första juni i ett inlägg

typiskt väntrum, bild google

1 juni idag och det märks inget vidare på vädret. Kallt, regn och en gnutta sol och i morgon är det klass 1 varning på grund av blåst och regn. Maj har varit den kallaste och regnigaste maj på många år och det enda positiva är väl att alal blommor inte blomamr över direkt. Men jag har min utslitna vinterjacka på mig fortfarande utan att svettas ihjäl och det är ju helt galet. Nog för att den är tunn och jag har ingen fleece i den nu, men vinterjacka på första juni???? Nåja, det är vad det är, men förhoppningsvis vänder det i veckan. Kan eventuellt bli sol och 20 grader varmt i helgen vilket gör att ridbanan kan torka upp och det kan bli schysst att avsluta Bohuscupen på Storås utebana. 

Är redan skitnervös inför söndagens tävlingar och försöker hålla det ifrån mig. Ska ju bara försöka ha kul och bara vara glad att vi får försöka igen! Har dessutom varit modig och ställt mig på kö till dressyrspecialen så får vi se om jag kan lära mig lite mer av det också. Men det är fullt och kö så det händer inte den närmsta framtiden.

Har jobbat idag och hunnit med att sitta i olika väntrum. Så mycket väntrum jag har suttit i de sista åren, alla dessa väntrum. Är en märklig känsla i väntrum, vad är det man väntar på? Väntar bort tiden. Känner mig ofta både obekväm och ångestpåverkad medan jag väntar. Idag har det handlat om att kolla blodtrycket som tack och lov visade på lite lägre än 190/125 som i förra veckan. Det är inte mycket minskning, men betyder ändå att kroppen försöker svara på medicinjusteringen. Har försökt vila jättemycket också och köra avslappningsövningar igen. Inte helt lätt när ångesttåget rusar genom huvudet och bröstet, svårt att stoppa när det kör över en och jämnar en med marken. Slår under fötterna på en så man bara darrar eller snarare skakar. 

japp, mitt blodtryck förra veckan 190/125....
lite lägre idag tack och lov

Skulle för en enda gångs skull ha en ångestfri dag, en dag utan negativt ältande där man bara kunde känna att det var ok att gå upp och vara, men det lär väl inte hända den närmsta framtiden. Det andra väntrummet var hos psykologen och dagens samtal var skitjobbigt. Hamnade i gamla minnen och höll på att få panikbryt. Hon försöker rucka på allt negativt som pågår i mig och det är inte lätt. Det gör ont när hon visar på att det jag tyckt varit normalt egentligen är åt helvete och inget en människa skulle behöva acceptera, men som för mig blivit mitt eget under åren som gått. Det är märkligt och det är oerhört svårt att tro på förändring och förbättring när man upplever att man balanserar på kanten hela tiden. 

Väl hemma var jag helt slut, något Widar och Matte också var så vi var rätt utslagna under kvällen. Fick iallafall mysa med liten och det gör gott. Det gör gott i själen att kramas med lillkillen, eller bara ligga tillsammans i soffan och kolla på barnprogram medan hans älskade Herr delfin simmar efter fisk på vardagsrumsgolvet. Prata om hur dagen varit på förskolan, om uppfinningar, ideer och kittlas till liten nästan kiknar. Måtte han aldrig tappa sin glädje och nyfikenhet! 

Imorgon blir det fullt upp igen, drar tidigt till jobbet. Blir friskvård, troligen simning och träning med deltagarna på förmiddagen, köksfix, pappersarbete och sedan vid halv två ska jag vara på läkarbesök och sköterskebesök. Sedan blir det full fart till spårvagnen och ut till stallet för hoppträningen inför finalen och tävlingssnack. Längatar som attan till stallet, men innan dess är det en hel del pappersjobb och annat som ska fixas. Mår för det mesta väldigt bra i stallet och då är det väldigt skönt att vara där! Lär dock bli dyngsur när jag går från spårvagnen till stallet då jag inte har bil imorgon... Nu är det väl snart dags för att försöka sova, kommer ett inlägg om sömnen och sömnutredningen snart, men ja, jag har tydligen en seriös sömnstörning....haha vilken nyhet...

jag och lyrik för några veckor sedan,
längtar till min surmört imorgon