Att VAB:a är inte en piece of cake

vi lekte puhpinnar vid
mölndalsån en stund idag

Tror jag skrivit det förut, att vabba är ingen barnlek. Förr, innan jag fick barn kunde jag ibland önska att jag hade barn så jag också kunde vabba och vara ledig ibland. Jo, i den villfarelsen levde jag då.

Men låt mig bara klargöra att det är inte särskilt ledigt att vara hemma med en drygt 3½åring som inte orkar med sig själv på grund av krupphosta och förkylning.

En liten som vill snickra och greja och får bryt för att spiken går fel eller leksaksdatorn inte gör som han vill. Som vill kramas och vara nära för att i nästa sekund få bryt för att han inte får köra in sina tår mellan mina revben. Som vill läsa saga, men får bryt för efter en sida så kommer han på att det är fel bok och när vi hittar den rätta boken så vill han leka med leran och att barnafadern ska komma hem NU....Som får världens hostattack när vi går ut och blir ledsen för att vi får gå in efter en stund för att han blir alldeles färdig.

Visst har vi stunder under dagen då vi kan bara vara en stund, men annars är han lika hopplös som jag när han är sjuk och kan inte sova bort det utan blir oerhört rastlös och trött. Då är det inte så lätt, varken för liten eller för en trött mamma. Helst vill man ju bara kunna ta bort allt som är jobbigt för honom ju!

Tror livet kommer vara lugnare på jobbet imorgon och då får liten sällskap av Matte hemma. Widar har redan önskat att de ska snickra, tror dock att det kan bli en tålamodsprövande aktivitet om Widar mår som han gjort idag...Mest hoppas jag att Widar får en kruppfri natt och att alla mår fint i morgon! Ute verkar det dock som om Göteborg ska blåsa bort, attan alltså vad det blåser!