Hittade den här lilla dikten på nätet när jag sökte på treårstrots och tyckte den var lite passande när man har en liten som ibland får totalbryt utan att man förstår varför...
Min lilla arga älskling,
du skriker och du svär.
Du slåss och kastar saker
och ställer till besvär.
Och inte vet jag riktigt
vad du är ilsken för,
men det är bra du visar
att du kan ha humör!
Men det var mig du klöste,
och det var mig du slog,
så därför vill jag säga;
Nu får det vara nog!
Min lilla arga älskling,
kom, sitt hos mig ett slag!
Så kramas vi. Du gråter,
och snyter, det gör jag.
- Britt G. Hallqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar