slänger sig på golvet och ylar att han måste ha stora kissen nu...så medan pastan håller på att koka över letar jag efter kattf-n och hittar den sedan i sängen. Säger det till liten samtidigt som han får katten, varpå ylandet avtar och han lugnt konstaterar att ja, jag la den ju där mamma....


Ett hysteriskt skrikande barn hoppar och sparkar och ylar i hallen, jag frågar vad han sysslar med, liten bara skriker och snurrar runt på stället, behöver du kissa? Jaaaaaaaaaa mamma vrålar han. Ja, men gör det då, toan är ju bakom dig...Ok mamma men jag behöver hjälp....jaja jag hjälper dig och ylandet avtar. Uppmanar honom att säga till nästa gång...Det är inte lätt att förstå vad som försigår liksom...

Eller kvällens matsituation när han helt plötsligt mitt i maten skriker att han måste vila, nu...

Eller att han får bryt över att han får vatten istället för mjölk nu när han har världens slemhosta. Fick höra det på BVC att mjölk är slembildande så det blir bara vatten när han hostar så här vilket lätt föranleder utbrott...

Eller när jag hör och häpna inte låter honom spela Angry birds i Rio eftersom han redan kollat på film på plattan och det räcker liksom...

Men det värsta var i slutet av kvällen då vi kollade på disneys barnprogram, något som brukar kunna vara lite mysigt och det var det till att börja med. Vi såg Alfons på barnkanalen och sedan Surrbi på Disney. Men mitt i Surrbi bryter barnet ihop efter att ha gnällt en stund över kvällsmackan som han inte ville ha osv. Han får totalbryt, står på golvet och tjuter helt utan att jag fattar någonting för nyss kollade vi ju på surrbi och jag höll på att bädda för honom i dubbelsängen. Nu skriker han och vägrar säga vad det är, försöker trösta och fråga om han har ont nånstans eller nåt och möts bara av skrik och stamp. Till slut skriker han, jag måste sova nu mamma...Jag vill inte se några barnprogram... Hur skulle jag kunna veta det liksom? Säger att vi ska bara borsta tänderna och sen sova varpå han blir nöjd till jag kommer med tandborsten och han vägrar öppna munnen...Nåja, vi löser det och kryper upp i sängen och läser Alfons.

sjukling påverkad av Alvedon
och banan

Då kommer nästa bryt för nu saknar han sin pappa igen och han vill inte alls sova i dubbelsängen utan i sin säng...Bara att bädda om under krokodiltrårar vilket inte främjar hostan som snarare utvecklar sig till slemmig kräkhosta. Widar som hatar att kräkas blir ännu ledsnare och sedan är karusellen igång.

Tar en timme innan han slutligen somnar och vid det laget har jag hunnit både trösta krama och få ett eget bryt och trösta igen. Man känner sig till slut som den värsta mamman ever och inte blir det bättre av att allt Widar vill ha är sin pappa som inte kommer hem förrän imorgon kväll. Men det är ju som det är och nu sover han äntligen och jag ska försöka ta det lugnt innan han vaknar igen. Det är ju bara en tidsfråga med den hostan. tror både han och jag är lite övertrötta...Japp, tror jobbet blir rena semestern...

En idyllisk hemmakväll i Göteborg medan det regnar ute och febern stiger...