Att vara katt eller inte, det är frågan....

För någon vecka sedan hittade jag en kattdräkt på Tradera, budade och fick den för en billig peng och tänkte att det här blir ju bra. Idag hämtade vi den på posten och glad i hågen lät jag Widar prova den. Det var inte populärt...Han skrek, åmade sig och försökte dra av sig den...Han ville inte alls vara någon kissemiss

arg kissekatt

men sedan kom han på att jo, man kan ju busa i den och mamma säger att jag är fin så efter lite bryt så var det lite skoj också innan han tappade tålamodet och blev arg på tassarna så då var det bara att ta av honom den.

men på kvällen gjorde vi ett nytt försök och då var han en katt som försökte riva ner allt en liten stund....

hm, så frågan är, vara katt eller inte?

Bus och migrän

Morgonbusig

hm, undrar om jag hinner slänga ner
något i toan innan mamma ser...

Bus och migrän i samma mening är ingen bra kombination, men det sammanfattar dagen som för övrigt började med at Widar skrek en timme och var på ett av de uslaste humören ever innan det vände. Mitt huvud mådde väl som Widars humör även om jag försökte hantera det med Imigran. Slapp iallafall migränkräkningarna idag.

Men det har inte varit en bra dag, jag har bara velat ligga, Widar har bara velat busa och det hjälper inte med att Matte busar med honom. Dessutom känner vi oss ruggiga alla tre vilket tyder på förkylningsvirus. Önskar att vi var på semester, ett halvår typ...

Försökte muntra upp oss med Widars halloweenkostym, inhandlad på tradera för en billig peng, men han hatade den så hur vi nu ska kunna halloweenbusa på Spira imorgon begriper jag inte...Men det är klart, han kanske ville vara vampyr eller nåt, vad vet jag...Tänkte att han ville vara lite söt, men jag tror han hade en annan plan...tossen.

Dagen har mest varit ett enda stort migränbrus i huvudet, fikaplaner och annat blev inställt. Hoppas på mer mys i helgen. Widars farmor kommer ner och kommer busa en massa med Widar, blir väldigt bra!

I mammas munkjacka och
Roys stickade mössa

Psykbryt i sin fina
halloweendress

HM släpper Lisbeth Salander-kollektion

Har på flera ställen idag läst att HM kommer släppa en kollektion inspirerad av Lisbeth Salander och det låter ju som det kan bli en del schyssta kläder. Är iallafall lite nyfiken efter de bilder som släppts och beskrivningarna. Läs tex mer här! 
Kollektionen som heter Girl with the Dragon Tattoo släpps på Colette den 28 november och på hm.com och 180 H&M-butiker den 14 december.

Lekbus och höstpromenad i Slottsskogen

vi började med lek på nyinvigda
lekplatsen Plikta

Det var så mycket nya leksaker,
barn och fldr så Widar visste
knappt vad han skulle göra...

men köra bil är alltid kul

vi

efter en massa lek gick vi vidare in
i Slottsskogen för att mata änderna,
busa och sparka löv

var en solig och otroligt
vacker eftermiddag

widar älskar att mata tokiga
änder

en av dammarna

höstfeeling

höstfärg

höstbus

så mycket löv

höstpromenad

Mellis på bryggan

Slottsskogen

Dagar som denna i början av veckan är dagar då hösten är som bäst. Sol, färg, klar höstluft, promenader och massor av löv! Slottsskogen kan vara så himla fin och det är toppen att gå runt där eller i Botaniska trädgården och bara låta Widar knata runt och upptäcka allt möjligt. Det enda tråkiga var egentligen att jag hade med mig en halvtaskig kamera...skulle haft den stora med mig, hade blivit rätt mycket bättre kort då.

Lite hopp kanske

busungen

Widar har busat järnet idag trots en del nysningar. Medan jag var hos psykologen och gick en sväng ensam så busade han med Matte på lekplatsen mm trots det trista duggregnet. Så höstblött ute nu. Är tungt liksom. Men dagen har ändå gett en liten känsla av hopp, har skrivit det förut, det är något som håller på att hända.

Var skitjobbigt att gå till mötet idag, men det var nog första gången som samtalet hos psykologen inte bara var jättetungt. Är alltid så trött när jag kliver ut därifrån. Stannar nästan alltid i trappan och andas ett par djupa andetag innan jag kliver ut på gatan, är så trött efter allt vi pratat om, eller ja ibland är tystnaden och tankarna minst lika tröttande.

busfrö

Men det gav en liten hoppfullhet att allt inte bara var jättetungt och att psykologen tycker sig se en förändring de sista veckorna. Tror att medicinen, samtalen och tiden gör att jag börjar komma tillbaka. Att jag är här, i mitt liv lite mer än under den där blöta fuktiga svarta filten som håller på att kväva mig annars.

Kunde känna det en liten stund innan allt rasade ner i huvudet igen, men försöker tänka att jag kan känna det, det finns där. Mår skit ikväll igen och brottas med ångest och en hel del rädsla. Men jag håller hårt i min lilla strimma hopp och busar med mitt lilla busfrö och försöker njuta av en go film med min fina sambo!

Onsdag

Onsdagmorgon, höst och regnblött. Widar kastar duplo och jag försöker bli av med huvudvärken. Kollar foton och försöker fixa lite inför framtida framkallningar mm. Även lite letande efter vettiga ideeer till Halloweenklädsel till Widar. Inget tycks finnas i hans storlek och det är halloweenfest på Spira på fredag och den 12 nov är det helloweenfest hos syrran och hennes småttingar. Får väl trä på honom i ett lakan och säga buu...tror inte han skulle uppskatta det dock.

Dagen blir nog lugn, har tid hos psykologen och lite sånt. Matte och Widar får ta på galonbyxorna och dra en sväng till lekparken, annars blir det väl kaos. Lockar inte alls att gå ut...hade helst stannat under täcket och spelat Wordfeud...Både jag och Widar håller dessutom på att bli förkylda, igen...suck. Matte verkar hela tiden klara sig på något märkligt sätt, vet inte vad han gör som vi inte gör.

tossewidar är på bushumör

Be afraid, be very afraid

Känns han igen? Säger bara, be afraid, be very afraid...*s*

Dagarna går och tisdagen likaså, allt i tankarnas spår

Dagarna rusar, det är så märkligt. Hur det flyter ihop, blir ett band av dagar som jag knappt kan särskilja. Ibland tappar jag både dag och datum, mäter liksom tiden i bokade besök och aktiviteter och blir lika förvånad varje gång ett möte bokas och jag inser att det gått en vecka till.

En vecka av mitt liv, av tiden, av tid som vi inte vet hur länge den varar. Ibland blir jag så rädd över hur tiden rinner ifrån mig, jag måste få grepp om den, kunna stanna upp i den och vara här och nu. Å andra sidan i stunder när man mår som sämst vill jag bara slippa tiden och medvetenheten om vad jag borde göra med den, allt jag  borde ha gjort.

Tisdagen gick och blandades av moln och sol, både ute och inne. Speglar tankar och känslor. En del av mig tycker om hösten. Tycker om att luften blir klar, att jag kan andas. Hur det blåser, griper tag i mig, i löven och virvlar runt, blåser bort. Allt gammalt kan blåsa bort, vi kan få börja om, eller bara få försvinna, vila.

En annan del av mig hatar hösten, hatar hur den släpper mörkret inpå oss, hur allt bara falnar och dör, försvinner i evigheten, i mörkret. Att allt bara blir värre minst ett halvår framåt. Hur kylan och havsfukten, råheten kryper in i kroppen, att inget hjälper. Man kan inte klä sig mot den kylan, fukten, allt blött, rått som kyler ner en så man domnar i kropp och själ och egentligen bara vill få gå i ide eller komma fram när vårens solstrålar kan röra vid ens frusna skinn.

Jag kan känna den, kylan, och i våras så fick måendet den att stanna kvar så länge i mig att resterna fortfarande finns där som is som aldrig riktigt hann smälta. Som fasar för mer kyla, ensamhet och mörker. Detta mörker som man försöker jaga undan med tända ljus och stora koppar med te. Lite svårare att jaga undan mörkret inombords. Märkligt. Var är det mörkt någonstans egentligen? I hela kroppen, i hjärtat, i halsgropen, i någon absurd del som blindtarmen eller????

spökfötterna ska få ögon
och mun ocks

Widar kan sprida lite ljus och idag har han busat järnet på Spira och i lekparken mm. Har haft kompishjälp vilket varit bra då jag känt mig absurt ur gängorna, kan förvisso bero på sömnbrist och huvudvärk och en del ledsna tankar. Är lite gott att vara på Spira då och få lite perspektiv och nya tankar. Var mycket diskussioner idag, bra diskussioner och dessutom fick småttingarna busa och göra spökfötter.

Widar försökte bla äta upp den vita fingerfärgen...Han är högt och lågt, i ena stunden tokduktig och i nästa river han ner allt han ser...Tror det kallas för nyfikenhet och taskig impulskontroll...Just nu sover han och har bara vaknat fem gånger sedan åtta...han ställer sig upp i spjälsängen och skriker...om och om igen...Skulle tro att han vill upp och leka...
Nåja, hoppas ni haft en go dag därute!

Morgonlugn

Lite lätt zombietrött är jag uppe och fixar inför ett dygn med tåg, konsert, roligheter, och lite sömn. Ska snart iväg, men en liten stund kan jag njuta av att det är lugnt. Widar somnade in ordentligt vid fem i morse och nu sover han och Matte gott. När man ser dem ligga och sova så verkar nattens vakenhet och tokigheter nästan inbillade. Men tröttheten i kroppen min talar sitt tydliga språk...Har dessutom ont i ryggen...

Ute är det blött och grått, en helt vanlig oktobermorgon, urtrist men ok tågväder. Känns skitjobbigt att åka någonstans alls idag, men det kommer bli kul när vi kommer iväg. Hoppas ni får en fin lördag!

Höstfredag

förskolebus

Efter en förfärlig och sömnlös natt med den vakna Mr Kinkis bebisen så klev vi upp. Så trötta. Inte ens Matte kunde sova sig igenom allt Widar sysslade med under natten. Vi hoppas alla att den här natten blir bättre...

Widar

teater med inlevelse, kolla
minerna!

Det är illa när inte ens Matte kan sova då han vanligtvis kan sova sig igenom det mesta som Widar hittar på nattetid.

Men vi tog oss ändå iväg till gruppen på Spira och Widar hade riktigt kul som vanligt trots att han borde varit toktrött. Var nog bra, det blev barnteater och temasnack med hösttrötta mammor som behövde lite pepp.

Är skönt att snacka lite och låta småttingarna busa, fast idag låg jag mest på golvet, var så trött. Widar busade järnet, så till den grad att han somnade efteråt och sov en hel timme! Rekord den här veckan.

Väl hemma tog Matte över och fick uppleva en busig Widar och gnällig Mr Kinkis som överreagerar på minsta lilla motgång. Ojoj om man gör fel numera. Jisses, det gråts och skriks å det vildaste. Vete 17 om han övar inför kommande trotsåldrar?

Kvällen blev lugn, packade lite inför helgbuset med Linda och satt en del i telefon. Såg dessutom Inception, ja jag vet 50 år efter alla andra. Skum, men bra film!

höstpromenaden hem

höst Göteborg

Har tagit mig igenom dagen med en obehaglig känsla av meningslöshet och att människor inte tycks fatta att allt är meningslöst. Asjobbig känsla. Man gör det man ska och hela tiden så gnager meningslösheten i en och jag tittar på människor jag möter och undrar varför de inte ser och känner den. Meningslösheten i det vi gör, det vi är, det vi lever. Men för all del, vi fortsätter ju så man ska väl inte gnälla eller hur? Jag bara undrar lite.

Widar och Puh 4ever

myskompisar

mm ett öra är inte fel...

å kram Puh

Förskola, hysteriskt utbrott och lite kvällshuvudvärk

morgontokig med Puh

Idag har vi gjort allt möjligt kan man säga. Dagen började med Widars skrik och huvudvärk så det var bara att gå upp, allihopa. 

Man kan aldrig ligga och dra sig när man har barn för även om den andre går upp och fixar så kommer Widar och påtalar att nu måste du gå upp, han står vid sängen och nickar och säger doo, och andra konstiga ljud och går man inte upp så drar han i täcket....Funkar inte det gnäller han och till slut skriker han och det vill man undvika. 

förskolan

förskolan ligger 1,5 km bort och det
är bara uppförsbacke dit....suck

I alla fall så gick vi upp, fixade till oss och gick på studiebesök på en av förskolorna vi köar till och den här verkade iallafall trivsammare än den förra. Dock tycker jag att det är lite trist att det är så stora barngrupper, men det är så det verkar vara överallt. 

Gården var fin och de är ute en hel del. Widar var dock på sitt sämsta humör och skrek och ville bara att jag skulle bära honom så i slutet sa hon som visade oss att det är ju bra om man har kapat navelsträngen till barnen och är inställd på att lämna barnen på förskolan. Suck. Antar att vi verkade väldigt barn-mammiga...

mellis i höstsolen

snurrgrejen Widar ramlade av

Efter det så drog vi ner till lekparken för mellis och bus. Funkade fint till Widar ville ha sin gose Puh och mula ner honom i den våta sanden och jag hade mage att säga nej. Jisses, Widar fick ett hysteriskt anfall och gallskrek så tårarna sprutade. Inte blev det bättre av att jag ville torka av hans sandiga händer innan han fick sitta i vagnen med sin Puh....Jösses alltså, det är någon som är lite känslig alltså. 

puh förorsakade ett
hysteriskt anfall

å en blomma på gården, mamma!

Det var en pappa på lekplatsen samtidigt, han hade en liten dotter i ungefär samma ålder som Widar och båda tokstirrade på oss...suck.  Innan vi gick hann Widar dessutom ramla ner från en snurrgrej på lekparken, vilket han aldrig gör annars och man såg verkligen hur den här pappan idiotförklarade mig när Widar gallskrek för tredje gången.... Nu var fallet ingen fara, Widar föll typ 15 cm ner i sanden och allt gick bra, även om han blev lite skraj och lika förvånad som jag tror jag. 

Min brorsa Björn och Widar läser
Sam´s teddy

Resten av dagen var vi en sväng på stan och letade presenter, lekte på gården, läste samma barnböcker som igår och busade med min brorsa som var hos oss under eftermiddagen. 

Kvällen dominerades av en nasty huvudvärk som gjorde att jag somnade en stund medan Matte lagade middag och fixade med Widar. Var skönt att sova lite, men det får jag igen nu när jag är klarvaken och grubblar på en massa skit medan Matte och Widar sover.

feeling broken

Så är det, känner mig så oerhört trasig och det gör ont. Hittar inte orden för att kunna skriva nåt vettigt. Ska försöka sova på saken och skriva någon rad imorgon!

Regnig måndag, ledsna tankar och spara sömn till tonåren....

Måndag, smaka på ordet. Bara ordet är dötrist och den här måndagen började med en skrikande bebis, hm åring som roat sig med att vakna var tjugonde minut från elva på kvällen. Hela natten igenom. Vakna, vara ledsen, vilja gå upp osv. Stackarn kommer inte till ro och inte vi heller.

i myshörnan

Matte fick ändå släpa sig till jobbet och vi hade Louise hemma hos mig och Widar under dagen. Håller honom trots allt på lite bättre humör när vi har folk här eller går ut och gör bus. Lättar lite för mig med även om det är lätt att få för sig att alla andra kan ta bättre hand om Widar när han sitter i knäet hos någon annan.

Har dessutom  jobbat med mammabiten idag, det är märkligt hur andra kan tycka att man klarar allting bra och att allt ser bra ut när jag hela tiden kämpar med en känsla av att inte räcka till, inte vara bra nog, inte göra tillräckligt, helt enkelt inte vara en bra mamma nog. Å andra sidan, så brottas väl alla med det ibland eller hur?

Allt späs på av regn, höst, huvudvärk, halsont och oro för en av de mina. Imorgon får vi kanske veta var landet ligger och oron är jobbig. Vill inte veta mer otäcka saker. Men de ramlar in en efter en, det är märkligt att det aldrig tar slut.

Dagen har varit deppig av olika orsaker, Widar har dessutom inte varit världens gladaste, vore konstigt med tanke på hur dåligt han sover och att han på lunchen sover 40 min och sedan vill gå upp och leka.

Jag undrar om han sparar all sömn till tonåren? Han sover iallafall inte ikväll heller, vaknar och gråter mm ungefär var tjugonde minut sedan han somnade vid åtta...Han måste vara så trött ju, det är iallafall jag...

God morgon

Eller ja, det låter trevligare än skrikmorgon. Widar är inte glad idag heller. Men det är iallafall fredag och på eftermiddagen blir det sol och parkhäng med Matte och Widar. Helgen lovar bra väder så det kommer nog bli en del höstpromenader och fotostunder.

Hoppas på lite go tid tillsammans. Blir lite varm i hjärtat då Widar går runt och säger mama, mama och kramar mig. Lilla tossen! Man får passa på då han en minut senare kan få ett utbrott för att han inte kan bygga ihop duplobitarna som han vill...Han har humörsvängningar och nada tålamod, tydligen vanligt beteende i den här åldern. Men det är lite svårt att hänga med i.

Nåja, ha det gott därute!

busgrimars

Torsdag

höstbus

Torsdagsmorgonen började med att Widar vaknade och gallskrek och det har präglat hans humör under förmiddagen. Han har seriöst vaknat på fel sida. Hoppas det vänder efter 30 min lunchsömn annars blir dagen väääldigt jobbig. Vi har inga möten, besök eller annat bokat idag utan det blir en lugn torsdag med kinkig Widar.

Lek i lekparken som är full med höstlöv i alla färger, klar oktoberluft och en gnutta sol. Ska fota lite babykläder och lägga upp på Tradera. Lite dubbelt dock då det är mycket jox för lite pengar. Alternativet är att försöka få säljnummer till Tussilagos barnmarknad i december.

Hoppas på en schysst höstdag och att oron för en av de mina ska gå över med ett bra besked. Just nu är det bara väntan och oron är så stor. Vi behöver lite flyt, inte mer otäcka och svåra saker. Ta hand om er!

Andas, andas fritt för en stund

Japp, försvann en stund, ett litet tag. Samlade kraft och ork igen och tror jag fick upp näsan över ytan igen. Trampar och trampar och fick en känsla av att kunna andas igen. Har varit asjobbiga orkeslösa dagar med en massa ångest där den enda orken man har har gått till att göra det absolut nödvändigaste.

Har inte ens orkat skriva om de fina dagarna i Sala, Stockholm och Växjö. Men det har varit bra, var bara helt slut efteråt. Så oerhört trött och utan någon mening eller mål. Men i morse gick jag ut i höstsolen och andades klar kylig oktoberluft och kunde andas fritt en stund. Kunde gå till sjukgymnasten i morgonsolen, känna strålarna värma mitt trötta skinn och andas djupa lugna andetag. Andas fritt, för en stund, se klart, känna här och nu för en stund.

Det är något som håller på att ske, det glimtar till i korta stunder, jag kan ana hur det är att vara tillbaka igen. Att vara här, att kunna leva utanför bubblan, utan den våta filten som kväver mig i sitt ångestmörker. Vad det är, är svårt att sätta fingret på. Medicinjustering, trötthet på att må dåligt, arbetet med psykologen, tiden, all uthållighet och tro från de mina, Widars kramar, Mattes stöd, eller bara vissa sår som håller på att åtminstone läka lite.

Glimtarna är inte långa, men det var en bra början på dagen som sedan blev som vanligt. Strul med dagisplatsen vi väntar på, asjobbigt förvirrat samtal hos psykologen och en busWidar som bara sover 30 min på dagarna numera...ni kan ju ana kvällshumöret. En del annan jobbig skit, men jag försöker att tänka på att jag för en stund såg , kände något annat idag. Tror jag kände en liten gnutta hopp!

Saknar

saknar min lilla tossevosse även om jag just nu får sova i
en skön säng på slottet!

saknar sambon också såklart! <3