Jag och Lyrik 90 cm, pay & jump 150524

Fick filmerna som snälla Anna Jons filmat under pay&jumpen förra söndagen på Storås. En dag då Lyrik varit ute under natten och var jättetrött och seg och jag som troligen kände av blodtrycket för jag var mest trött, andfådd och ofokuserad. Var väldigt nöjd att vi hoppade igenom 80 och 90 cm felfritt för som ni ser så faller jag både framåt och orkar inte rida ihop honom ordentligt. Se bara andra språnget till oxern när jag trycker av honom ett språng för tidigt så ser ni vilket hjärta han har som länger sig och hoppar trots ryttarens klantighet.

Filmen ovan är från 90 cm rundan och framridningen innan var väldigt seg, Var flera av ponnierna och hästarna som också var lite sega efter utenatten så kanske var de inte riktigt vana vid att gå ute än. Innan tävlingen nästa helg så får Lyrik vara inne på natten, tror de andra hästarna som också ska tävla får vara inne med. Ja, det glömde jag säga, idag fick vi veta vilka som rider finalen på Storås nästa söndag och det blev bland annat jag och Lyrik. Är fett förvånad över att vi får chansen en gång till och vi kommer göra vårt bästa så hoppas jag att blodtryck och annat inte jävlas. Vore fint att få vara med och göra fina rundor för laget!!

Det ska lånas in tävlingshinder från en annan ridklubb och det är en utomstående banbyggare som det måste vara på Bohuscupen så det kommer bli vansinnigt spännande! Sedan kommer man vara stolt storåsare för hela Storås kommer vara uppfejjat och bäst så hur det än går kommer man gå runt och le även om knäna skallrar av nervositet! Matte och Widar ska komma och titta och det är ju inte heller fel. Oftast är de ju inte med ute i stallet eftersom ingen av dem är hästintresserad och det tar ju ett antal timmar vad det än är man gör i stallet!

några hoppbilder

jag och Lyrik i förklassen 90 cm där vi tyvärr fick ett nedslag

Har inte riktigt ork att skriva om helgens underbara hoppträning och tävling ikväll då jag haft en milt sagt tung dag på jobbet och måendet är rätt dåligt. Men de här tre bilderna håller liv i känslan från tävlingen i söndags då jag och Lyran hade skitkul och Storås lag kom på en hedrande sjätteplats!

Betänk då att både hästar och ryttare var helt nya i tävlingssammanhang och alla hinder vi kom över var bonus. Vi var sjukt nöjda när vi åkte hem. Jag morrade dock en del då jag var snubblande nära en placering individuellt, men men man kan inte få allt. Nu laddar vi om till nästa omgång! Längtar redan!!!

För övrigt är måendet helt åt skogen och jag kämpar med att klara av jobb och att funka hemma. Får kärlek av Matte och Widar samtidigt som jag svär över att få en läkartid 4 maj....jag hade behövt den igår typ...Känner dessutom hur Widars förkylning nog attackerar min hals...orkar inte bli sjuk dessutom!

på framhoppningen innan lagklassen

lagklassen var på 90 cm med inverkansbedömning, vi nollade!

Bilderna är fotade av bästa Anna Jorhage som är grymt duktig!

Hoppträning och solgul tussilago

Idag flexade jag ut från jobbet efter lunch och drog till stallet. Lade allt fokus på ridning och hästar efter gårdagens bottenlösa elände. Vill inte tänka mer på det även om kroppen gör sitt bästa med att grina illa och påminna mig om att allt gick åt helvete. Orkar inte tänka på det, orkar inte ta i det nu. Så jag packar undan det, längst in och fokuserar på annat. Att dra till stallet hjälper. Det lindrar och tvingar mig att skippa tankarna och ångesten som håller på att riva sönder mig.

Eftersom Matte jobbar och vår bil är hans tjänstebil så blev det spårvagnen till Storås och en stunds promenad i solen till stallet. Kände att jag var rätt trött i benen efter förmiddagens crosstrainerträning med deltagarna på jobbet, kanske inte det smartaste innan ridningen, men men...

Väl i stallet var det bara att börja ta hand om Lyrik och göra i ordning honom och han var ovanligt kärvänlig idag. Fick kela med honom en lång stund innan han kom ihåg vem han var och försökte käka upp mig och hötte med bakbenet som vanligt. Han blir alltid surig när man ska rykta honom och sadla honom. Han verkligen avskyr sadelgjorden även om man bara drar den ett hål och man kan se glipan mellan hans mage och gjorden...Så jag han skälla på honom lite, men fick kela mer än vanligt och det kändes gott. En snusande hästmule är aldrig fel.

Elin som också rider i hoppgruppen kom ungefär samtidigt som jag och hon fixade i ordning Ballada så vi kunde skritta ut på slingan innan framridningen. Var en helt underbar vårdag och på skogsslingan blev vi sugna på uteritt, får helt klart bli det någon söndag framöver! Hästarna vaknade också till och de var framåt på framridningen inne i ridhuset. Sedan blev det privatlektion för Carine, något som inte kommer hända ofta då det kostar cash, men det blir billigare om man är två som delar på det så det var skönt att Elin också ville vara med. Vi fick träna hoppning, svängar och bana och att hitta rätt tempo och avstånd samt en del tips och råd. Båda hästarna taggade till och det var skitkul, men tog slut alldeles för fort. Lyrik låg på och blev lite stark mellan några av hindrena och när han blir det och jag faller framåt så kommer rivningarna som ett brev på posten. Det är verkligen helt absurt vad känsligt det är. Jag skulle ju behöva ett snöre som höll mig upprätt eller nåt. Sedan är det svårt att få igenom halvhalterna när han blir stark och lång, men när vi får ihop det så hoppar han verkligen!

Men vi fick till en skitsvår sväng flera gånger, i bra tempo och med bra anridning på hindrena och vet ni vad?! Vi fick in flera galoppombyten, utan korsgalopp och annat otyg samt att det nästan varje gång blev rätt galopp i höger varv!! Det är helt otroligt!! Kanske jag och Lyrik kommer få till bytena mer och mer framöver! Han var riktigt pigg idag och det var skitkul att rida honom, älskar den lilla surmörten för han är en pärla!

Har ju nojjat på att han kanske inte ens skulle gå in frivilligt i det nya ridhuset på tävlingen, men det löste Carine med att hon är med oss och om det behövs leder hon in oss i ridhuset och då la sig oron om att han ska bli istadig och bara häva sig bakåt och bete sig vilket han gör ibland när han inte vill. Hon är bra Carine, har en lösning för allt och är tydlig med att tävlingen bara är för att vi ska komma ut, ha roligt och få öva! Varken Lyrik eller Ballada har varit ute på tävling innan så det kommer vara lika nytt för hästarna som för oss och det lär bli sjukt mycket nerver...! Men jag längtar som f-n!

Efteråt skrittade vi av på slingan och bara njöt i solen innan det var dags att lämna över hästarna till småtjejerna som skulle rida vanlig lektion. Kan längta så vansinnigt mycket efter egen häst, träna och tävla, hästar är verkligen det bästa som finns och de stunder då man får till ridningen så är det grymt. För ett par timmar slapp jag tänka på allt annat och kunde knata till spårvagnen med lite happiness! Det blev inte sämre av att jag såg årets första tussilago dessutom! Tussilagos är verkligen ett vårtecken, det och solen värmer och ljusar upp en annars så dyster själ!

tilltufsad, men gul och stark stod den där i asfalten

Dagens pay & jump och utelåst

Vaknade halv fem i morse, behövde inte vänta in någon väckarklocka inte...Nervös, klarvaken och en molande huvudvärk på högersidan som skrek migränvarning. Mulade alvedon och försökte vila, migränmedicinen är ju utsatt i nuläget och sedan bad jag mitt förbannade huvud att skärpa sig. Körde avslappningsövningar när sömnen inte infann sig och strax efter sex klev jag upp.

En stund senare kom min älskade lillunge upp och vi käkade frukost ihop medan vi kollade på barnprogram. Kan nog alla barnprogram som finns och det är inte mycket som är bra kan jag säga. Men det är mysigt i soffan med liten uppkrupen nära mig tillsammans med diverse gosedjur som gör mig lite galen... Matte däremot lyckas alltid sova länge på helgerna vilket jag och Widar inte förstår oss på ;) Åkte i allafall iväg till stallet vid halv åtta vilket är förmiddag för mig och Widar, men tidig morgon för Matte.

Möttes av frukostätande hästar och glad stallpersonal. Älskar att komma tidigt och vara i stallet medan hästarna äter och allt är alldeles lugnt. Gick in i sadelkammaren och putsade av tränset och sadeln och bytte pannbandet på tränset mot mitt nyinköpta blingbling som jag bara älskar. Ångrade lite att jag inte köpte schabrak och huva också, men det blir fler gånger.

Hade redan igår bestämt mig att jag skippar att fläta manen, den behöver ryckas först för den är en ojämn historia efter att någon klippt honom för ett tag sedan. Måste fixa det innan Bohuscupen! Istället blev det lite kel, lite lufthugg med tänderna och lyfta bakben a la Lyrik, mockning och att rykta rent honom samtidigt som stallet började fyllas av tävlingssugna tjejer och killar. Tjejerna från hoppgruppen dök upp glada och laddade.

Banskissen och startlistan kom upp och det var dags att bygga banan. Drog en liten suck av lättnad när jag såg att banan inte var alltför svår eftersom jag inte är så säker på 80 cm än och vi bara hoppat 90 cm en gång tidigare och då fick vi 16 fel på grund av en rivning och två vägringar. Snacka om hjärnspöken så den här gången var jag helt klart inställd på revansch, men också attans så skraj och nervös. Vi höll trots allt på att gå omkull sist och det var jag inte beredd på. Har sett filmen från den rundan och jag vet inte hur Lyrik lyckas få upp sig för vi är gruvligt nära att krascha i landningen av sista oxern.

banbyggning, började på 50 cm för de första starterna

Vi började bygga tillsammans med dagens funktionärer och jag svor som vanligt när jag insåg att det förhatliga planket skulle vara med. Jag avskyr det där planket eftersom jag och Lyrik har rivit det nästan varenda gång vi hoppat det. Det pajade ridskolecupen och klubbmästerskapet förra året och jag har rivit det flera gånger på pay &jumptävlingarna bland annat förra gången då vi rev det på 90 cm rundan. Vi klarade det förvisso på 80 cm då, men likförbannat så har det gått troll i det och de andra tjejerna vet hur jag avskyr det och ska så klart skoja om det. Idag stod det dessutom i en sväng, fattar ni, ett 90 cm plank på flata hållare i en sväng, i Lyriks hopplösa högervarv. Tänkte stilla att då är det typ kört och sen tänkte jag att ja det kan ju inte gå sämre än sist och sen tänkte ja att för 17, det är ju bara ett rättuppstående och vanliga rättuppstående hoppar vi ju utan att dö liksom!

planket from hell som förstörde KM tävlingen och
ridskolecupen förra året, mitt hathinder...
hm kan ju också bero på min ridning...troligen

Men nog spädde det på nervositeten även om man kan skämta om det. Gick iallafall banan ensam och noga istället för att skoja runt med de andra som jag brukar när man går banan och försökte verkligen tänka på hur jag och Lyrik skulle rida, hålla ut svängar, rätta galoppen, samla upp och ha framåtläge. Sedan fixade jag i ordning Lyrik som var på sitt suraste humör när jag skulle sadla och tränsa. Fick med mig några av de andra och så skrittade vi slingan innan vi skrittade runt i väntan på framridning. Lyrik är väldigt morgonstel och svår att få igång så han behöver tid på sig och idag fick han skritta fram 40 min innan vi kom in på framridningen. Han är 15 år i år, men sedan länge stel i lederna och stel i kroppen.

finaste Lyran som brydde sig mer om lunchen
än rosetterna han kammat hem

Väl på framridningen blev det lite hackig trav och en bättre galopp innan vi fick hoppa fram. Han kändes väldigt seg, men hoppade upp sig lite på framhoppningen. I vanliga fall brukar han tagga upp lite när han kommer in på banan, men inte idag så jag kände nog att det kunde gå lite sådär. Samtidigt så ville jag verkligen fixa det, särskilt som Carina var med och kollade och coachade alla. 

Såg några av kompisarna hoppa fina rundor på 80 cm och så blev det vår tur och trots en seg början så hoppade Lyrik jättebra. Jag var lite ofokuserad, särskilt i slutet av banan vilket gjorde att vi kom lite fel här och där, men det klarade sig. På sista hindret, en oxer kom vi helt fel och jag hörde att det small i en bom och var helt övertygad om att vi dragit på oss fyra fel. Men vet ni vad, det var en underbom som ramlade ner och sådana räknades inte som ett nerslag när de övre bommarna ligger kvar!!! Så det blev en nolla och då släppte spänningarna lite. Med en ok runda var jag redo för nästa. Fick lite bassning av Carine för att jag kroknat i slutet av banan och tappat ridningen och det var bara att ge henne rätt, jag måste rida hela banan igenom annars slår det igenom direkt.

älskade lilla Lyran som gick för nära mobilkameran...
hopplös att fota är han allt

När alla gjort sina starter på 80 cm höjdes hindrena till 90 cm och ni kan inte ana vad de 10 cm får hindrena att se större ut. Oxrarna blir både långa och höga och mitt hathinder planket blev inte roligare. Men jag var iallafall besluten om att några fåniga vägringar skulle det inte bli. Men när 90 hoppningen började och det bara var vi fyra som ska hoppa första deltävlingen i Bohuscupen så blev jag nervös igen. 

När sedan första ryttaren ramlade av trots en fint påbörjad runda och den andra fick en massa vägringar och höll på att ramla av så knöt det sig i magen. Det var ju en upprepning av förra gången. Jag var start nummer tre och försökte få igång galoppen ordentligt innan hinder ett. Det gick lite så där, men vi kom igång och sedan rullade det på. Vi var inte i ett enda hinder och jag orkade rida hela banan igenom och vi nollade. När vi passerade mål så höll jag på att tappa andan och klappade om Lyrik allt jag kunde! 

Finaste underbara hästkraken hjälpte oss runt och jag kunde inte varit gladare. Det hjälpte onekligen till att reparera självförtroendet lite som inte var särskilt stort efter förra gången. Var helt slut och darrig medan jag satt på Lyrik och såg den sista av oss starta och fixa banan med några småfel och då slog det mig att det är vi fyra som åker till Tanum och testar på tävlingslivet den 12 april och jag längtar! Skitnervöst, men ja, jag längtar! Önskar så oerhört mycket att jag ska få råd att skaffa häst på sikt, det är som om den hästtokiga tjej jag en gång var vaknat och bara vill vara i stallet, med hästarna och med ridningen allt jag kan. Som om jag aldrig varit utan hästarna i alla dessa år.  Svårt att fatta att jag kunde glömma hur fantastiskt man mår av hästar, ja det vill säga om jag förtränger allergitjafset!

Hoppas innerligt att det ska gå ok på tävlingen, har ingen aning hur Lyrik kommer reagera. Han kan vara jättesjåpig och inte vilja gå fram på nya ställen eller när han ska gå först på slingan eller gå ifrån hästkompisarna. Då kan han bli istadig och börja vägra och rygga så vem vet vi kanske inte ens kommer in i det nya ridhuset...På Storås är han ju van och kan ändå hålla på att krångla så vi får se helt enkelt. Sedan ska ju mina nerver hålla och det är ju lättare sagt än gjort...

Men får väl tänka på att Carine sagt att det är på kul och för att testa, det gör inget om hela gänget vägrar ut sig, vi får börja någonstans. På sätt och vis känns det som om det varit enklare att vara med i dressyren, där ska du ju rida ett program som du kan öva in till max innan, nu i hoppningen vet man inte ett jota om varken banan, hindren eller någonting....Vill attan inte vägra ut mig! Som tur är deltar vi i förklassen som är en vanlig clear round så då får både jag och Lyrik känns på banan och hindren en första gång.

hjälm, rosetter och nya pannbandet som Lyrik fick ha idag, missade dock ta en
bild med det på...men snygg som attan var han i det!

Var himla bra att ha Carine där idag, hon hjälpte oss allihopa med att både pusha, stötta och berömma och det hjälper så galet mycket!! Älskar att rida för henne, hon är grym och på tisdag ska jag och en av de andra tjejerna ha en extra hoppträning för henne, ska bli spännande! Efter hoppningen idag skrittade vi av på slingan och trots blåsten så var jag bara glad! Sedan hoppade jag av och pysslade om Lyrik lite extra och han fick en massa godis och lunch. Fina hästen som sedan som vanligt försökte bita mig när jag lade på honom täcket. Han är ett litet monster i boxen, men man kan inte annat än att älska honom. Helt ointresserad av rosetterna, brydde sig bara om sin lunch såklart!

I sadelkammaren fick vi tjejer feedback och pepp av Carine och hann snacka igenom våra rundor lite och det var en go feeling hos oss. Vi var dessutom överens om att hindrena inte verkade lika höga och svåra den här gången och det lovar gott! Gillar verkligen alla tjejerna i hoppgruppen, alla är positiva, peppar varandra, goa med varandra och det finns ingen känsla av missunsamhet eller annat otyg. Blir så glad av att se hur det händer saker med allas vår ridning och hur ingen backar för utmaningarna även om det är svårt ibland. 

Tror inte att det hade hänt lika mycket med ridningen utan Carine, skulle hon börja träna någon annanstans så kommer jag följa efter henne haha...Men allvarligt, älskar att rida för henne lika mycket som för många år sedan då jag red för Ylva Lovén Swärd och Petrus Kastenman! Visst får man bassning ibland precis som av dem, men man får det man förtjänar och när man gör rätt får man beröm och du får känslan med hästen så du vet att du gjort rätt och det gör att man lär sig. Dessutom gör Carine som dem och tar en hela tiden ett steg längre än vad man själv tror, men inte längre än att man klarar det och växer ett snäpp till. Det är skickligt det!

Var tokigt trött och hungrig när jag åkte hem och huvudvärken vällde fram igen. Väl hemma insåg jag att jag glömt mina nycklar när jag åkte i morse och hoppades på att Matte och Widar skulle vara hemma. Det var de såklart inte. De var på Universeum och hade kul och jag stod trött, hungrig och svettig utanför dörren till lägenheten, utelåst...Jag menar hur förbannat svårt ska det vara att komma ihåg hemnycklarna när man drar till stallet? Är andra gången jag blir utelåst på grund av det och när man känner huvudvärken rulla in och hungern suga tag i en och man bara vill duscha av sig så blir man fett trött på sig själv. Fick ringa Matte och som tur var så var de nästan på väg hem så väntan blev inte alltför lång.

avslutade med att bli utelåst, hungrig och trött
ni ser ju minen...
och ja, jag är nästan 40 och gråvithårig...

Sedan såg jag på min bild att ja, jag ser trött ut, osminkad och rufsig och mitt hår behöver verkligen en vända hos frissan. Är ju nästan helt gråvithårig och ja, så är det visst när man närmar sig 40....Jag har ju egentligen mörkbrunt hår, men det tycks ha försvunnit, särskilt sedan vi fick Widar. Nu är det mest vitt, grått och beigebrunt...Skulle nog behöva en hel make over, fast det skiter jag nog i just nu för jag klarade 90 cm banan så det så!!

Anmäld

Har anmält mig till tävlingarna i Tanum nu. Allt är klart i tävlingsdatabasen. Grönt kort och licenser fixade och nu anmälan, det är stort och helt jäkla seriöst! Ska rida förklassen och laghoppningen på finaste Lyrik och jag håller på att dö av nervositet bara jag tittar på proposititonen och läser mitt och Lyriks namn på anmälda....Jisses, kommer ju vara helt lost den 12 april... Kommer troligtvis inte fatta hur det gick förren dagen efter, ska nog ta ledigt före och efter helgen. Mitt allt så skulle jag vilja åka på fler tävlingar och i nästa stund håller jag på att få en panikattack och utan mina roliga mediciner så ligger en panikattack nära under ytan...

Skulle verkligen önska att Lyrik hade lite lättare för galoppen, byten och att inte gena i svängarna samt att jag vore sjukt mycket bättre på att rida. Laghoppningen döms enligt inverkansridning vilket innebär vad som förr kallades stilhoppning. Sålunda asviktigt med sits, hjälper, inverkan på hästen före, under och mellan hinder, vägar, rytm, tempo, rätt galopp osv.

Lyrik

Lyrik är en mästare på att gå i vänstergalopp och korsgalopp oavsett vilket varv eller vilken båge man rider på....Han är inte som flera av de andra hästarna på ridskolan som byter av sig själva eller med lite hjälp och ikväll har jag läst hur mycket som helst om tydliga galoppbyten, hjälper och hur man gör med hästar som inte byter av sig själva....Shit alltså, det var attans mycket lättare när jag var yngre! Jag får honom oftast i rätt galopp, det är bytena som är kruxet, att landa i rätt galopp efter hindren...

Har ridit både fredag och lördagslektion i helgen. I fredags red jag fina Midas som är piggare än Lyrik och som byter hur lätt som helst. Men mycket mer framåt vilket krävde ett helt annat sätt att rida, men i fredags gick det klart mycket bättre än vad det gjorde när jag red Midas för ett år sedan. Då sprang han mest iväg med mig och vi blev båda stressade och jag som var astrött efter ridning och nattjobb åkte av vid ett av hindren vi hoppade. Märkte nu att japp, lite har det nog hänt med min ridning ändå! Klarade ju av att rida honom och hålla ihop det riktigt hyggligt emellanåt! Men jag har mycket kvar att jobba på!

Tävlingsfixad, eller på G iallafall

På lördagen var det träning i hoppgruppen och vi fick bland annat jobba med bommar på en bana som vi ska hoppa nästa vecka. Nu hade Carine med en hel del svåra svängar, men med hjälp av henne så fick jag en del tips som ledde till att jag och Lyrik lyckades byta till högergalopp vilket är hans svåra galoppsida samt att vi lyckades börja landa i rätt galopp vilket inte funkat innan annat än av tur. Det gjorde precis som hon sa att vi fick bättre balans och rytm genom banan. Hon har en grym förmåga att ha rätt ;)

Kändes lite lättare också att Carine sa att alla vet att han inte byter av sig själv och att vi antagligen får räkna med att få avdrag för det, men vi ska ändå öva och träna på det. Att byta till vänstergalopp gör han mycket lättare, då kan jag tom fatta vänstergalopp från skritt. Men i höger går det rätt dåligt. Sedan är ju inte jag den bästa ryttaren på hjälperna heller även om jag övar och lyssnar. Men vi fick en hel del beröm både i fredags och lördags så det var riktigt kul.

fina killen som även kan försöka käka upp en i boxen...

Men jag är lite orolig för nästa helg då vi har hoppträning på den här banan samat pay&jump hopptävling på söndagen. Då ska vi hoppa 80 och 90 cm och Carine kommer vara med och coacha oss. Hela hoppgruppen ska vara med och vi som testade 90 cm förra gången är rätt sugna på revansch kan jag säga! Blir alldeles pirrig, både nervös och längtar som 17 efter att få köra igång! Vill att det ska bli helg nu!! Skumt vad man kan stressa upp sig, det är ju egentligen ingen höjd när man rider stor häst liksom, men det blir ändå stort när man ska göra det...

Hade jag cash skulle jag verkligen rida och träna varenda dag, är märkligt att jag kunnat glömma hur bra man mår av hästar och ridning. Det är som att väcka upp ett beroende som slumrat i 20 år och man vill bara ha mer. Hatar min förbannade allergi som onekligen är ett bekymmer om man skulle få råd att ha häst på heltid. Å andra sidan så går den ju att kontrollera med kläder och mediciner och att tänka sig för vid hantering. Det är ju inte som efter allergichocken då jag inte kunde vara i stallet eller klappa exets katt utan att få värsta allergireaktionen. Nu har jag ju ändå varit så mycket i stallet och det funkar ju med medicinerna även om det är lite jobbigare nu när hästarna fäller. Kan hur som inte låta bli att läsa hästannonser och längta....

Ett dygn i bilder

Det senaste dygnet har varit intensivt för liten och nu sover han gott inne på sitt rum. Fredagen började med lite tidig hemgång från dagis och en ivrig väntan på att bästa vännen Odin skulle komma. De blev lite sena, men när de väl kom blev liten helt till sig av glädje och sedan var killarna igång och lekte!

galet glad liten

Själv drog jag till stallet och red på drop in lektionen som heter Gubb och tant på fredagar och som man kan anmäla sig till från vecka till vecka. Fick Lyrik, eller ja hade ju önskat honom och sedan vidtog ett seriöst markarbetets pass. Vår ridlärare är milt sagt driven och inte blev det bättre av att jag fick kramp i vänsterbenet. Inte läge att hoppa av när hon ryter i att vi ska ta bommarna i galopp på båge igen...Jisses, men vi lär oss, men det är skakiga ben och svettiga hästar. Men hon är förjäkla duktig på att lära oss och förbättra oss.

trött och svettig lyrik

Åkte hem efteråt och slappade i soffan med Jennie och Matte medan ungarna sov. Tänkte att man borde sova gott efter jobb och ridning, men nattsömnen var rätt värdelös. Sedan var ju småttingarna väldigt på i morse och redan kvart över sju undrade Widar om klockan var tio så de kunde få snickra. Sa bestämt ifrån att det var flera timmar kvar och att det inte fick spikas ännu. Men leka och greja kunde de göra ändå och det sas inte ett ord om morgontv eller barnkanalen. De hade liksom fullt upp =)

morgonbus

Strax innan tio kom vi iväg till Universeum, peppade som 17 på att få kolla in mammutar och annat bus.

istiden

Vi har ju årskort så det är ganska smidigt att gå in, få sina biljetter och sedan hålla igång. Finns ju mycket att göra, undersöka, se, leka och upptäcka på Universeum. Det är onekligen lätt att slå ihjäl mycket tid där.

som vanligt hälsade Widar på
entreroboten

Jag hann bara vara med en timme, men hann se den nya istidsutställningen med mammutar och andra istidsdjur där dinosaurierna annars är. Den var lite kul, men lite liten. Lite läskigt var det med ljuden och allt tyckte Widar. Sedan fortsatte vi med att kolla på vattnets väg, västkusten och hajarna inna jag lämnade resten. Hade ju en hoppträning att ta itu med.

vi kollade in håriga 3 m mammutar som rörde sig

Älskar verkligen att komma till stallet. Trots diset, duggregnet, leran och kyliga vindarna så är det bara välmående att svänga in på stallbacken. Hoppa ur bilen, ta sina ridgrejer, gå in i stallet, hejja på folk och hästar. Kolla hästlistan och fixa i ordning sin häst. Lukten, tuggandet av hö, stallkatten Tassel som stryker sig nära, läderdoften och en varm hästmule. Känna pirret inför dagens lektion och känna hur allt annat tjafs för en stund ger vika. Allt fokus ligger på hästen och ridningen, inget annat finns och det är så vansinnigt skönt. Jag mår bra i stallet helt enkelt! Synd bara att min hud inte är lika lycklig, har kliat mig hela dagen idag ända sedan jag ryktade Lyrik.

fixade i ordning Lyrik till dagens hoppträning

Hade en intensiv hoppträning med hoppning på serpentinbågar med tio meters volt mellan hindren, allt i galopp och helt i balans och i form. Kan ju säga att jag och Lyrik har mycket kvar att jobba med, men attan vad det gått framåt. Hade aldrig fixat detta för ett halvår sedan. Ser verkligen fram emot nästa helg då det är hopplektion på fredag, dressyr på lördagen och pay&jump dvs träningshopptävling på söndagen. Passar på att ta en ridhelg medan Matte och Widar är i Sala. Gör det för att det är kul, men också för att jag inte ska sitta ensam hela helgen med min ångest och sån skit. Så mycket bättre att då vara i stallet och må bra en stund. Eller åtminstone inte må akut dåligt. Att må bra är nog att överdriva lite.

legokaos

Efter hoppträningen åkte jag hem och duschade och en stund senare kom alla hem från Universeum. Blev en del lek, snack och legobygge innan det var dags för Jennie, Max och Odin att åka hem till sig. De var här en kortis på en 24 tim biljett. Vi hade gärna haft dem här hela helgen, men ibland går inte alla kalendrar att synka. Men snart åker vi till dem på en långhelg och det blir bra! Nu vart det dock många stora krokodiltårar då Widar saknade Odin så fort de gått ut genom dörren. Blev alldeles för kort.

underbara busungar

När de kommit iväg tog vi en sväng till Babyproffsen för att ta någon form av seriöst foto. De tar inga kort på förskolan och det är ett par år sedan vi tog något lite mer studioaktigt så Widar höll god min ett par minuter och så fick vi några bilder. Det var snabbt överstökat och vi kunde åka vidare till Biltema och Panduro. Widar kollade in några tomtar på Biltema, men konstaterade att han inte var imponerad. Snarare var tomtarna fula och han ville absolut inte ha någon egen. Kan nog faktiskt bara hålla med.

tomtar och widar var måttligt impad

tjocktomte

Desto roligare och mer intressant var det att kolla på de olika verktygen som finns på Biltema. Betydligt roligare än att gå med mamma på hästhörnan, han suckade som värsta tonåringen när jag envisades. Men det var liksom dealen, en sväng på hästhörnan och en på verktygshörnan medan Matte handlade det han behövde. Widar vill ju ha en egen fogsvans, riktig sådan och han studerade noga de olika sågarna i verktygshörnan. Det gäller att den är fin, känns rätt, har bra sågtänder osv och det är inte lätt att vara fyra år och välja en såg som man vill ha när det finns en himla massa sågar. Blev inget köp idag, men vi förevigade den rätta sågen på bild så vi vet vad vi ska visa tomten när det är dags att lämna in önskelistan till tomten i tomteverkstan på Liseberg.

att välja såg är inte så lätt

Head to Head: Beezie Madden vs. McLain Ward

kolla sista språnget som Beezie Maddens häst gör, vilken kämpe!

Uttagen till hoppclinic!

Kommer bli skitnervöst på fredag eftermiddag. Jag och några till är uttagna till att vara med i hoppclinicen för Anna Emanuelsson!

Vi är ett gäng från hoppspecialen som rider en hopplektion och sedan är våra ridlärare och några privatryttare uttagna att rida lektionen efter oss. Helt galet kul kommer det bli och gratis är det dessutom.

Är teorivecka den här veckan på ridskolan och hoppclinicen är en del i de teoripass som erbjuds. Så det kommer vara fullt på läktarna dessutom så det vill till att man inte gör bort sig. Är skitglad över att vår ridlärare och ridskolechefen gett oss den här möjligheten!!Så jag och Lyrik tänker köra järnet, Lyrik vet inte det än, men det är min plan =) Ska dessutom passa på att kolla på den andra lektionen med ryttare som ligger rejält före mig i nivå, alltid lär man sig något nytt då med!

söndag med hästar och kramar

Att man kan bli så trött i kroppen av fyra timmars ridning och utöver det skötsel och annat fix. På kursens avslutningsfika i eftermiddags så var hela gänget rätt möra i kroppen.

Men vad kul vi haft! Hoppning, dressyr och en massa jobb, hade jag cash så skulle jag rida och träna varenda dag för det är det roligaste av allt. Det mysigaste är nog att efteråt kela med Lyrik och han blir alldeles tung och stilla och bara snusar på en med sin stora mjuka mule.

Man borde få ridning på recept! Eller ja, ridning och allt annat som man gör när man är i stallet. Det har onekligen en enorm kraft och jag är så himla glad att jag vågade maila ridskolan förra året och vågade provrida. Så många år som jag tänkt att jag skulle göra det och sedan har det inte blivit av pga kostnaden, att man känt sig dum och hopplöst okunnig osv.

Fånigt egentligen, eftersom jag red en massa när jag var yngre och en del av det finns ju kvar i huvudet även om jag inte fixar att omsätta det fullt ut än. Typiskt den där kassa självkänslan och självförtroendet som knappast fått ett uppsving av depressionen... Blir lätt stressad och nervös. men hittills så tragglar vi oss igenom uppgifterna och hela tiden lär jag mig en massa och jag älskar det!

jag och min älskade unge!

Men galet trött är jag i musklerna i kväll och det var skönt att komma hem och krypa upp i soffan. Att liten dessutom kröp upp i min famn gjorde inte saken sämre. Att försvinna in i en kram där litens smala armar lindar sig runt min hals eller sjunka in i en stor kram av sambon är också något av det finaste jag vet.

En stunds andrum, om än bara några sekunder. Så min dag har varit bra, kramar och hästar och stunder av avbrott från det lilla minihelvete som pågår i huvudet och det inre. I morgon sätter vi ut en stor dos av min morgonmedicin och jag ser verkligen fram emot måendet och utsättningsymtomen som låter alldeles underbara på FASS hemsida....NOT!

Jobb, kasst mående och att Matte är i Tyskland hela veckan gör onekligen att veckan känns tyngre än vanligt. Men Widars hosta är lite bättre så förhoppningsvis kommer han må bättre och vi kan ha det helt ok med jobb och förskola.

Till helgen kommer Widars farmor och han har redan gjort en massa planer, min fina lilla gullunge! Ska märka upp lite kläder också inför lördagens barnmarknad ute på Hisingen. Är skittrist att hålla på att märka allt, men har man tur så ger det lite pengar in och det skadar inte efter allt vi fått införskaffa eftersom liten dragit iväg på längden. Undrar hur han kan växa så mycket för han äter ju inte särskilt mycket, men växer det gör han allt! nu ska jag försöka sova lite. Brukar somna till slut och sova till halv tre innan det är kört...Livet är alldeles underbart, typisch...

en söndag i stallet och lite söndagsmys

Med kassa tre timmars sömn i kroppen gav jag mig iväg lite efter sju i morse. Ute var det mörkt och regnigt, men förvånansvärt varmt. Lämnade över en tokpigg fyraåring i min trötta goa syrras händer och pallrade mig iväg till spårvagnen.

Var tämligen ensam när jag tog fyran ut mot Angered och klev av vid Storås som är hållplatsen innan Angered centrum. Astrött med huvudvärk och förkylningsfeeling i kroppen som jag försökte avhjälpa med en dos alvedon och nässpray. Kan tillägga att min pälsdjursallergi inte gynnas av förkylningsfeeling...

Knatade i allafall till stallet i lite duggregn och såg allt ljusna från nattmörkret och var galet glad över att jag slapp gå i det utlovade ösregnet. Var nästan först i stallet, men bara en kvart senare var det full aktivitet och förutom hästarnas mumsanden så kunde man höra och känna hur nervositeten spred sig bland alla som höll på att fixa med hästarna, utrustning, bandiskussioner och annat.

Hann både rykta och mocka innan det blev dags att gå banan och få in den i hjärnan. Det är märkligt hur nervös man kan bli även om det bara är en pay&jump = träningstävling på klubben öppen för både medlemmar och ekipage utifrån. När man blir nervös så blir ju hjärnan helt korkad och efter all depressionsskit är minnet inget vidare.

hur kan du binda fast
snälla lilla mig?

Men jag fick in banan i huvudet och gick för att fixa i ordning både mig och Lyrik. Lyrik som för övrigt blivit ett monster i boxen, skitgrinig är han numera när man ska göra i ordning honom, fast jag kan inte låta bli att tycka att han är rolig.

Men det finns gränser, han bet en tjej i midjan för ett litet tag sedan och är det nåt man inte vill ha så är det ett par stora hästtänder i sina love handles...Så när det är dags för sadeln så brukar jag binda upp honom och då stirrar han på en med sina stora ögon och förstår inte alls hur jag kan göra så mot honom...tokhäst. När han märker att man inte ändrar sig så blir han tvärsur...

sur de lux

Men jag gillar honom även om han är tung som jag vet inte vad och kräver att man rider honom rätt. Vi var med i två klasser med olika höjder och på den första rundan blev det ett nedslag. Naturligtvis mitt fel, tappade honom lite i galoppen och föll framåt i sitsen och som ett brev på posten så kom ett idiotiskt nedslag medan Carina, vår ridlärare som höll i dagens P&J vrålade åt mig att räta upp mig. Hon hade ju helrätt och jag var rätt förbannad på mig själv efteråt eftersom resten av banan gick jättebra, även långsidan där avståndet var klurigt och krävde att vi hade koll på galoppsprången och avstånden för att inte riva sista oxern.

Så inför andra omgången då hindren var lite högre och hela våran hoppgrupp skulle hoppa så var man lite nervös och jäkligt inställd på att göra en bättre runda. Särskilt som mina vänner i gruppen började rida felfritt.

Vi hade ju blivit uppmanade att ställa upp i dagens P&J utifrån att Carine ville se hur vi funkade i lite mer tävlingsstuk inför kommande tävlingar till våren. Ska vi börja delta i laghoppningar osv så kommer deltagarna plockas ur hoppspecialen så alla var taggade till tusen att göra bra i från sig. Det gick skitbra, hela vår grupp gjorde fina rundor och var asnöjda efteråt! Det har varit tal om hästbyten och andra ändringar efter den här tävlingen, men med tanke på hur bra det gick för alla så tror jag att vi kommer få fortsätta jobba vidare på de hästar som vi har nu och det är vad alla vill.

Hade varit kul att visa bilder, men hade ingen med mig, får bli en annan gång. Men det var skoj, för vi var ett tjugotal starter och det var en jättebra dag. Efteråt var vi rätt trötta och det blev en del fix i stallet innan vi hann med en massa eftersnack. Är ett himla schysst stall att vara i med en hel del goa människor. Finns en del mindre goa människor, men de verkar tack och lov vara få.

De flesta är avslappnade och väldigt schyssta med att dela med sig av uppmuntran, tips och råd och det gör det så mycket enklare. Är så glad att jag börjat rida igen och med tanke på hur det såg ut på min första ridlektion förra året i september då jag höll på att rida över ridläraren och höll på att ramla av när vi skulle hoppa så har det hänt mycket. Går förvisso inte så fort som jag vill, men jag rider igen och jag älskar det!

Efter allt hästfix tog jag spårvagnen hem till Ronija och Widar som samlade höstlov och kastanjer medan jag hann duscha och käka. Sedan ägnade vi eftermiddagen åt höstpyssel, hösttavlor, uppfinningar, barnprogram och helt plötsligt kom Matte hem och Widar blev jätteglad!

Sedan blev han ledsen för att finaste Ronija var tvungen att ta tåget hem till sig. Ibland önskar jag att alla han älskar att vara med bodde nära oss, men det är inte möjligt. Fick Widar som han ville skulle vi bo i samma hus som hans farmor, Lasse, farfar, Ronija, bästa vännen Gustav plus en stor hund och tre hundvalpar och en katt med kattungar och en snickarverkstad...ja, ni förstår ju, helt omöjligt, men väldigt gulligt. Men det gör onekligen lite ont i hjärtat att han blir så ledsen varje gång vi säger hej då till någon han tycker om och vi vet att det dröjer innan vi ses igen.

Hur som, kvällen blev bra i allafall. En stojig och glad-över-att-pappa-var-hemma-igen-Widar, en trött mamma med huvudvärk och en trött pappa som höll på att somna hos Widar i samband med saga och läggning. Blev många familjekramar, vår absoluta favorit som Widar alltid vill göra när vi kommer hem efter att ha varit på olika ställen. Tror dock att vi hade behövt en ledig dag mellan söndag och måndag!

finaste Lyrik

Lördag

myskillen med sin herr delfin

En lördag i regn och mer regn. Drog till stallet i förmiddags och lämnade Widar i min syrra Ronijas trygga händer. Hon kom ner igår och Widar blev minst sagt glad över att hon skulle spendera helgen hos oss medan Matte är i Örebro.

Lite jobbigt att Matte har bilen eftersom jag ska vara i stallet både idag och imorgon och det är en kvarts promenad i regn mellan spårvagnen och stallet. Kan lova att det är attans mycket trevligare att ta bilen till stallet, men så blir det inte denna helgen. Känns så där när man ser på vädret att det ska fortsätta att regna en hel massa och jag ska vara med på hopptävlingen imorgon....

Dagens lektion gick i allafall helt ok förutom att Lyrik fick en flipp i slutet när vi skulle rida ut från ridhuset. Helt plötsligt skulle han inte lämna manegen utan ryggade, slängde sig och försökte stegra sig en massa innan vi väl kom ut och kunde skritta av på slingan. På slingan blev det två tvärstopp till av en milt sjåpig och lite istadig valack som upplevde att tre löv och ett fallet träd var monster utan dess like...

Detta trots att resten av gruppen och deras hästar var med. Men han var sur redan i början av lektionen på ett sätt som han inte varit på sistone så vi var ju inte helt överens under lektionen. Carine kör dessutom järnet med oss, siktet är ju inställt på tävlingar till våren och det märks. Stundtals gick Lyrik skitbra, stundtals befann vi oss inte på samma planet, än mindre i samma ekipage....

Blir dessutom galen när jag inte orkar rida ihop honom och hålla i det eller när kroppen inte gör det hjärnan vet att den ska göra för att få till ridningen. För Lyrik kan när jag kan, så jag har en del jobb kvar att göra. Hade jag råd och inte var allergisk skulle jag rida och träna varenda dag för det är något av det bästa som finns. Till och med när vi som idag rider markarbete och alla är så trötta efteråt att de andra tjejerna i gruppen som ridit i 7-8 år också säger att benen skakar så är vi alla överens om att det är den bästa stunden på hela veckan.

Efter ridningen tog jag spårvagnen en halvtimme hem till lägenheten och hann fixa en hel del innan Widar och Ronija kom hem efter en sväng på stan. Widar var vansinnigt nöjd över en liten målarroller och en påse halloweenballonger plus att han fått kanelbullefika! Tänk att han är så stor att han liksom kan göra sina egna äventyr med andra vuxna nu! Min lilla fina kille som stundtals är som en liten vuxen. Tiden går så fort, den gör verkligen det!

Resten av lördagen blev en slö och regnig historia som avnjöts i Widaranda. Slötittande på barnprogram, bus, pizza och en liten cola som vi delade på alla tre och så en av Widars favoritfilmer med Pettsson och Findus! Några bitar Geisha och sedan var sockerkicken total. Tur att det bara finns lördagsgodis i Widars värld, hade blivit för tokigt annars.

Dessutom så blev han ledsen och saknade Matte när det var dags för läggning trots att han pratat i telefon med honom. Läggningen tog följdaktligen en timme vilket inte är ovanligt nu för tiden, tyvärr. Detta trots att han vaknar på natten och går upp vid sex på morgonen och dessutom leker ute och inne hela dagarna. Sova är liksom inte hans grej...

Men nu sover han i allafall och jag och Ronija sitter halvdöa i soffan och slökollar på diverse skräpprogram. Blir lite snack också! Funderar lite på om jag fortfarande känner av allergin eller om jag håller på att bli höstförkyld. Känns inget vidare i kroppen ikväll så det där med sjukdom ligger nära till hands tyvärr. Har dock inte alls tid att vara sjuk. Hoppning och stallskötsel i morgon och flera viktiga klient och deltagarmöten på jobbet till veckan och en massa annat.

Nästa helg är det dessutom ridkurs för vuxna på ridskolan lör-sön och då måste jag vara frisk för det ska bli sjukt roligt!! Då får Matte ta hand om Widar och det lär Widar gilla. Han har redan en massa ideer på uppfinningar och annat som han vill att han och Matte ska bygga. Vi skulle verkligen behöva ett hus med uthus så vi får plats med alla våra hobbies!

Nu börjar snart American horror story, en av mina favoritserier, så galet bra!! Håll tummarna att regnet ger sig så vi slipper rida fram i regn...

vanlig onsdag och lite häst och allergitankar

Onsdagen är snart slut och Widar sover äntligen. Han hade inga som helst planer på att sova ikväll vilket innebar att det tog nästan en timme innan han verkligen somnade. Då är det skitjobbigt att vara hemma själv. Särskilt som jag inte är frisk även om jag faktiskt inte mår heltidsilla idag och är nästan feberfri.


Blir jobb imorgon och det är bra för att vara rastlös, halvsjuk och hemma drar igång ältandet och ångesten rätt rejält. Allting bara rusar, hjärtklappning, sus i öronen, svårt att andas och panik i bröstet. Inte bra, inte bra alls. Sedan samla ihop sig tillräckligt för att fungera som mamma. Nä, blir bra att gå till jobbet imorgon och fokusera på annat!

Dessutom kommer Matte hem imorgon och sedan ska vi väl städa innan Mattes mamma kommer på fredag. Hon ska springa Göteborgsvarvet på lördagen. På söndagen blir det Lilla göteborgsvarvet och Widar är taggad som attan, han har övat en massa på att springa i år så det blir kul! Jag ska dessutom rida igen en lektion på lördag så det blir två hopplektioner på raken och på söndag har jag hoppträning. Blir mycket häst i helgen och jag ska passa på att njuta. Snart är det ju sommaruppehåll och då kommer jag verkligen sakna hästarna!

Det är synd att ena syrran inte bor i närheten för då kunde vi köpt en häst ihop och haft den på halvtid var. Hade passat bra eftersom jag fortfarande är allergisk och det är särskilt besvärligt under vår och höstfällningen och andra dagar när jag har det jobbigt med luftrören. Men då syrran lever på Gotland med en gotlänning så lär hon knappast flytta till fastlandet igen...Men det är sjukt trist att jag fortfarande är allergisk, hade hoppats på att det skulle ha försvunnit. Nåja, det är vad det är.

vackra

Hoppträning och lite annat söndagsbus

jag och finaste Lyrik

Idag var det en seg morgon. Testade nya nattmedicinen igår och jag vet inte hur den funkade men jag har legat som i dvala i fem timmar på vänster sida innan jag vaknade stelare än ett kylskåp och med ett oerhört segt huvud. Tog ett par timmar att bli helt pigg i huvudet igen, kan inte säga att jag kände mig utvilad heller, men man får väl testa lite till. 

Framåt lunch så började Widar och Matte snickra klart snickarbänken och jag åkte till stallet för en stunds hästfix och hoppträning. Var rätt stel efter gårdagens lektion så det gjorde gott att mjuka upp kroppen med rykt och mockning. Hämtade Lyrik i hagen och som tur var så var han inte längst ner i dalen som några av de andra hästarna. 

Men det är märkligt, det händer något gott med en när man kommer till stallet. Man snackar med hästen, hejjar på de andra som ska rida, lyssnar på hästarnas tuggande och ljud, fixar och donar och oavsett humör och mående så är det som att gå in i en annan värld och det är så skönt. Det är ingen billig hobby, men inget gym kan ge samma känsla. 

Lyrik knuffar upp sin boxdörr och
planerar att rymma,
han e inte dum inte...

Skulle kunna vara i stallet varje dag, fast ska jag vara helt ärlig så skulle jag inte riktigt hinna det eller orka det just nu. Men jag mår bra av att vara i stallet, det är det ingen tvekan om. Synd bara att min allergi inte är helt borta. En gång i tiden var ju min plan att bli beridare eller stallchef och jobba med hästar resten av livet. Det var innan jag fick en allergichock som följd av alla mediciner i samband med min förlamning. 

Hoppträningen gick hur som helst bra och förutom att jag verkligen måste räta upp min sits så är jag helt klart nöjd. Men det är inte lätt att hoppa en bana på tolv språng när bristen på kondition visar sig i slutet av passet. 

Måste verkligen ta tag i min egen träning, både kondition och styrka för när jag inte orkar så märks det direkt och man blir grymt sur på sig själv! Men det är galet stor skillnad mot när jag började rida i september och knappt tog mig igenom uppvärmningen i en nybörjargrupp...Sedan är det ju galet kul! 

Väl hemma igen möttes jag av en snickrande liten medan Matte höll på att slipa av föreningens utemöbler. Snickarfixet dominerade eftermiddagen och kvällen samt att Matte har plastat in köket. Imorgon kommer de och fixar taket och vattenläckan. Asdrygt, men det ska väl bli bra. Dock vet vi inte om vi kan laga mat imorgon eller inte. Passade på att fixa en god middag på kyckling och med fruktsallad till efterrätt ikväll. Tror jag skulle behöva semester nu!

somrig fruktsallad

det är som på tv , men på riktigt mamma....

 Var och red i förmiddags och Matte och Widar följde med för att se vad jag sysslar med ute på Storås ridklubb. Har precis bytt till lördagarna för att få ihop ridning och arbete. Det blev dessutom bättre av att jag under dagens lektion fick veta att jag ska flytta upp en nivå och rida en timme tidigare = ingen stress när jag ska fälta/jobba på lördagseftermiddagarna.

Var orolig för vilken häst jag skulle få och blev skitglad när jag såg att jag skulle rida Midas. Han är så jäkla bra. Go och lugn att sköta, het att rida och suverän att hoppa. Idag var han dock rätt springig och uppvarvad och jag har ju inte ridit på tre veckor så jag var lite ringrostig.

Framridningen i början av lektionen var väl inte helt toppen, men hoppningen gick skitbra! Inga höga hinder utan studs och bra ridvägar och ha hästen i ett bra tempo var fokus. Är skitnöjd med att få byta nivå för de som red innan hoppade högre och svårare hinder. Hade glömt hur kul det är att hoppa!

Sitsen lämnar ju en del att önska, men så är det bara fjärde gången jag hoppar och jag har bara ridit 16 ggr sedan jag började och nu är det klart bättre än första gången då jag var helt borttappad...!

Korten är ju lite sådär, svårt med ljuset i ridhuset och jag är inte riktigt lika stor som jag ser ut, två tröjor och en säkerhetsväst ser onekligen större ut än vad jag är. Men jag har alltid säkerhetsvästen på, anar att jag inte är så smidig om jag ramlar av. Det var man ju lite bättre på när man var yngre. En tjej ramlade av två gånger under lektionen idag, jag var nöjd med att jag inte gjorde det. 

Sedan är ridläraren vi har på lördagarna skitbra, hon ger både beröm och kritik så att man faktiskt märker skillnad, det är bra lärare det. Älskar verkligen att vara i stallet och det var mysigt att låta Widar vara med, han tycker ju inte om hästar särskilt mycket, men han vågade ändå klappa Midas. Det roligaste var att han sa" det är ju som på tv fast på riktigt mamma" Han har ju fått stå ut med att jag kollar på de få ridtävlingar som sänds på tv vilket han tycker är gruvligt tråkigt.

Det är hur som ett suveränt sätt att inleda helgen på och för en stund så är ångest och annat otyg helt i bakgrunden. Fokuset är på mig och hästen och man lever för de ögonblick när allt stämmer och man får den där svävande lätta känslan i ridningen. Man borde få ridning på recept!