Lyrik och ridning

Det här är finaste Lyrik som jag rider så ofta jag kan och alltid i hoppgruppen på lördagar. Den här helgen jobbar jag dock hela helgen så det blir ingen ridning alls. Skittråkigt, men har för avsikt att ta igen det nästa vecka. Borde väl egentligen vara nöjd då jag hann med 7 tim ridning från fre-mån som var. 5 tim på lyran, 1 tim på Cirona och sedan en timme på min nya favorit Äpplet som helt enkelt är underbar att rida. Lyran är i mitt hjärta men Äpplet är suverän i dressyr =) Har fått möjligheten att rida henne i dressyren på Bohuscupen i år, så spännade! Kommer rida finaste Lyrik i Bohuscupen hoppning så det är en spännande vår framför oss!

Ridning och mors dagbus!

Vaknade halv fem, oj vilken glädje...not... Men det var lika så gott att gå upp för somna om är inte min starka sida. Widar hann vakna och äta frukost med mig innan jag tog bilen till stallet för terminens sista medryttarridning på fina Lyrik. Det är tossigt, men oavsett humör, andra tankar, ångest och sån skit så försvinner det verkligen för en stund när man kommer till stallet. Den lättnaden är minst sagt beroendeframkallande, på ett bra sätt. För en stund kan jag slippa kaoset i huvudet och mtt inre och det blir lite lättare att andas, lite lättare att vara.

Hade en vansinnigt dålig feeling efter gårdagens skitlektion där det kändes som om jag inte kunde rida överhuvudtaget, som om jag borde ställa min plats i hoppgruppen till förfogande och definitivt låta någon av de andra duktiga tjejerna ta min plats i kommande tävling. Det gick på repeat i mitt huvud hela dagen igår, kunde liksom inte ens glädjas åt att jag och finaste Lyrik skulle få vara med en gång till.

Den klumpen fanns kvar när jag åkte till ridningen idag, men på något sätt lyckades Lyrik skuffa undan den när han som vanligt mötte mig med öronen framåt när han fick en morot och med viftande tänder och bakåtstrukna öron medan jag gjorde i ordning honom. Han är en seriös surmört och i morse var han på uruselt humör. Antar att han hellre gått ut i hagen med kompisarna än att bli i ordningfixad för en stunds ridning. Han avskyr sadelgjorden och man måste ju dra i ett hål i boxen, resten tar vi ute eller i ridhuset och då är det inga problem, men i boxen, attan vad sur han blir, samma med bogspännet på täcket, blir ett litet monster. Däremot hur snäll som helst att tränsa och han älskar att bli borstad på huvudet. Men under magen och i ljumsken, attan vad arg han blir.

Vi började skritta slingan eftersom solen värmde skönt och den är perfekt att vakna till och Lyrik gick med spetsade öron medan stallkompisen Midas såg ut som om han skulle bli anfallen av ett monster närsom helst. Helt absurt eftersom hästarna går slingan hur ofta som helst och hittills har ingen häst blivit uppäten av ett skogsmonster i någon form...

fina lyrik

Sedan kom molnen och vi gick in i ridhuset och red dressyr. Delade ridtid med Midas medryttare och attan vad duktig hon var, har fått hjärnsläpp och glömt hennes namn, men vad fint hon fick Midas att gå, värsta inspirationen. Lyrik och jag var inte på samma nivå kan jag säga...Jobbade på att mjuka upp Lyrik och att hitta takten i mig själv och idag kändes ridningen lite bättre. Visst är Lyrik stel och inte superpigg och jag trött och med bristande kunskaper, men stundtals får vi till det och det blev en go ridning. På slutet testade vi att rida LB:1 programmet för första gånge och jag kan väl säga så här, vi har en jä-a massa att jobba på och jag måste be Carine om hjälp för oh my good vad svårt det kändes...tio meters volterna blev inte vackra och ökningarna i galoppen inleddes med att Lyrik slängde sig i väg och drog tyglarna ur händerna på mig, jag skumpade hej vilt och formen som Lyrik var alltifrån riktigt hygglig till totalt formlös...

Nåja, han fattade iallafall rätt galopp på rätt ställen och jag kom ihåg programmet, men attan vad vi har att jobba på...försökte dessutom rida med långa läder och hua, det är jag inte van vid.... Men det ska bli kul att öva och själva programmet känns kul att rida och någon gång ska ju vara den första! Klubbmästerskapet går i september och jag skulle vilja testa att rida det om jag får boka Lyrik och då rider man LB:1 så ja, öva ska vi göra, framför allt på formen, vägarna och tempoväxlingarna! Får se om jag får rida honom i höst också, sånt vet man ju aldrig...

molnen drog in över ridhuset

Efter ridningen blev det lite häst och stallfix och den obligatoriska stallsnacksstunden med de andra som var i stallet samtidigt. Det är något man inte kan missa och det är himla goa människor som hänger på Storås, mycket skratt och peppsnack och man behöver inte känna sig dum för att man är lite lost av och till. Många roliga hästhistorier blir det också och på det hela så är det med en go känsla man kan åka hem igen!

Widar och Matte hade fixat en överraskning

Väl hemma var det tomt, men efter en stund dök liten och Matte upp och då hade Widar fixat överraskningen som han pratade om igår. Med Mattes hjälp hade de fixat blommor och biokort, men Widar beklagade att det tyvärr inte funnits stora röda rosor, men att det skulle bli bra ändå och vi kunde ju köpa röda rosor till pappa på hans dag....Kunde bara skratta, underbara unge! Han vet ju att jag älskar de stora röda rosorna som luktar ljuvligt och de är de som han också gillar, men just hans svar liksom att det skulle bli bra ändå och nästa gång kunde vi ju köpa de röda rosorna till pappa....Dessutom tyckte han att vi skulle gå på barnfilm typ Alfons eller fåret Shaun och inte en vanlig film för vuxna... Min fina unge!

fika vid Delsjön,
mina fina killar i solen

På eftermiddagen åkte vi till Delsjön och gick en vända, hittade en plats med lite lä uppe på berget med utsikt över sjön och gissa om det var skönt att ligga i solen en stund och bara ta det lugnt! Blev en del fotande, fika och molnstirrande samt funderingar över vart alla myror skulle. Widar är inte stilla särskilt länge, det rör sig både i huvudet och i kroppen alla dygnets vakna minuter vilket är både roligt och tålamodsprövande. Han är snart 5 år och har en alldeles egen idé om hur allt ska vara och hur allt hänger ihop. Både fascinerande och tossigt på samma gång och sen är det såklart en massa bus. Ibland med glada pigga föräldrar som är med på allt, ibland trötta föräldrar som bara inte orkar tjafsa om varför man ska borsta tänderna eller ta på sig skorna.... 

Men älskar honom över allt annat gör man och när han säger att han älskar en så smältar man. Han är det finaste som jag och Matte har och jag kan bli skräckslagen när jag tänker på allt som kan hända en liten kille som ska växa upp och stega ut i världen...önskar så innerligt att allt ska gå bra och att han ska kunna lita på att allt ordnar sig förr eller senare och att han är bra som han är, en tillit till livet och andra som jag saknar. Kan han växa upp med det så kommer det nog fixa sig, men gud vad gärna jag hade velat veta att allt gick bra! Man vill ju skydda dem från allt och det går ju inte, man kan bara ge det man kan så förhoppningsvis så blir det bra! Är så vansinnigt glad att han finns i våra liv efter allt vi gått igenom och att jag får fira mors dag med min älskade vildunge och hans fina pappa!

jag och liten som gör mig till en mamma till
finaste ungen man kan ha

söndag

Började dagen på bästa sätt i morse! Efter en kass natt så gick jag upp i morse och såg solen gå upp. Innan jag drog till stallet hann Widar vakna och ta lite frukost medan Matte fick sovmorgon. Väl ute vid stallet kvittrade fåglarna och det var vår och sol ute. Var helt klart utridningsväder, men vi hade lite träning att ta i först.

Fixade i ordning Lyrik och sedan blev det en knapp timmes träning innan vi tog en sväng på skogsslingan. Träningen gick helt ok, i slutet stundtals hyggligt bra förutom att Lyrik envisas med att ta vänster galopp när han ska ta höger galopp. Blir galen på det. I vänster varv tänker man galopp och han går fram i rätt galopp direkt, i höger ballar han ur och kan lätt gå i alla varianter av fel och förvänd galopp om han slipper fatta höger galopp.

Lite jobbigt när man över dressyrprogram och ska utföra rörelsen mellan två exakta markeringar på banan...Sedan lämnar ju min sits en del övrigt att önska, men nu kunde jag iallafall sitta ner och jobba honom utan att skaka sönder. Är ju en träningssak, verkligen! Måste ju börja någonstans och det är ju tjugo år drygt sedan jag red och tränade dressyr på hygglig nivå.

Jag och Lyrik på banan och slingan, fina killen!
Hans klippning verkar dock ha havererat....

Sedan tog en sväng ut i vårsolen på skogsslingan tillsammans med Anna och Colle, första utesvängen för i år! Så himla gott ute och hästarna var pigga och goa också! Snart får det bli nån rejäl uteritt, har en känsla av att Lyrik skulle uppskatta det lika mycket som jag. Väl tillbaka fick Lyrik gå ut i hagen till sina kompisar och den perfekta lerfläcken att rulla i...Jag fick fixa boxen och snabbputsa grejerna innan jag åkte hem.

målgången med årets dalkulla

Kom hem lagom till att se en norrman vinna årets version av Vasaloppet vilket tydligen mest bestått av snömodd...Fattar inte grejen med att skida sig igenom en massa mil i snömodd, men alla gillar vi väl olika. Ännu drygare att en norrman vann, men så var det med det ;) Hann slöa i soffan en sväng och leka med Widar och käka lunch innan det bar iväg till nästa grej. Blev till att spendera en del av Internationella kvinnodagen på sahlgrenskas kvinnoklinik och jag antar att det finns sämre ställen att spendera kvinnodagen på.

sött va?! herregud vad det ser ut...

Förra året gick jag i demonstrationståget, idag satt jag på Kvinnokliniken. Har iallafall tur som bor i ett land där man kan få vård på en specifik enhet för kvinnovård när kroppen inte beter sig som den borde. Hade Matte och Widar med så jag inte var så ensam för man känner sig så oerhört liten när man är på sjukhus iklädd vita fåniga jättesockor som går upp på låren och en alldeles för stor sjukhusrock. Men man tar sig igenom det med, om än med en overklighetskänsla. Efter det joxet så satsade vi på lite mys och Widar önskade sig kanelbullefika och det blev det. Kvällen har fått vara oerhört lugn med tv, tvätt och kramar. Inte illa det inte!

Widars älsklingsfika

Charlotte Dujardin - Carl Hester - Valegro - Clinic JBK Horse Shows 2014

snacka om inspiration!!!

Charlotte Dujardin & Valegro Grand Prix KUR 92.161% FEI World Equestrian...

snacka om inspiration!!

lördagsmorgon

Lördagsmorgon och jag känner mig allt annat än utvilad. En natt full med mardrömmar och ångest lägger onekligen krokben för sömnen...

Jag och Widar är vakna medan Matte som vanligt tar sovmorgon. Om en stund ska jag åka ut till stallet, åker extra tidigt efter förra lördagens kövansinne. Tydligen stänger de av ett rör i Tingstadstunneln idag med och förra lördagen tog det en timme att åka 2,5 km så jag missade ridlektionen. Blev helt knäckt på det, var så trött och ur led och så fick jag inte ens rida min hopplektion.

Idag är det dressyr och jag kommer att sätta mig i bilen två tim innan lektionen till skillnad mot en timme förra helgen. Tar egentligen bara 12 min till stallet om det inte är någon trafik så att behöva sitta fast i kö i över en timme var förjävligt. Så idag åker jag i tid och då borde jag få en rejäl lektion!

Sedan blir det ombyte och dusch innan jag drar till Tillfället för ett jobbpass med fältarna! Är inte ofta de ringer in mig, jag har ju en heltid i stan så jag är en dyr timvikarie, men nu var det kris och jag gillar verkligen fältpassen så jag är helt klart glad över att få ett pass! Hörde dessutom att jag kommer jobba med en av de goa fältarna så jag vet att det kommer bli 11 bra timmar oavsett vad som händer.

Har verkligen saknat fältet och fältandet, mer än vad jag trodde jag skulle göra! Men förutom några märkliga saker på nya jobbet så är det bra där också. Är väldigt roligt att jobba med behandling och att arbeta utan myndighetsansvaret. Gillar att jobba direkt med klienter/deltagare, det är både klurigt och samtidigt väldigt roligt och givande. Målgruppen är annorlunda om man jämför med case arbetet och fältandet, men missbruket och dess effekter/konsekvenser löper som en röd tråd.

Allt låter hurtigt och fint, men jag är astrött och måendet är upp och ner efter diverse medicinförändringar. Är en massa på gång, men vi får se hur det blir med allt. Nu ligger fokus mest på att klara av en dag i taget. En kram från Matte och Widar värmer också!

gårdagen

I går när jag kom ut och skulle knata till spårvagnen så sken solen för första gången på ett tag. Hann bli smått chockad och sen lite grinig när när jag insåg att efter de senaste dagarnas regn och åska så låg solglasögonen hemma....

Men det var ju skönt att solen och en gnutta värme hittat tillbaka till götet. De senaste dagarnas höstfeeling försvann äntligen. Lite drygt om det ska bli höst redan i augusti liksom. Tänk förr, då var augusti bästa sköna varma månaden, men de sista åren så verkar det ju vara den regnigaste skräpmånaden!

Väl på jobbet så kändes det helt ok även om jag märker att jag lägger en massa kraft på att orka och fungera. Det är ju milt sagt tur att man har en bra impulskontroll! Men det är ju jobbigt för alla att börja ett nytt jobb och jag tar det lugnt. Tror det kan bli ett bra jobb och kollegorna verkar helt ok.

Det är en betydligt mer formaliserad verksamhet än fältarna och det är inte utan att man jämför jobben. Gillar ju friheten som fältarna har och deras jobb, men jag är också väldigt pepp på att få jobba behandlings och programbaserat! Men jag är väldigt trött och när jag lämnar jobbet så är det som om jag skakar inombords. Har ingen energimarginal liksom och känner mig både låg och känslomässigt trasig. Men det ska väl bättra sig. Det är mycket som pågår just nu och förhoppningsvis blir det bättre under hösten. Är galet trött och blodtrycket, men även en del mediciner gör att jag har konstant kraftig huvudvärk.

Ingen höjdare när man ska börja bekanta sig med Treserva, det datasystem som används vid dokumentation. Har inte hört några bra saker med detta system, snarare en hel massa negativa saker. Men nu måste jag lära mig det och då är det skönt om man kan vara alert och försöka begripa sig på det ordentligt. Som tur är verkar mina kollegor vara olika bra på Treserva så förhoppningsvis kan jag både få lära mig och få svära över det med kollegorna! Hade i allafall en rejäl packe papper om systemet och hur man ska hantera det, glatt märkta med mitt namn... Räckte med att skumma igenom dem för att inse att det här inte är särskilt enkelt...

Desto roligare var det att återknyta bekantskapen med återfallsprevention och förändringsarbete. Hade koll på manualen och arbetssättet och ska in i grupperna snarast och det ska bli toppenkul! Dessutom känns det kul med klienterna och jag har redan fått börja få egna klienter och det kommer bli fler framöver. Förutom gruppbehandling och individuella samtal och andra möten så ingår friskvård och miljöterapuetiskt arbete. Började mitt första pass i köket med att göra sönder deras mortel....kändes sådär, men det bjöd på en del skratt och annat så det blev en bra förmiddag ändå! Det blev en isbrytare mellan mig och klienten jag jobbade med så det var inte dumt alls...=)

Efter allt detta drog jag hem med megahuvudvärk. Kom hem en liten stund innan Matte och Widar och hann njuta av att se Charlotte D rida sin underbara Vallegro i VM dressyren! Hon vann den klassen och det var en fantastisk ritt som trots några missar gav drygt 86%. De är så duktiga! Var tvungen att ta några bilder av ritten trots att det var på tv:n. När man vet hur oerhört svårt det är så går det inte att inte bli väldigt imponerad! Kolla runt på nätet så hittar ni både filmklipp och bilder på detta fantastiska engelska ekipage!

Ridning, tygmässa och tankar

Efter en natt med taskig sömn, sover verkligen uruselt nu trots att jag fått ut min medicin igen. Tog upp det med psykologen igår, men jag vet faktiskt inte om hon fattade och egentligen vet jag inte vad mer man kan göra. Väntar på en sömnutredning, men det är ett års väntetid. Att jag remitterats för en sömnutredning beror inte på min taskiga sömn utan mer att det kan vara en orsak till mitt galna blodtryck. Det kom upp när jag hade blodtrycksmätaren på dygnet runt och det visade sig att mitt blodtryck inte gick ner ordentligt på natten heller samt att jag inte riktigt kom ner i vad som kan bedömas som vilopuls.

en av mina favvohästar, men honom red jag inte idag

Att ständigt vakna och inte kunna somna om stressar ju kroppen och under alla provtagningar så såg man även att jag hade förhöjd halt av stresshormonet cortisol. Ja, men tjena vilken nyhet...Nåja, på grund av det väntar jag således på en sömnutredning. Det är egentligen inget jättebekymmer förutom att jag är trött, har sovit dåligt sedan jag var nio så det är väl en befäst sömnstörning.

Jag och Widar började i allafall dagen tidigt, medan Matte hade sovmorgon fram till halv tio då jag gjorde mig klar att åka till stallet för veckans lektion. Blir på bra humör bara jag kommer till stallet. Går runt och andas häst och blir fånigt glad av det. Kollade hästpärmen och såg att jag skulle rida Nalle, ett arabiskt fullblod som jag inte ridit tidigare och som inte är helt lätt att rida då han går och slår med huvudet och kickar bakut så fort han inte vill vara med. Fick dessutom veta att ridskolechefen skulle hålla lektionen och då blev man lite nervös.

Men det blev en riktigt bra dressyrlektion! Älskar när ridläraren kan korrigera ens ridning så att det ger resultat direkt på hästen man rider. Hade en slitsam, men skitkul timme och den sista tredjedelen av lektionen så red jag Nalle på tygeln i alla tre gångarterna och jag galet nöjd när vi ställde upp på medellinjen och hoppade av. För första gången på många år red jag skänkelvikning på rätt sätt och fick en känsla av att det jag vet från förr går att få ut i handen och i hästen och det var så jäkla underbart.

Visst kan det skita sig nästa gång, men idag gick det så bra att jag kunde minnas en tid när jag utan problem kunde rida en häst i rätt form utan att det kändes jobbigt. Hoppade av och gick ut från ridhuset med värsta leendet. Sedan åkte jag hem och klev in i duschen och då kan man ju säga att en timmes dressyr medan man sitter ner och jobbar hästen innebär en något skinnflådd häck...attans alltså. Men det var det värt! En annan fördel med att vara i stallet och att rida är att det finns inte utrymme för alla tankar och all oro i själen och huvudet. Du kan inte tänka på bilolyckor och annat hemskt utan du måste vara i nuet och ha fokus på hästen.
Det blev en kort stund hos Matte och Widar eftersom jag bokat symässan med en kompis som kom och plockade upp mig. Vi drog till Symässan på Kviberg och jag kärade ner mig i några underbara tyger varav några fick följa med. Bland annat planettyget som syns på bilden. Vi hade fribiljetter till mässan så då kändes det ok att gå in. Det är inte jättemycket utställare och säljare så hade jag behövt betala för inträdet så hade jag nog stått över.

Men det är kul att gå runt och få lite ny inspiration och dessutom fick jag ett tips på hur jag ska trä min overlockmaskin som på ett ställe är skitsvår att trä. Sedan hann jag testa Janome coverpro som jag gärna vill ha, men det kanske får bli en framtida present, typ 40 år eller nåt. Den är lite dyr....men jag vill....och min psykolog tycker att det är bra när jag vet vad jag vill och att jag ska lyssna på det hehe kanske kan få en coverpro bara därför eller?! Hade i allafall en bra eftermiddag och det enda jobbiga var huvudvärken som började dyka upp och som fortfarande är närvarande. Antar att det är det bortmotade migränanfallet som ligger och väntar på att få ta över...

Hm, detta var förresten mitt andra blogg100 inlägg. Jag var inne och kollade hemsidan och det var ju galet mycket människor som hakat på. Ska bli kul att se om man hittar nån ny kul bloggare att följa!

Ridning, kan vara det bästa som finns

Ballada, första hästen jag red i september. Polskt halvblod, 159 cm
kräver mycket skänkel

En av de största sakerna för mig personligen i år var att jag tog mig i kragen och anmälde mig till att börja rida igen. Har pratat om det av och till under många år, men min allergi och nog rädsla för att inte kunna rida ordentligt har hållit mig tillbaka. En annan sak är kostnaden, det är dyrt att rida lektion, men å andra sidan lägger jag inte pengar på särskilt mycket annat. Har knappt köpt kläder eller skor i år, däremot en del tyg som väntar på att bli uppsytt. Men det krävs lite mod, 20 år sedan jag sist red lektion, sedan dess har ddet bara varit någon sporadisk uteritt hos kompisar eller hos syrran på Gotland.

Midas, min absoluta favorit, känslig, pigg och framåt!
Svenskt halvblod, 167 cm

Var med skakiga ben jag red min första heltimmeslektion på Storås ridklubb ute i Angered. Man fick 3 provlektioner för att sedan bestämma sig för att fortsätta eller inte. Min första lektion red jag en solig sen augustikväll på stallets lugnaste dam Ballada. I en provridningsgrupp på fem personer, de flesta nybörjare och efter 20 min kollade jag på klockan i ridhuset och insåg att jag höll på att dö. Jag var helt slut och hade yrsel på grund av blodtrycket och till råga på allt så var lektionen en hopplektion. Det är hoppning på schemat var fjärde vecka...

Pajkos, ungerskt halvblod, 157 cm. Känns som att rida en ponny
 och man minns sina ponnyår. Kul att rida!

Jag tog mig igenom lektionen och var helt chockad över att det var så jobbigt att rida, det var det inte när jag var yngre, eller när vi gick på hästgymnasium och red flera hästar om dan på olika nivåer och skötte alla sysslor i stallet. På den tiden förstod jag inte varför folk sa att man behövde jogga eller styrketräna, men nu, jisses nu förstod jag. Min coremusklatur är ju urkass och mina magmuskler har aldrig helt gått ihop efter graviditeten. När sjukgymnasten skulle känna om de gått ihop fick hon ner tre fingrar i mellanrummet och det var ett år efter att Widar fötts så det var rätt kört. Men det var ändå med ett fånigt leende jag satt på Ballada medan vi skrittade av hästarna på skogsslingan efter lektionen. Var med skakiga ben som jag sadlade av efteråt, glad över vad jag faktiskt vågat och klarat!

Tintomara Svenskt halvblod, kul att rida, men
går som privathäst nu

Veckan därpå var jag tillbaka och redan då visste jag att jag ville fortsätta även om det var oerhört frustrerande att rida lektionsdressyr och inte förmå kroppen att sitta ner i sadeln under en timme och verkligen rida hästen. Vid det tillfället red jag Tintomara som var både lugn, pigg och duktig så det borde inte vara så svårt och i huvudet visste jag ju hur man utför rörelserna, men tror ni kroppen lydde? öhm nej...Jag tappade takten, studsade upp och ner i sadeln, emellanåt flaxade händerna och med taskig coremusklatur så faller man framåt i sadeln vilket inte gynnar sitsen, hästen eller ridningen. Helt galet!

Colorado, svenskt halvblod 170 cm

Man kan lugnt säga att min ridning inte är vacker. Men vi jobbar på det och efter fjärde lektionen blev jag uppflyttad till en grupp med lite högre målsättning och i slutet av terminen blev jag uppflyttad igen så helt kass kan jag ju inte vara. Nu känns det som om gruppen jag rider i passar min nivå, även om sisten och ridningen lämnar mycket mer att önska. Vi rider ungefär på LB nivå och utför galoppombyten, skänkelvikningar, hoppar studs och bana och jobbar på att ha hästen i rätt form och få ordning på våra sitsar och hjälper.

Lyrik, svenskt halvblod 171 cm
alla bilder kommer från Storås Ridklubbs hemsida

Det är galet kul, asjobbigt, svårt, stundtals trist när man inte får det hela att funka, magiskt när man kan rida ihop 650 kg häst så att den bär sig och blir alldeles lätt i handen. Emellanåt når jag dit, men lika ofta tappar jag det genom att falla framåt, tappa sitsen eller bara genom att inte orka rida igenom ordentligt. Men det är kul, trots ridsår och lektioner på stallets segaste häst.

Lyrik som jag ridit det sista är riktigt jobbig, han blir så lång och tung och jag orkar inte rida ihop honom hela tiden utan tappar sitsen och då faller han ut och blir galet jobbig. Å andra sidan gick det skitbra förra lördagen, var galet nöjd och fantastiskt trött efteråt. Min favvo är Midas, han är het och känslig, lagom stor och urskön att rida, dessutom supermysig i boxen! Hoppas på att få rida honom en massa i vår, betalade in vårterminens avgift idag, lite dyrt...hm. 

Det enda riktigt tråkiga är att jag fått inse att jag är allergisk, jag kan inte blunda för hur kroppen beter sig om jag inte tar medicin både innan och efter. Vid ett par tillfällen har jag glömt att ta medicin innan och åkt till stallet och tänkt att det är lugnt. Allergin börjar då göra sig påmind redan när jag borstar av hästen inför sadling genom att det börjar klia i hud, ögon och näsa, jag börjar nysa och sedan kommer nässelutslagen.

Det hela fortsätter så till den grad att jag är supersnuvig, rinniga ögon och nyser konstant på vägen hem. Får direkt hemma ta medicin, duscha, tvätta kläderna osv. Men tar jag medicinerna ordentligt så kliar det mest och det är jag van vid sedan många år. Men det gör ju att jag antagligen får omvärdera möjligheten att ha egen häst...och det gör förbannat ont! Vet inte hur allergivänlig Baskir curly rasen egentligen är? Jag hade väl på nåt sätt tänkt att allergin skulle vara borta efter alla dessa år, men icke. 

Nåja, just nu kan jag inte rida tillräckligt bra än utan nu jobbar jag på att hitta tillbaka och utveckla min ridning och det tar ju tid. Får säga att jag gillar Storås, det är en liten ridskola där man snabbt lär sig känna igen folk och hästar och det är en god stämning. Inget överfancy eller så utan bara människor som vill ha det bra med hästarna och lära sig mera. Jag gillar att det dessutom finns specialgrupper för hoppning och dressyr och att man har dagridläger både för barn och vuxna och en massa andra aktiviteter! 

Är ni sugna så kan jag rekommendera er att testa, ridning är skitkul och dessutom asbra träning! I stallet försvinner ångest, jobbiga tankar osv, för ett par timmar ligger allt fokus på dig och hästen och vad som händer före eller efter är inte viktigt när man man kommer in i stallet. Lukten, känslan, allt är liksom välbekant och lugnande, vet nog ingen annan plats som jag kan bara vara i! Det är väl så nära mindfulness som jag kan komma.