Vid lunchtid idag skjutsade Matte och Widar ut mig till stallet i Storås och det var en febril aktivitet som pågick ute vid ridskolan. Annars brukar det vara himla lugnt, men idag pågick en pay and jump på morgonen och sedan var folk laddade inför Ridskolecupens final.
För egen del blev jag asnervös när jag kom ut till stallet och sedan försvann tiden. Helt plötsligt hade fyra , fem timmar gått och jag hade inte ätit sedan frukost, men det märkte jag inte. Hade en nervös och tokrolig dag som gick både bättre än jag väntat och samtidigt var oerhört irriterande.
Var med och byggde banan och sedan gjorde jag i ordning Lyrik som var asgrinig i boxen. Han är ofta lite småsur när man fixar honom, men idag var det nog lite väl spänt i stallet och hos mig så han blev grinigare än vanligt. Men det löste sig och under framridningen så kom han loss lite och även om han stundtals är som en långtradare, tung och stel innan man lösgjort honom vilket tar tid... Han är ett svenskt halvblod på 171 cm i manken och en låååång tung hals...rätt mycket att rida ihop...
Vi hoppade fram och sedan var det plötsligt dags för start och jag hade fått den irriterande äran att starta först, något jag avskydde redan när jag var yngre. Men trots detta så gick vi felfritt och jag var helt tokglad och förvånad när vi lämnade banan! Har ju inte ridit en bana på tjugo år fram till i går och det är 22 år sedan jag tävlade i en hopptävling så det är ju ett bra tag sedan. Men det var galet roligt och Lyrik gick finfint.
Sedan blev det en stunds väntan innan omhoppningen och medan jag väntade kom Matte och Widar! De hade varit iväg på lite annat bus innan de kom till stallet. Det blev en del nollor och sålunda omhoppning. En omhoppning jag fick inleda, absolut sämsta startplatsen. Tänkte i allafall att nu hade vi ju klarat grunden och jag ville försöka vinna så det blev ett rejält tempo och korta vägar. Tyvärr rev vi sista hindret, helt klart mitt fel vad gäller anridningen tyvärr.
jag och Lyrik i en skakig selfie |
Det var 26 ekipage med så fjärde plats är inget att skämmas över, särskilt inte på en häst som inte tillhör de hetaste precis. Men fy fan vad arg jag var på mig själv för att jag schabblade bort första platsen. Så galet irriterande!! Vem f-n vill komma fyra liksom? Men egentligen gick det ju bra för jag rider ju inte särskilt bra än.
Men Matte och Widar var impade och vi hade en underbar eftermiddag med sol, hästar och fika i gräset vid tävlingsbanan och överallt vitsippor och hästlukt! Hade glömt hur kul det är att tävla lite! Så visst är jag nöjd, men attan vad det svider också! Men har blivit lite pepp så det får nog bli lite extra träningar framöver! Det är det bästa jag gjort sedan jag började må dåligt, att jag tog mod till mig och började rida igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar