en söndag i stallet och lite söndagsmys

Med kassa tre timmars sömn i kroppen gav jag mig iväg lite efter sju i morse. Ute var det mörkt och regnigt, men förvånansvärt varmt. Lämnade över en tokpigg fyraåring i min trötta goa syrras händer och pallrade mig iväg till spårvagnen.

Var tämligen ensam när jag tog fyran ut mot Angered och klev av vid Storås som är hållplatsen innan Angered centrum. Astrött med huvudvärk och förkylningsfeeling i kroppen som jag försökte avhjälpa med en dos alvedon och nässpray. Kan tillägga att min pälsdjursallergi inte gynnas av förkylningsfeeling...

Knatade i allafall till stallet i lite duggregn och såg allt ljusna från nattmörkret och var galet glad över att jag slapp gå i det utlovade ösregnet. Var nästan först i stallet, men bara en kvart senare var det full aktivitet och förutom hästarnas mumsanden så kunde man höra och känna hur nervositeten spred sig bland alla som höll på att fixa med hästarna, utrustning, bandiskussioner och annat.

Hann både rykta och mocka innan det blev dags att gå banan och få in den i hjärnan. Det är märkligt hur nervös man kan bli även om det bara är en pay&jump = träningstävling på klubben öppen för både medlemmar och ekipage utifrån. När man blir nervös så blir ju hjärnan helt korkad och efter all depressionsskit är minnet inget vidare.

hur kan du binda fast
snälla lilla mig?

Men jag fick in banan i huvudet och gick för att fixa i ordning både mig och Lyrik. Lyrik som för övrigt blivit ett monster i boxen, skitgrinig är han numera när man ska göra i ordning honom, fast jag kan inte låta bli att tycka att han är rolig.

Men det finns gränser, han bet en tjej i midjan för ett litet tag sedan och är det nåt man inte vill ha så är det ett par stora hästtänder i sina love handles...Så när det är dags för sadeln så brukar jag binda upp honom och då stirrar han på en med sina stora ögon och förstår inte alls hur jag kan göra så mot honom...tokhäst. När han märker att man inte ändrar sig så blir han tvärsur...

sur de lux

Men jag gillar honom även om han är tung som jag vet inte vad och kräver att man rider honom rätt. Vi var med i två klasser med olika höjder och på den första rundan blev det ett nedslag. Naturligtvis mitt fel, tappade honom lite i galoppen och föll framåt i sitsen och som ett brev på posten så kom ett idiotiskt nedslag medan Carina, vår ridlärare som höll i dagens P&J vrålade åt mig att räta upp mig. Hon hade ju helrätt och jag var rätt förbannad på mig själv efteråt eftersom resten av banan gick jättebra, även långsidan där avståndet var klurigt och krävde att vi hade koll på galoppsprången och avstånden för att inte riva sista oxern.

Så inför andra omgången då hindren var lite högre och hela våran hoppgrupp skulle hoppa så var man lite nervös och jäkligt inställd på att göra en bättre runda. Särskilt som mina vänner i gruppen började rida felfritt.

Vi hade ju blivit uppmanade att ställa upp i dagens P&J utifrån att Carine ville se hur vi funkade i lite mer tävlingsstuk inför kommande tävlingar till våren. Ska vi börja delta i laghoppningar osv så kommer deltagarna plockas ur hoppspecialen så alla var taggade till tusen att göra bra i från sig. Det gick skitbra, hela vår grupp gjorde fina rundor och var asnöjda efteråt! Det har varit tal om hästbyten och andra ändringar efter den här tävlingen, men med tanke på hur bra det gick för alla så tror jag att vi kommer få fortsätta jobba vidare på de hästar som vi har nu och det är vad alla vill.

Hade varit kul att visa bilder, men hade ingen med mig, får bli en annan gång. Men det var skoj, för vi var ett tjugotal starter och det var en jättebra dag. Efteråt var vi rätt trötta och det blev en del fix i stallet innan vi hann med en massa eftersnack. Är ett himla schysst stall att vara i med en hel del goa människor. Finns en del mindre goa människor, men de verkar tack och lov vara få.

De flesta är avslappnade och väldigt schyssta med att dela med sig av uppmuntran, tips och råd och det gör det så mycket enklare. Är så glad att jag börjat rida igen och med tanke på hur det såg ut på min första ridlektion förra året i september då jag höll på att rida över ridläraren och höll på att ramla av när vi skulle hoppa så har det hänt mycket. Går förvisso inte så fort som jag vill, men jag rider igen och jag älskar det!

Efter allt hästfix tog jag spårvagnen hem till Ronija och Widar som samlade höstlov och kastanjer medan jag hann duscha och käka. Sedan ägnade vi eftermiddagen åt höstpyssel, hösttavlor, uppfinningar, barnprogram och helt plötsligt kom Matte hem och Widar blev jätteglad!

Sedan blev han ledsen för att finaste Ronija var tvungen att ta tåget hem till sig. Ibland önskar jag att alla han älskar att vara med bodde nära oss, men det är inte möjligt. Fick Widar som han ville skulle vi bo i samma hus som hans farmor, Lasse, farfar, Ronija, bästa vännen Gustav plus en stor hund och tre hundvalpar och en katt med kattungar och en snickarverkstad...ja, ni förstår ju, helt omöjligt, men väldigt gulligt. Men det gör onekligen lite ont i hjärtat att han blir så ledsen varje gång vi säger hej då till någon han tycker om och vi vet att det dröjer innan vi ses igen.

Hur som, kvällen blev bra i allafall. En stojig och glad-över-att-pappa-var-hemma-igen-Widar, en trött mamma med huvudvärk och en trött pappa som höll på att somna hos Widar i samband med saga och läggning. Blev många familjekramar, vår absoluta favorit som Widar alltid vill göra när vi kommer hem efter att ha varit på olika ställen. Tror dock att vi hade behövt en ledig dag mellan söndag och måndag!

finaste Lyrik