Ridning och mors dagbus!

Vaknade halv fem, oj vilken glädje...not... Men det var lika så gott att gå upp för somna om är inte min starka sida. Widar hann vakna och äta frukost med mig innan jag tog bilen till stallet för terminens sista medryttarridning på fina Lyrik. Det är tossigt, men oavsett humör, andra tankar, ångest och sån skit så försvinner det verkligen för en stund när man kommer till stallet. Den lättnaden är minst sagt beroendeframkallande, på ett bra sätt. För en stund kan jag slippa kaoset i huvudet och mtt inre och det blir lite lättare att andas, lite lättare att vara.

Hade en vansinnigt dålig feeling efter gårdagens skitlektion där det kändes som om jag inte kunde rida överhuvudtaget, som om jag borde ställa min plats i hoppgruppen till förfogande och definitivt låta någon av de andra duktiga tjejerna ta min plats i kommande tävling. Det gick på repeat i mitt huvud hela dagen igår, kunde liksom inte ens glädjas åt att jag och finaste Lyrik skulle få vara med en gång till.

Den klumpen fanns kvar när jag åkte till ridningen idag, men på något sätt lyckades Lyrik skuffa undan den när han som vanligt mötte mig med öronen framåt när han fick en morot och med viftande tänder och bakåtstrukna öron medan jag gjorde i ordning honom. Han är en seriös surmört och i morse var han på uruselt humör. Antar att han hellre gått ut i hagen med kompisarna än att bli i ordningfixad för en stunds ridning. Han avskyr sadelgjorden och man måste ju dra i ett hål i boxen, resten tar vi ute eller i ridhuset och då är det inga problem, men i boxen, attan vad sur han blir, samma med bogspännet på täcket, blir ett litet monster. Däremot hur snäll som helst att tränsa och han älskar att bli borstad på huvudet. Men under magen och i ljumsken, attan vad arg han blir.

Vi började skritta slingan eftersom solen värmde skönt och den är perfekt att vakna till och Lyrik gick med spetsade öron medan stallkompisen Midas såg ut som om han skulle bli anfallen av ett monster närsom helst. Helt absurt eftersom hästarna går slingan hur ofta som helst och hittills har ingen häst blivit uppäten av ett skogsmonster i någon form...

fina lyrik

Sedan kom molnen och vi gick in i ridhuset och red dressyr. Delade ridtid med Midas medryttare och attan vad duktig hon var, har fått hjärnsläpp och glömt hennes namn, men vad fint hon fick Midas att gå, värsta inspirationen. Lyrik och jag var inte på samma nivå kan jag säga...Jobbade på att mjuka upp Lyrik och att hitta takten i mig själv och idag kändes ridningen lite bättre. Visst är Lyrik stel och inte superpigg och jag trött och med bristande kunskaper, men stundtals får vi till det och det blev en go ridning. På slutet testade vi att rida LB:1 programmet för första gånge och jag kan väl säga så här, vi har en jä-a massa att jobba på och jag måste be Carine om hjälp för oh my good vad svårt det kändes...tio meters volterna blev inte vackra och ökningarna i galoppen inleddes med att Lyrik slängde sig i väg och drog tyglarna ur händerna på mig, jag skumpade hej vilt och formen som Lyrik var alltifrån riktigt hygglig till totalt formlös...

Nåja, han fattade iallafall rätt galopp på rätt ställen och jag kom ihåg programmet, men attan vad vi har att jobba på...försökte dessutom rida med långa läder och hua, det är jag inte van vid.... Men det ska bli kul att öva och själva programmet känns kul att rida och någon gång ska ju vara den första! Klubbmästerskapet går i september och jag skulle vilja testa att rida det om jag får boka Lyrik och då rider man LB:1 så ja, öva ska vi göra, framför allt på formen, vägarna och tempoväxlingarna! Får se om jag får rida honom i höst också, sånt vet man ju aldrig...

molnen drog in över ridhuset

Efter ridningen blev det lite häst och stallfix och den obligatoriska stallsnacksstunden med de andra som var i stallet samtidigt. Det är något man inte kan missa och det är himla goa människor som hänger på Storås, mycket skratt och peppsnack och man behöver inte känna sig dum för att man är lite lost av och till. Många roliga hästhistorier blir det också och på det hela så är det med en go känsla man kan åka hem igen!

Widar och Matte hade fixat en överraskning

Väl hemma var det tomt, men efter en stund dök liten och Matte upp och då hade Widar fixat överraskningen som han pratade om igår. Med Mattes hjälp hade de fixat blommor och biokort, men Widar beklagade att det tyvärr inte funnits stora röda rosor, men att det skulle bli bra ändå och vi kunde ju köpa röda rosor till pappa på hans dag....Kunde bara skratta, underbara unge! Han vet ju att jag älskar de stora röda rosorna som luktar ljuvligt och de är de som han också gillar, men just hans svar liksom att det skulle bli bra ändå och nästa gång kunde vi ju köpa de röda rosorna till pappa....Dessutom tyckte han att vi skulle gå på barnfilm typ Alfons eller fåret Shaun och inte en vanlig film för vuxna... Min fina unge!

fika vid Delsjön,
mina fina killar i solen

På eftermiddagen åkte vi till Delsjön och gick en vända, hittade en plats med lite lä uppe på berget med utsikt över sjön och gissa om det var skönt att ligga i solen en stund och bara ta det lugnt! Blev en del fotande, fika och molnstirrande samt funderingar över vart alla myror skulle. Widar är inte stilla särskilt länge, det rör sig både i huvudet och i kroppen alla dygnets vakna minuter vilket är både roligt och tålamodsprövande. Han är snart 5 år och har en alldeles egen idé om hur allt ska vara och hur allt hänger ihop. Både fascinerande och tossigt på samma gång och sen är det såklart en massa bus. Ibland med glada pigga föräldrar som är med på allt, ibland trötta föräldrar som bara inte orkar tjafsa om varför man ska borsta tänderna eller ta på sig skorna.... 

Men älskar honom över allt annat gör man och när han säger att han älskar en så smältar man. Han är det finaste som jag och Matte har och jag kan bli skräckslagen när jag tänker på allt som kan hända en liten kille som ska växa upp och stega ut i världen...önskar så innerligt att allt ska gå bra och att han ska kunna lita på att allt ordnar sig förr eller senare och att han är bra som han är, en tillit till livet och andra som jag saknar. Kan han växa upp med det så kommer det nog fixa sig, men gud vad gärna jag hade velat veta att allt gick bra! Man vill ju skydda dem från allt och det går ju inte, man kan bara ge det man kan så förhoppningsvis så blir det bra! Är så vansinnigt glad att han finns i våra liv efter allt vi gått igenom och att jag får fira mors dag med min älskade vildunge och hans fina pappa!

jag och liten som gör mig till en mamma till
finaste ungen man kan ha