tisdag, en salig blandning

jag och lyrik på framridningen i tanum
bästa sophie lundberg fotade

Lite glad trots att regnet öser ner idag och ikväll. Hade en halvdan början på dagen med taskig sömn och ingen jobblust alls. Väl på jobbet så piggade humöret upp sig lite när man träffar deltagarna och dagen rullar igång med friskvård. Varje tisdag åker vi till ett ställe, gymmar, konditionstränar och simmar som en del i rehabiliteringen. Min grej sedan ett i våras är att simma med ett gäng av deltagarna och det plaskas, kämpas, skrattas och simmas en massa längder.

För egen del är det bara bröstsim som gäller, det enda jag kan och många av deltagarna varvar mig lätt när de crawlar och flyter förbi, men det bjussar jag lätt på. Idag lyckades jag för andra gången att simma 1000 m och det är inte illa för någon som inte simmat så sedan högstadiet! Hade inte tänkt simma så långt idag eftersom jag visste att jag behövde pigga ben till ridningen i eftermiddags, men när jag kom förbi 500 m och sen 750 m utan allt för stora bekymmer så ville jag så klart fixa 1000 m igen och var seriöst nöjd att jag orkade det igen!!

Efter lunch så drog jag på läkarbesök och sköterskebesök. Den läkare jag hade idag har jag träffat en gång tidigare, yes, tänk att träffa samma läkare två gånger, det ni! Men han är en speciell varelse och idag fick jag en del tips som jag nog noterar som galna och inte alls kommer ta till mig. Läkare är oerhört märkliga. Men det blev lite mediciner att testa och kanske kan det balansera upp mitt mående en del och det kan behövas.

Helst hade en del av mig velat sätta in den medicinering som jag satte ut i höstas, men med tanke på de försök som görs så är de medicinerna inte ett alternativ. Nu handlar det mest om sånt som kan hjälpa mig att sova och försöka stabilisera upp måendet lite. Kan inte säga att jag har någon tilltro till det då jag haft dessa mediciner tidigare utan att få någon effekt och när jag sa det så hade läkaren ett tips på hur man optimerar tabletters effekter och då blev jag bara trött....för att inte tala om hur trött jag blev när han ville tipsa mig om livsåskådningslitteratur för att förbättra mitt mående....ja, jag skrev det förut, läkare är märkliga. Hade varit bättre han skrivit ut ridning på recept för det är något man mår bra av. Känns lite som ett misslyckande att behöva ta mediciner igen, men kanske ger det lite hjälp att orka? Måste hur som få ordning på sömnen!

Efter det märkliga besöket var jag förbi en sköterska för blodtrycket och det är fortfarande högt, men stiger iallafall inte och det är tur det iallafall. Blev tillsagd att vila så mycket som möjligt, men ändå ok att tex simma och rida om jag gör det lugnt och vilar. Känner mig klart lugnare nu än förra veckan då jag blev skraj. Ja, det är idiothögt, men förhoppningsvis blir det snart bättre och jag mår egentligen inte så dåligt av det. Men känner ju att orken är minimal och andfåddheten är påtaglig och huvudvärken är värre än vanligt, men det är ändå bättre nu än förra veckan. Så jag vågade knata genom ösregnet till spårvagnen och drog till stallet. Fick gå i regn från vagnen till stallet också, men sedan kom jag in i stallet till en sovande Lyrik och då kändes livet lite lättare.

jag och Lyrik, sophie lundberg fotade

Lyrik hade nog tänkt att han skulle kunna sova till kvällslektionerna började så han var skitsur i boxen, han har seriöst stora tänder när han är sur och en vacker dag lär han väl få tag i mig, men än så länge skäller jag på honom och han surar. Det ingår liksom. Å andra sidan fick jag klia honom i pannan idag så han nästan somnade, fina killen. Men väl i ridhuset, vi red inne eftersom himlen öppnade sig, så var han en pigg kille. Red fram tillsammans med Saga som jag skulle dela lektionen med. När Carine kom fick hon hjälp att bygga fram hinder och sedan började det roliga. Vi körde olika hoppövningar och band ihop det till en bana med hinder på 85-105 cm, varav ett par språng på en rejäl oxer och ett högt koppelräck.

Var skitkul och Lyrik var jätteduktig. Såklart blev jag trött och orkade inte riktigt hålla ihop honom och föll fram med överlivet vid två tillfällen och direkt kom nerslagen. Men förutom det gick det riktigt bra och det var en klar pepp inför helgens tävling. Dock skulle jag fan behöva silvertejpa överlivet i upprätt position....har inte riktigt funderat ut hur det ska gå till dock...Kommer lägga en del träning på corestyrka och kondition i sommar!

Saga och Tintan var också jätteduktiga, är så kul när man ser att ekipage utvecklas och det gör dessa två verkligen och de ska vara med i förklassen på söndag! Skulle också vilja ha en egen häst att träna och tävla! Men till dess är det jag och Lyrik, älskar den modiga hästen även om han inte är en piece of cake att rida. Blev en massa godis och fix till lyran efter träningen och jag hann putsa av träns och sadel lite också. I helgen blir det ju hästtvätt och putsning av alla hästgrejer! 

David filmade så det kommer nog filmer framöver, har inte fått dem än. Men vi hann kolla på dem efter träningen och där ser man såklart alla missar man gör, men också det som stämmer emellanåt. Man hör även Carine när hon ylar på oss och hon var på hugget, men det är häftigt för hon är med i vartenda språng vi tar, före, över och efter hindren och förhoppningsvis sitter det kvar till tävlingen. Sedan är hon ju rolig i hur hon på privatlektionerna bara höjer upp hindren flera hål på en gång och sedan ska vi bara rida på. Ingen tid till tvekan och lika bra är det. Sedan efteråt får man veta höjd och bredd och då bara ler man och klappar om bästa Lyrik. Nu gäller bara att jag rider ordentligt i helgen och inte faller samman av nervositet så borde det gå hyggligt. 

Startlistorna för söndagen har kommit upp på equipe och jag startar som nummer 19 i förklassen och sedan går laget ut som nummer två i lagklassen så jag kommer iallafall slippa vara nervös hela dagen, har startat sent de andra gångerna och hinner stressa ihjäl mig under tiden. Är skönt att vi inte behöver köra transport utan att Lyrik kan gå in i sin box och äta och dricka mellan starterna och jag vet var allt finns. Sedan kommer det vara skitnervöst att hoppa inför hemmafolket....ojoj liksom...

Kunde i allafall knata genom regnet till spårvagnen med en go feeling i kroppen, klart bättre än den totala känslan av misslyckande som fanns i lördags. Behövde verkligen den här träningen! Nu blir det lite lättare ridning i helgen och sedan tävling! Väl på spårvagnen så kom tröttheten i kapp och jag kände hur sjukt trötta mina ben var. Först simning, sen promenad, sen ridning och det krävs en del drivning på Lyrik och så promenad igen...Kom hem till Matte som fixat käk och Widar som var pepp inför att kolla på barnprogram med mig! Det är inte fel en tisdagskväll!

första juni i ett inlägg

typiskt väntrum, bild google

1 juni idag och det märks inget vidare på vädret. Kallt, regn och en gnutta sol och i morgon är det klass 1 varning på grund av blåst och regn. Maj har varit den kallaste och regnigaste maj på många år och det enda positiva är väl att alal blommor inte blomamr över direkt. Men jag har min utslitna vinterjacka på mig fortfarande utan att svettas ihjäl och det är ju helt galet. Nog för att den är tunn och jag har ingen fleece i den nu, men vinterjacka på första juni???? Nåja, det är vad det är, men förhoppningsvis vänder det i veckan. Kan eventuellt bli sol och 20 grader varmt i helgen vilket gör att ridbanan kan torka upp och det kan bli schysst att avsluta Bohuscupen på Storås utebana. 

Är redan skitnervös inför söndagens tävlingar och försöker hålla det ifrån mig. Ska ju bara försöka ha kul och bara vara glad att vi får försöka igen! Har dessutom varit modig och ställt mig på kö till dressyrspecialen så får vi se om jag kan lära mig lite mer av det också. Men det är fullt och kö så det händer inte den närmsta framtiden.

Har jobbat idag och hunnit med att sitta i olika väntrum. Så mycket väntrum jag har suttit i de sista åren, alla dessa väntrum. Är en märklig känsla i väntrum, vad är det man väntar på? Väntar bort tiden. Känner mig ofta både obekväm och ångestpåverkad medan jag väntar. Idag har det handlat om att kolla blodtrycket som tack och lov visade på lite lägre än 190/125 som i förra veckan. Det är inte mycket minskning, men betyder ändå att kroppen försöker svara på medicinjusteringen. Har försökt vila jättemycket också och köra avslappningsövningar igen. Inte helt lätt när ångesttåget rusar genom huvudet och bröstet, svårt att stoppa när det kör över en och jämnar en med marken. Slår under fötterna på en så man bara darrar eller snarare skakar. 

japp, mitt blodtryck förra veckan 190/125....
lite lägre idag tack och lov

Skulle för en enda gångs skull ha en ångestfri dag, en dag utan negativt ältande där man bara kunde känna att det var ok att gå upp och vara, men det lär väl inte hända den närmsta framtiden. Det andra väntrummet var hos psykologen och dagens samtal var skitjobbigt. Hamnade i gamla minnen och höll på att få panikbryt. Hon försöker rucka på allt negativt som pågår i mig och det är inte lätt. Det gör ont när hon visar på att det jag tyckt varit normalt egentligen är åt helvete och inget en människa skulle behöva acceptera, men som för mig blivit mitt eget under åren som gått. Det är märkligt och det är oerhört svårt att tro på förändring och förbättring när man upplever att man balanserar på kanten hela tiden. 

Väl hemma var jag helt slut, något Widar och Matte också var så vi var rätt utslagna under kvällen. Fick iallafall mysa med liten och det gör gott. Det gör gott i själen att kramas med lillkillen, eller bara ligga tillsammans i soffan och kolla på barnprogram medan hans älskade Herr delfin simmar efter fisk på vardagsrumsgolvet. Prata om hur dagen varit på förskolan, om uppfinningar, ideer och kittlas till liten nästan kiknar. Måtte han aldrig tappa sin glädje och nyfikenhet! 

Imorgon blir det fullt upp igen, drar tidigt till jobbet. Blir friskvård, troligen simning och träning med deltagarna på förmiddagen, köksfix, pappersarbete och sedan vid halv två ska jag vara på läkarbesök och sköterskebesök. Sedan blir det full fart till spårvagnen och ut till stallet för hoppträningen inför finalen och tävlingssnack. Längatar som attan till stallet, men innan dess är det en hel del pappersjobb och annat som ska fixas. Mår för det mesta väldigt bra i stallet och då är det väldigt skönt att vara där! Lär dock bli dyngsur när jag går från spårvagnen till stallet då jag inte har bil imorgon... Nu är det väl snart dags för att försöka sova, kommer ett inlägg om sömnen och sömnutredningen snart, men ja, jag har tydligen en seriös sömnstörning....haha vilken nyhet...

jag och lyrik för några veckor sedan,
längtar till min surmört imorgon

försök att sova med sladdar och remmar

sladdar remmar och annat

Ja, men vad bra det här gick då, NOT....Tänkte lagt upp bilder på mig i full mundering, men det ser så sjukt ut så det skippar jag. Tänk själva att sova med en apparat fastspänd på magen, en mätare i rem under armarna och en över midjan/naveln.

Lägg sedan till en mätare i lång sladd på fingret och sedan plastslängar i näsan och med allt detta ska du sedan sova GOTT....öh hade jag sömnproblem innan så blev de ju inte bättre i natt. Men jag hoppas att de får ut lite data ur det hela iallafall så jag slipper göra om det.

Efter gårdagens episode där mitt blodtryck blev en grej igen så har jag vilat. Hela kvällen igår och hela morgonen nu istället för att åka till jobbet och sedan sjukhuset och jobbet igen.

Fick en akuttid till blodtrycksläkaren också då gårdagens övertryck slog rekord och undertrycket inte var långt efter och jag nära nog blev inlagd. Borde tydligen vara knockad, men jag känner mig ungefär som vanligt, bara väldigt trött och en massa huvudvärk. Antar att det blir en medicinjustering idag. Sedan ska jag hänga på personaldagen på jobbet, men kommer inta den lugnaste rollen av alla.

fingerpryl

Ska snart åka till sjukhuset för att hinna med allt och förhoppningsvis kommer trycket lugnat ner sig lite och jag får veta en massa bra om sömnen! Även om jag inte blir lika stressad som personalen på avdelningen över trycket, så blev jag skraj igår. Trycket har ju ändå varit hyggligt om än alldeles för högt, men inte så här igen liksom...

allt det här joxet sover man med....eller typ sover

lite vårpics från götet

Den här veckan har äntligen och jag menar äntligen, lite vår kommit till götet. Efter helgens skitväder med snöblandat rusk så har de senaste soliga dagarna varit som fluffigt milt ludd för en sargad vintersjäl. Tar inte bort svärtan i själen, men det värmer ändå huden lite och släpper en spänning eller två i kroppen. Den här vintern har varit så evighetslång och slitig, jag är så oerhört trött i själ och hjärta. Lite vårsol gör iallafall det lite drägligare!

fyrlampan vid rosenhill

Solen kom i tisdags, lagom till att vi åker till Rosenhill med deltagarna för friskvård och det är en fin plats att vara på. Även om vi körde järnet på gymmet allihopa så fick vi ändå hänga ute i solen också!

götet tis em

När jag åkte hem på eftermiddagen så hängde solen lågt, men fint över Brunnsparken. Bara det att det är ljust när man åker hem är ju en förbättring!

vårfeeling i parken vid stigbergstorget igår

På onsdagen tog jag årets första utelunch och satt i solen i parken vid Stigbergstorget och frös inte en enda stund trots att jag satt på en bänk i en halv timme med öppen jacka och allt. Det är vårtecken det!

på väg hem från jobbet igår em

På väg hem från jobbet i går eftermiddag var det både varmare och ännu finare ljus! Hoppas verkligen det håller sig till helgen så jag kan gå loss med kameran, kliar i fingrarna nu! Så mycket fint ljus ute nu!

brunnsparken, så fint en em i mars

I morse höll jag dock på att frysa häcken av mig då frosten och halken var ett faktum. Kan konstatera något jag egentligen redan visste, slitna gympadojjor är inte de mest ultimata på frosthal asfalt. Höll på att dratta på ända, men räddade det på nåt vis...tur det iallafall.

i morse var det dessvärre frost och halt som f-n

men medan jag väntade på spårvagnen fick jag
medge att det var en vacker morgon

Det var i allafall en vacker morgon även om det var kallt och humöret var halvdant efter att ha vaknat kvart i två på morgonen med ett huvud som envisades med att vilja vara vaket och att jag nästan drattat på ända. Lyssnade på tung musik på maxvolym för att egentligen slippa se eller höra andra människor, orkar verkligen inte ta in andra förutom hemma eller på jobbet. Det är verkligen så, finns ingen energiplats för annat eller andra.

på em friskvård blev det en rask promenad i ett soligt
slottsskogen med deltagarna

På dagens friskvård med deltagarna stod det promenad och slottsskogen så det blev drygt en timmes promenad i solen och med diverse djur. Bland annat en väldigt fin påfågelhane som stilade ordentligt och sedan sälar som var seriöst hungriga. Nordens äldsta säl är 36 år, en hona som jag glömt namnet på nu men som bor i säldammen i slottsskogen!

vissa var tjusigare än andra i vårsolen

tjusig herre

Vaar verkligen vårfeeling och skönt i solen. I skuggan var det desto kyligare och man kan lugnt säga att jag längtar till man kan dra runt i t-shirt! Men visst anade man att våren är på väg och imorgon är det fredag och på lördag är det hoppträning! Finns lite att mota undan mörkret med! I dag när jag kom hem fanns det dessutom ett brev från Sahlgrenska där det stod att jag blivit beviljad sömnutredning och ska boka in ett första besök inom två veckor! Bara ett och ett halvt års väntan...Ska bli intressant och kanske kan det innebära att man får bukt med blodtrycket!

sen såg vi sälmatningen innan det blev en rask promenad tillbaka
till verksamhetslokalen och en del pappersarbete

sahlgrenska, blodprov och tankar

sahlgrenska en torsdagsmorgon i nov

Sov inte så mycket i natt, men det jag sov, sov jag som bäst innan klockan ringde vid sex. Pallrade mig upp och drog till Sahlgrenska för att hinna vara en lydig nåldyna innan jag skulle till jobbet. Ruggigt som attan ute, mörkt och med regn i luften, hade hellre legat kvar i sängen eller nåt. Men hade redan missat en provtagning och med tanke på hur kroppen beter sig så är det inte så smart. Var där strax innan halv åtta och tog hissen upp till medicinmottagningen bara för att konstatera att man kan ta två trappor och de går fortare än den tröga hissen som man är alldeles för många människor i.

visst låter det galet, nuklearmedicin? min mottagning
är inte lika spännande, medicinmottagning...

Labbet öppnar halv åtta på morgonen och även om jag var där lite innan så är man knappast själv. Nä, en hel hög människor som också ska leka nåldynor och där vissa tränger sig som idioter fram till kölappsapparaten och sedan svär högljutt och beter sig för att de måste vänta...Öh, ja vad tror de, att man kan gå någonstans och inte vänta liksom? De flesta som sitter där har någon annanstans som de ska vara sedan och alla måste vänta och det är liksom inget man kan göra något åt.

att man aldrig kan få vara nr 1...

Slapp i allafall betala idag, har precis börjat på att skrapa ihop till ett nytt frikort och dagens labbövningar ingick i kostnaden på nästa veckas specialistbesök. Så efter att blivit avprickad var det bara att gå till nästa väntrum, ta en ny nummerlapp, denna gång till själva proverna. Alla dessa väntrum, alla dessa evighetsstunder som man spenderar i väntrum. Som om man sitter i ett enda väntrum och livet går en förbi. Alltid denna väntan, väntan på vad egentligen....Jag hatar väntrum, hatar sjukhus, hatar hela skiten. Men jag vet att de gör ett bra jobb på sjukhusen, men jag avskyr verkligen att vistas där.

Fick iallafall nummerlapp två på labbet så efter en stund var det dags för prover. Såklart märks det att jag avskyr det och sköterskan låter mig ligga ner under provtagningen. Rör efter rör fylls på efter att hon fått sticka två gånger för att få till det. När det är klart vill inte det förbannade blodet sluta rinna utan det blöder snabbt igenom tejpen och papperslappen och sköterskan bara ; oj vad det blöder, tryck här osv. hatar det verkligen! Blev mer papper och tejp och självklart en förbannad blodfläck på klänningen, suck. Inte var det kul att höra att blodtrycket var för högt både vid början av provtagningen och efter de tjugo min obligatoriska liggande vila. Blir så trött, så förbannat trött på det.

Åkte till jobbet efteråt och genomförde en hygglig dag på jobbet. Mår pissdåligt, men lyckas ändå hålla lite fokus. Ringer kontaktpunkten i ett försök att få tag på min läkare som har hand om medicinerna, men får som vanligt bara framföra att jag vill ha kontakt och att situationen håller på att bli ohanterlig. Jag måste få sova snart och det funkar illa att hålla ihop allt när gråten bränner i bröstet och ångesten väller i varenda por i kroppen. Att folk omkring mig inte känner det är lite förvånande. Tycker hela jag är ett enda ostabilt skakande, men det tycks ändå stanna i mig. Är väl bra det antar jag eller nåt.

borde köpt rosorna i mörkret

Har kramat lite extra på Widar ikväll och hjälpt honom packa. Imorgon flyger han och Matte till farmor i Sala och Widar har en massa planer inför helgen. Han är så go med det! Sa att jag kommer sakna honom ju och smarta lillkillen hade en lösning, vi kan skypa mamma! Så klart vi ska skypa och jag ska dessutom ha hans gosisar bredvid mig då han är orolig för att de gosedjur han inte kan släpa med sig till farmor ska sakna honom. Så jag och hans gosedjur kommer sitta i soffan i götet och skypa med honom i Sala. Fick tio kramar på raken ikväll, han räknade dem noga och konstaterade att jag nog inte skulle glömma bort honom. Kan man bli annat än varm i hjärtat? Han vet det inte, men han är verkligen ett ljus, ett ljus som når igenom mörkret som hotar kväva det jag är. Kommer sakna både honom och Matte i helgen. Det är en lättnad varje kväll som man kommer hem till dem. 

Men har sett till att boka upp mig i helgen. Imorgon blir det stallet efter jobbet och efter ridningen blir det skräckfilm på Biopalatset. På lördag blir det en förmiddag och lunch i stallet med lektion i hoppspecialen och eftermiddagen ska jag fixa lite inför tävlingen på söndagen och sedan blir det sy och ha ett Supernaturalmaraton på Netflix. På söndag är det hopptävling ute på ridklubben så då är jag i stallet från åtta till halv tre. Stallskötsel, persedelvård, hästskötsel, banbyggning, hopptävling och eftersnack. Sedan hem och duscha innan en vän kommer och vi roar oss med en syeftermiddag. Ska försöka knåpa ihop lite julklappar och ev börja med en julklänning! Ska försöka ta lite kvällsfoton också i helgen alt morgonfoton när jag har bilen och inga tider att passa. Vill egentligen fota mitt mörker, men det låter sig inte göras i en handvändning. 

Sedan är helgen slut och på måndag börjar en intensiv jobbvecka och Matte och Widar kommer hem på måndag eftermiddag. Tänker att jag borde bli trött och sova samt att jag undviker att sitta själv med min ångest och nojja genom att hänga i stallet och boka upp mig på annat. Att sitta ensam en hel helg och må som jag gör är inte så himla smart, det är alldeles för mycket ångest och elakt negativa tankar som får härja fritt då. De går ju inte att stänga av och får de leva ut sitt vansinne så går jag sönder. Slits i småbitar och jag pallar inte det. Balanserar på kanten som det är, det är svårt nog. Önskar att jag bara kunde få andas fritt, att det inte gjorde ont bara att vakna. Men det är vad det är.

yupp

ja det var ju tur att jag inte köpte en triss...

Det är ju fånigt att jag överhuvudtaget lät mig tro att en läkare skulle höra av sig innan helgen. Självklart hörde inte en kotte av sig. Var tydligen inga bra odds för det och det var väl bra att jag skipad trisslotten. Har väl inte varit någon höjdardag, men det kunde varit värre. Halsontet har lättat lite så det är väl bra och febern har lagt sig.

Försökte sova på förmiddagen, men det gick ju såklart inte. Pallrade mig iväg till avtalad tid hos blodtrycksläkaren som var allt annat än nöjd med mina värden. Puls och blodtryck låg alldeles för högt och nu har jag täta tider mm inbokat, allt för att slippa inläggning. Men hon är bra och hon kunde också resonera kring varför tryck, puls och allt såg ut som det gjorde i och med sömnkaoset, utsättning av mediciner som påverkar kroppen, höga ångestpåslag etc.

Så nu blir det medicinjustering och täta kontroller, blir det ingen förbättring inom kort väntar sjukskrivning, inläggning och sån skit suck. Jag känner ju själv att läget inte är bra, yrsel, hjärtklappning, andfådd och så migränen som viftar med sitt fula ansikte. En klart påverkande faktor är ju att jag inte sover och att kroppen ligger alldeles för högt på kortisol och stresspåslag, vilket den ju gör när jag inte sover och kroppen inte kommer i vila.

Lär mig hela tiden vikten av att sova och ge kroppen återhämtning och alla baksidor med att kroppen inte får det den behöver. Inväntar ju sömnutredning sedan drygt ett år och det kommer kanske igång innan årsskiftet, fast troligare efter årsskiftet. Galen väntetid så jag hoppas det är värt väntan. Hon log lite i allafall när jag sa att jag kör yoga och mindfulness på friskvården som vi har med deltagarna på tisdagarna på jobbet och att jag ska börja gå på ett söndagspass i yoga där 20 min går till avslappningsövningar. Ska vila så mycket jag kan och ta det lugnt på ridningen. Ridningen är ju en av de få platser/ situationer där jag kan släppa allt annat och det ger mig återhämtning vilket är viktigt och det är läkaren med på så länge jag inte tar i för mycket. Men sedan hoppas jag verkligen att det blir ordning på det här blodtryckstjafset för jag är så trött på det.

Efter den halvdana stunden med fokus på blodtrycket släpade jag mig till frissan för att fixa håret sent på eftermiddagen. Hade bokat om tiden 2ggr redan och orkade inte ändra en gång till. Sjönk ner i stolen och lät håret bli fixat medan jag fick dryck, skvallertidningar och ryggmassage. Allt medan hårtestarna rök och den vita hårfläcken mitt i skallen fick färg.

Gjorde onekligen skillnad och jag får klappa mig på axeln för att jag inte fick psykbryt vilket krävde en seriös kraftansträngning. Av och till så rullar ångesten över mig så jag tappar andan. Men jag fixade det och håret blev helt ok. Åkte hem och var med Matte och Widar.

Väl hemma så var orken helt slut. Jag och Matte har slökollat film och Widar var också trött och somnade utan bekymmer halv nio. Han är precis som vi verkligen trött på fredagarna. Nu sitter jag här och Matte och Widar sover. Oron kryper i kroppen och allt känns allt annat än sömnvänligt. Men snart dags att försöka ändå...Är trött ju, men sova är en annan sak...

gårdagen

I går när jag kom ut och skulle knata till spårvagnen så sken solen för första gången på ett tag. Hann bli smått chockad och sen lite grinig när när jag insåg att efter de senaste dagarnas regn och åska så låg solglasögonen hemma....

Men det var ju skönt att solen och en gnutta värme hittat tillbaka till götet. De senaste dagarnas höstfeeling försvann äntligen. Lite drygt om det ska bli höst redan i augusti liksom. Tänk förr, då var augusti bästa sköna varma månaden, men de sista åren så verkar det ju vara den regnigaste skräpmånaden!

Väl på jobbet så kändes det helt ok även om jag märker att jag lägger en massa kraft på att orka och fungera. Det är ju milt sagt tur att man har en bra impulskontroll! Men det är ju jobbigt för alla att börja ett nytt jobb och jag tar det lugnt. Tror det kan bli ett bra jobb och kollegorna verkar helt ok.

Det är en betydligt mer formaliserad verksamhet än fältarna och det är inte utan att man jämför jobben. Gillar ju friheten som fältarna har och deras jobb, men jag är också väldigt pepp på att få jobba behandlings och programbaserat! Men jag är väldigt trött och när jag lämnar jobbet så är det som om jag skakar inombords. Har ingen energimarginal liksom och känner mig både låg och känslomässigt trasig. Men det ska väl bättra sig. Det är mycket som pågår just nu och förhoppningsvis blir det bättre under hösten. Är galet trött och blodtrycket, men även en del mediciner gör att jag har konstant kraftig huvudvärk.

Ingen höjdare när man ska börja bekanta sig med Treserva, det datasystem som används vid dokumentation. Har inte hört några bra saker med detta system, snarare en hel massa negativa saker. Men nu måste jag lära mig det och då är det skönt om man kan vara alert och försöka begripa sig på det ordentligt. Som tur är verkar mina kollegor vara olika bra på Treserva så förhoppningsvis kan jag både få lära mig och få svära över det med kollegorna! Hade i allafall en rejäl packe papper om systemet och hur man ska hantera det, glatt märkta med mitt namn... Räckte med att skumma igenom dem för att inse att det här inte är särskilt enkelt...

Desto roligare var det att återknyta bekantskapen med återfallsprevention och förändringsarbete. Hade koll på manualen och arbetssättet och ska in i grupperna snarast och det ska bli toppenkul! Dessutom känns det kul med klienterna och jag har redan fått börja få egna klienter och det kommer bli fler framöver. Förutom gruppbehandling och individuella samtal och andra möten så ingår friskvård och miljöterapuetiskt arbete. Började mitt första pass i köket med att göra sönder deras mortel....kändes sådär, men det bjöd på en del skratt och annat så det blev en bra förmiddag ändå! Det blev en isbrytare mellan mig och klienten jag jobbade med så det var inte dumt alls...=)

Efter allt detta drog jag hem med megahuvudvärk. Kom hem en liten stund innan Matte och Widar och hann njuta av att se Charlotte D rida sin underbara Vallegro i VM dressyren! Hon vann den klassen och det var en fantastisk ritt som trots några missar gav drygt 86%. De är så duktiga! Var tvungen att ta några bilder av ritten trots att det var på tv:n. När man vet hur oerhört svårt det är så går det inte att inte bli väldigt imponerad! Kolla runt på nätet så hittar ni både filmklipp och bilder på detta fantastiska engelska ekipage!

hm det där med vila alltså

Vi kom hem från Gotland, jag och liten, igår och det kommer komma lite gotlandspics under helgen. I dag har jag varken ork eller lust. Blir bara en liten uppdatering kring det här med vila.


Har varit hos läkaren och pratat blodtryck och såna saker och fått mig en tillsägelse eller nåt. Tack och lov så hade inte trycket blivit värre, snarare något lägre så kanske håller den nya medicinnivån ge effekt.

Pratade om att jag blir andfådd av att hämta liten på dagis, en lång uppförsbacke, men allvarligt, jag ska inte flåsa av den liksom men det gör jag. Eller hur jag tappar andan när jag rider. Vi ska se om det blir  bättre annars kanske man måste utreda det. Kan mycket väl bero på mitt höga blodtryck, men också på annat. Har ju en del mediciner och sedan finns det visst en risk att den sjukdom jag hade när jag var yngre som gav sig på lungorna, nerverna och annat kanske skapat någon sårbarhet för något eller inte.

Nå väl, blev tillsagd att vila så mycket jag kan och röra mig lugnt. Kunde inte låta bli att skratta när jag sa att jag har en vild fyraåring hemma och på måndag börjar jag mitt nya jobb som är på heltid plus att jag vill komma igång med träningen och även ta extra ridlektioner för att det är så kul. Kan säga att min läkare som är en väldigt sympatisk varelse tog i lite när hen sa att nu får du lugna dig lite annars blir du sjukskriven...Så jag lugnar mig och ligger på soffan just nu istället för att gå och köpa gymkort som planerat.

Får bli lite lugna promenader och nytt återbesök. Men helt lugnt är ju omöjligt, vila är skittrist, iallafall när man är tillsagd att vila. Ikväll blir det middag med gamla jobbet och jag kommer verkligen sakna dem så sjukt mycket!

Är skitnervös inför nya jobbet på måndag! Hoppas verkligen att jag ska trivas och gilla det!!! Är skitskraj för att jag ska vara kass på jobbet eller inte trivas...Men ett år går väl fort eller hur? Dessutom gillar jag ju att jobba och mitt mående har mått så mycket bättre av att jobba än att gå hemma eller gå på de absurda AF verksamheter jag befunnit mig på. Fick mail från min AF kontakt idag, vi skulle ju stämma av när mitt halvårsvik var slut och det var så fett skönt att skriva att de får avsluta mig, jag har ett nytt jobb på gång nästa vecka!! Så ja, det här med vila går så där, men jag har i allafall vilat medan jag skrev detta...

Robin Williams död, en försvunnen nyckel och efter jobbet tankar

Kom nyss hem från jobbet, tog en halv evighet att ta sig hem ikväll. Fick ett turbyte och hoppade på kvällsjobbet vilket kändes helt ok. Hann vara på jobbet en timme innan jag lyckades tappa bort nyckeln till skåpet på jobbet där jag låst in min jacka och väska. Letade igenom hela våningen, fältväskan soffan i personalrummet och flera andra utrymmen, men inte en enda förbannad nyckel så långt ögat kunde nå...

typ en sån här har vi

Blev till att fälta utan att komma åt mina saker, hade som tur tagit ut mobilen och plånboken, men inte mina hemnycklar så det blev till att messa sambon att inte låsa dörren hemma. Fältkvällen gick bra förutom att jag lyckades skrämma min kollega med min bilkörning. Har inte kört vår buss på ett tag och det blev en del snabba inbromsningar osv innan jag fick ordning på det. Har i vanliga fall inga som helst problem att köra, men den här kvällen har det bara jäklats vilket i och för sig lett till en del skratt, men det är konstigt hur saker bara kan jävlas...

Jag har skrivit det förr och jag säger det igen, man vet aldrig vad kvällarna kan bli. Ikväll var en fin kväll, vi har haft många klientmöten med skratt och allvar, iron maidenlåtar på maxvolym, humor, länkningar till socialtjänsten och övernattningsplatserna, pratat om allt från boende, missbruk, suicidtankar, barn, religion, politik och att få vara människa och bli respekterad och bemött som den människa man är. Kollegan jag jobbar med är dessutom en väldigt vettig människa och en lovande socionom. Han har lite utbildning kvar, men är seriöst engagerad och intresserad av de människor vi möter. Blir glad över att se människor som verkligen vill jobba och möta de vi träffar och som vill och vågar göra ett bra jobb och stå upp för de utsatta. Tack och lov finns det många som gör det och det väger upp de dåliga situationerna som jag berättade om förra veckan.

Efter att vi jobbat färdigt och jag letat lite mer efter nyckeln och försökt få upp skåpet så gick vi till spårvagnen och då började nästa strul. Det visar sig att vid halv två så går det inga spårvagnar hem till mig förrän strax innan fem och jag tänker ju inte stå i stan i tre tim utan jacka och med fullmånen som enda sällskap. Eller ja inte enda sällskap, en hel del partande människor ute också. Träffade bland annat ett ungt par där tjejen var så full så att hon inte kunde gå och jag undrade om de behövde hjälp, men de skulle få skjuts av nån kompis hem till tjejens mamma.

Knatade i allafall hem, 3,5 km och fick sällskap av augustimånen. Tog dock en evighet totalt att ta sig hem och hann svära en del över västtrafik som vanligt. Jag menar, hur 17 kan vagnarna sluta gå så tidigt och hur i hela fridens namn kunde jag möta tre spårvagnar åt Angeredshållet men ingen åt mitt håll?

Hur 17 kommer alla festande människor hem då? Väntar de till kl 05? Eller tar alla taxi? Det kostar ju liksom en slant...Dessutom tvivlar jag på att det här kaoset och promenerandet kommer gynna mitt blodtryck när jag ska till läkaren imorgon....hade ju lovat att vila....Tar dessutom en stund att varva ner så man kan sova nu...

Robin Williams, R.I.P

Väl hemma slog jag på datorn och möttes av att Robin Williams var död och troligen hade tagit livet av sig. Brottats med droger, alkohol och en rejäl depression. En människa som varit en fantastisk skådespelare och som man tycker har allt, men ändå verkar ha avslutat sitt liv alldeles för tidigt. Så sorgligt!! Så onödigt!

Men depressionsmonstret är livsfarligt. Det kan verkligen sluka en så man drunknar och det gör så ofattbart ont och man kan inte tänka klart. Så omöjligt att förklara och förstå. Jag kan inte göra anspråk på en annan människas upplevelse, smärta och känsla, jag har bara min upplevelse.

Men jag kan ana det krig som pågår inom en annan människa som lever med depression och som till slut inte ser någon annan utväg. Som rentav kan uppleva att man befriar andra människor och samhället från den hemska människa som man i depressionen upplever att man är. Som upplever att ens nära och kära har det bättre utan den människa och börda man är. Det blir så svart, så oerhört hopplöst. Att det kan göra fysiskt ont att andas, att vakna till ännu en morgon när man önskat att man aldrig mer ska vakna.


Kommer upp en del tankar av att möta rubrikerna samt att det varit mycket ikväll rent samtals och känslomässigt. Det är onekligen så att jag är lite jobbovan än så till vida att det där lilla extra skinnet/skyddet inte riktigt är där än och man låter saker och ting komma för nära och tar med det hem i tanken. Men det är klart mycket bättre nu än innan jag började jobba igen. Är onekligen så att jag mår och fungerar mycket bättre när jag jobbar. Det är märkligt ändå, hur viktigt det är!

Men imorgon blir det vila för hela slanten! Så skönt det ska bli! Men nu dags att försöka sova lite! och nej, hittade ingen nyckel så det blir väl till att bryta upp låset på ons såvida det inte finns en extranyckel någonstans....suck. Snacka om att jag borde stannat hemma och tagit hand om mitt blodtryck istället...fast jag har haft kul också =)

blodtryck, jobb och musik

Jobbade som vanligt förra veckan även om det känns att jag snart inte jobbar där längre. Vissa klienter har man kommit nära och tycker verkligen om och det känns att lämna dem även om jag vet att de kan lita på mina fina kollegor. Gillar verkligen mina kollegor och det jobb de gör för människor som lever så utsatt som de vi möter gör. Att bibehålla engagemanget för klienterna dag efter dag, det är så himla bra!


Hoppas verkligen att jag kommer trivas, skratta och funka lika bra med mina nya kollegor! Ser i allafall fram mot nya jobbet den 25 med en skrämd förväntan och nyfikenhet. Funderar på om jag kommer gilla att jobba inne efter att ha jobbat så mycket ute som jag gjort sista halvåret? Men jag har ju velat ha ett behandlingsjobb inom missbruk och beroende länge så det känns som en riktigt bra möjlighet att testa om jag gillar att jobba med det!

Har fått ett turbyte idag så jag kommer jobba ett fältpass ikväll och det känns helt ok. Man vet aldrig vad som händer under fältpassen eller vilka vi träffar och det är verkligen roligt även om det ibland blir svårt. Vilar en del nu innan jag går på och det är väl bra för min blodtryckskontroll i torsdags gick inget vidare. Hade jobbat och tagit det lugnt när jag åkte upp till mottagningen.

Fick komma in i ett rum och blev tillsagd att sitta still i kvart innan de tog första trycket. 160/120 och sköterskan undrade om jag var stressad och hur jag mådde?Inte stressad sa jag, men huvudvärk, fast det har jag ju jämt. Hon undrade om jag tog mina mediciner vilket jag bekräftade och så fick jag lägga mig på britsen i 20 min innan hon kom och tog om trycket. Då låg det på 150/115 och trots omtagningar så gick det inte ner mer. Sköterskan pratade med nån läkare och efter en del dividerande där de pratade om inläggning, annan medicinering, sjukskrivning mm så fick jag det till en medicinändring och att jag ska på återbesök på tis och under tiden vila, vila, vila....

vilar

Väl hemma blev det vila och avboka en del roliga aktiviteter och minska på allt som var planerat medan jag svor över min korkade kropp som beter sig som den vill. Hur som så kunde det bero på mitt mående, att kroppen stressat upp sig när jobbet börjat igen, fast jag tycker att mitt jobb är lugnt, eller så kunde det vara något annat. Hur som, så måste trycket ner innan de blir nöjda. Jag själv märker ju inte av det så mycket mer än huvudvärk, yrsel, näsblod och att jag blir andfådd snabbt, hur det nu kan hänga ihop, men det gör det visst enligt läkaren.

Så helgen blev lugn. Mest vila. Följde med en kompis på Way out west vilket var toppen och roligare än att deppa över saker som inte blev av. Såg en hel del bra musik och fick tänka på annat, men givetvis gav kroppen igen.

På väg hem i lördags så fick jag värsta trycket i huvudet och två sekunder senare forsade näsblodet samtidigt som jag fick seriös yrsel. Har som tur är alltid med mig papper, är van att näsblodet kommer i perioder, så jag kunde få stopp på det efter en stund. Men såg så eländig ut att nån tjej undrade om någon hade slagit mig. Ser ju rätt tokigt ut med en massa blod... Men sedan har jag bara försökt vila. Vi hade kompisar hemma igår och Widar och deras äldsta kille hade skitkul och byggde en massa konstiga och roliga uppfinningar. Så mycket som händer i deras huvuden nu, eller typ alltid!

Hur som hoppas jag mina värden är bättre imorgon, vill inte vara sjukskriven eller annat dumt när jag strax ska börja nytt jobb och dessutom hinna med några dagar på Gotland tillsammans med Widar. Vi ska hälsa på syrrans familj och få träffa deras senaste lilla dotter! Blir fint! För övrigt kan jag tipsa om att ladda ner Way out west bandens musik på Spotify. Så himla mycket bra musik och nästa år ska jag kunna dansa och busa loss ordentligt som man ska på en musikfestival. Framför allt ska jag ha ork och inte behöva oroa mig för blodtryck och annat tjafs. Men nu, vila innan kvällspasset och för er som undrar så blir det lugnt. Jag jobbar tillsammans med en kollega som får göra allt jobbigt ;) ...

onsdag, blodtrycksfunderingar och ett gräsligt möte

mitt tryck låg på fina 140/110
och 135/107
sist jag kollade, läkaren är
 inte nöjd...

Så galet trött trots att jag sov lite i natt. Yrsel, hjärtklappning, huvudvärk och genomgående trötthet fick mig att ringa min vårdkontakt så i morgon ska jag förbi blodtrycksmottagningen.

Eller ja, det är ju medicinmottagningen, men de som är specialister på blodtryck sitter där med. Näsblod och yrsel är ju inga bra tecken och jag vet ju att trycket inte är så himla bra så det blir bra att få en koll och kanske justera någon medicin eller nåt.


Har annars tid i september till min specialistläkare som jag tycker är så bra. Hoppas dock på att det bara är vädret och jobbstarten som gör sig påmind. Orkar inte gå på ständiga kontroller hela tiden, men jag vet ju att jag får göra det igen om det behövs. Blir lite trött på att min kropp roar sig med att bråka när jag hellre vill ha fokus på saker som ska ske och behöver ske.

Har jobbat som vanligt idag och det har funkat ok idag. Blev dock ledsen och förbannad, då vi var med en klient på ett socialkontor idag och fick ett absolut uruselt bemötande av den tillförordnande chefen, då ordinarie handläggare var på semester. Det fanns ingen vilja till att föra ett samtal kring det som pågick och bemötandet var lika dåligt mot oss som personal som mot klienten och sedan blir man förvånad över att klienten går igång. Vem hade inte gjort det i dagens situation?

Ska inte gå in på det alltför mycket, men jag har varit i liknande situationer som handläggare och vet att ett bra bemötande och en villighet att diskutera och försöka finna en lösning som i det här fallet hade kunnat göras tämligen enkelt då klienten hade en egen vettig ide kan ge ett helt annat utfall än dagens. Det kostar inget att föra ett samtal istället för att avfärda klienten med att vi har inte tid, är underbemannade etc. Jag vet efter flera år i socialtjänsten att det är skittufft att jobba som handläggare, belastningen är så mycket högre än någon önskar, men trots det så kan man bemöta människor med vänlighet och respekt, särskilt om man meddelar avslag eller andra negativa besked.


Men idag lyste det tyvärr helt med sin frånvaro och det gör mig förbannad för det är inte ok. Fortsättning följer för klienten, jag kommer inte vara kvar och se det, men mina kollegor gör det de kan.

Alla kan ha dåliga dagar osv, men det kostar verkligen inget att vara trevlig och förstående i sitt bemötande, vare sig man pratar med kollegor, samverkanspartners eller klienter och vi är dessutom utbildade i att möta människor i väldigt utsatta situationer där de minst av allt ska behöva bli avfärdade utan att ens bli hörda först!

Som tur är så vet jag att det finns en massa socionomer som gör ett superjobb trots stundtals svåra förutsättningar och som brinner för att stötta sina klienter och hitta lösningar, annars hade man väl gett upp. Tänker på hur det här mötet blivit om klienten inte haft oss med sig, troligen ännu tokigare. Ett sånt här bemötande förstör ju så mycket.

Hade tänkt börja gymma idag, men det sket sig. Vågar inte innan jag kollat trycket och sånt imorgon. Men det lutar åt att börja träna på Fitness24seven som ligger några hundra meter bort, är billiga, har öppet dygnet runt, har tjejgym så man slipper brölande män i taskiga kläder (fattar inte varför män måste låta så när de lyfter vikter, massa bröl även om det är klena vikter ju), har både pass och gym.

Matte funderar på samma och tanken är väl att den som inte har Widars läggning kan gå och träna. Jag är lite inne på att träna innan jobbet som jag gjorde när jag gick ner i vikt innan jag blev gravid. Powerwalks och gym. Vill inte ha de här extra kilona, vare sig de beror på medicinen eller inte och måste få upp flås och styrka för att orka rida ordentligt. Ni ser, en massa skäl för att röra på sig och ändå ligger jag här i soffan och bloggar....

just do it

så mycket

En lång och blandad dag efter en sömnlös natt. Började med intressant förmiddag på jobbet som innehöll organisationsutvärdering och vett och etikett på sociala medier. En hel del diskussioner och intressanta tankar och jag som varit borta från jobblivet länge kan inte låta bli att gilla allt sånt här. Att ingå i ett sammanhang, ett vettigt sammanhang känns riktigt bra.

Efter lunch vidtog en klart stressigare del. Åkte till Sahlgrenska och lämnade prover kring blodtrycket och som vanligt var inte värdena de bästa. Anade det med tanke på dålig sömn och gräslig huvudvärk. Men tack och lov är inte värdena farliga heller och jag är seriöst medicinerad för det, ska bara försöka vila lite också....Sedan får vi se om det blir någon medicinjustering när jag träffar läkaren nästa gång.


Från Sahlgrenska åkte jag till psykologen och vi råkade komma in på en del riktig tung skit som jag fick bryta i för jag mådde seriöst illa och hela rummet började snurra. Inte så bra. Råkade är väl egentligen fel ord, vi har rört oss mot det och psykologen är rätt skicklig i att föra mig till något speciellt, men jag var inte riktigt inne på det idag och reaktionen blev för stark.

Det som sker i samtalet i det rummet är väldigt märkligt och det har tagit tid att komma dit jag är nu, men det är också svårt och idag var det som att gå in i en vägg och på ett par sekunder reagerade hela kroppen och så stängde jag av. Vissa saker kan jag bara inte ännu. Eller om det någonsin kommer att gå. Ibland känns det som om jag alltid kommer må så här, att inget kommer bli bättre och att jag får lägga min kraft på att hålla ihop mig så att jag klarar av att jobba och fungera så gott jag kan.


För jag klarar ju att hålla ihop mig och jag tycker verkligen om att jobba igen. Att fokusera på något annat och så gillar jag ju människorna jag jobbar med, både brukarna och kollegorna. Efter mötet hos psykologen samlade jag ihop mig och hann med en fika på nya jobbet och det kändes bra! Jag tror faktiskt det kommer bli ett bra och intressant jobb och kollegorna verkar trevliga. Kändes synd att det bara är ett vik.

Det enda som är synd är att jag inte kan vara kvar på mitt gamla jobb för det gillar jag också. Men det är sällan man får napp på ett behandlingsjobb och jag känner att jag vill ta den chansen! Har man tur sedan så kanske det blir ett casejobb ledigt eftersom stan är lite på gång åt ACT-hållet och mot Housing first vilket jag är övertygad om är vägen att gå för klienter som har komplexa problematik! Tycker det är väldigt intressant och det ska bli spännande att följa. Under tiden kör jag ett år med öppenvårdsbehandling för människor med missbruk och beroendeproblematik och det känns väldigt kul!

Sedan är det lite tufft att det innebär att vi kommer bo i lägenhet ett tag till då jag hade behövt en fast tjänst för att vi ska kunna få lånelöfte till ett hus. Kan verkligen längta efter en trädgård och mer utrymme! Blir avis när man träffar syrrorna eller kompisar som bor i hus och där ungarna kan vara ute hela dagarna utan att man måste gå till en lekpark eller annan plats för att kunna leka loss. Men tids nog kommer det väl, vi får se var och när.

Efter fikan med kommande jobbet så stressade jag iväg för att hinna hämta Widar och jag antar att det var bra att inte blodtrycket mättes just då, men jag hann i allafall och hämtade en glad vildunge! En liten som berättade att brandlarmet gått och att brandkåren kommit, men att det tack och lov inte brunnit. Men Widar som fortfarande är rätt ljudkänslig hade blivit alldeles jätterädd av ljudet. Han hatar verkligen sånt och även om de pratat mycket om larm, varför osv så är han väldigt rädd. Det har blivit lite bättre, men det är ändå jobbigt för honom.

Annars hade dagen varit bra och han var laddad inför vår mamma-Widar kväll och hade bestämt middag och kvällsmys. Matte är på aktiviteter och afterwork med jobbet och lär väl komma hem sent. Så det blev jag och Widar som fick fixa mat och mys fram till han somnade full med planer inför våra lediga dagar som börjar imorgon!

Är lite trött ikväll, men får se hur det går med sömnen. Den kommer inte än iallafall.

onsdagens ups and downs

syrenen blommar

Dagen började tidigt efter en natt med en massa mardrömmar, klart sämsta nätterna. Kom upp till ett Göteborg med regnet hängande i luften så jag tog spårvagnen istället för att gå till jobbet vilket är min nya idé. Tänkte göra som när jag jobbade i Majorna innan Widar och jag gick en timme till jobbet och en timme hem. Men inte i regn tack.

Dessvärre förutspår GP att det ska regna de tio kommande dagarna i götet så jag antar att jag kommer få dra på mig regnstället...Avskyr verkligen när det regnar i götet, är ju helt värdelöst och dessutom tänker man på flera av dem jag träffar i jobbet som saknar det mesta i regnklädesväg och allt annat.

Kom till jobbet och fick en blandad morgon som innehöll glädje över att en av gästerna fått besked om lägenhet och en annans totala ilska över myndigheter och allt däremellan. Det är mycket som kan ske på några timmar.

gp, fett deppigt

Sedan tog jag vagnen till mitt andra ställe och hann jobba där ett tag innan det var dags för en eftermiddag hos vgregionen och dess väntrum. Blev ett meningslöst psykologsamtal och sedan en del prover på Sahlgrenska innan jag kunde åka hem och hämta liten.

Är så trött på alla dessa stunder i väntrum för besök som ändå inte verkar ge något. Finns så mycket hopplöshet i allt väntande. Dessutom är inte lösningen sjukskrivning eller fler mediciner och det vore ju kul om man kunde få lite creed för det liksom.  Ibland tänker jag att jag bara ska skita i alltihopa, men det är väl ingen egentlig lösning antar jag.

ett v vårdens väntrum

Desto goare känsla att hämta liten som blir glad och kramar en hårt medan han väser med sin nya spökröst "jag elskar dig mami". Sånt blir man varm i själen av! Vi gick hem i regnet och liten hoppade i varenda vattenpöl med sina gympadojjor så han var lite blöt om fötterna när vi kom hem, men vem kan hindra en litens hoppglädje?

Väl hemma blev det mys och bus samtidigt som jag fick en galen yrsel som fortfarande är kvar. Ibland får jag helt galen yrsel och den stannar i flera timmar och jag vet egentligen inte om det är biverkan på någon medicin eller om det är blodtrycket som spökar. Läkaren är inte heller säker på vad som är vad och jag vet ju ännu mindre. Men blodtrycket har ju trots allt blivit lite bättre även om det inte är bra så någon nytta gör ju medicinerna. Men jag kan inte gå omkring och få yrsel hur som helst heller.

mina fina killar fixar

När Matte kom hem blev det hämtmat eftersom köket är inplastat på grund av vattenläckan i köket som ska undersökas och utredas och hanteras av försäkringsbolaget.

Medan Matte hämtade käk hann jag hjälpa Widar med duschen och pyjamas så efter maten kunde han och Matte förbereda det sista på snickarbänken som de ska sätta ihop imorgon! Widar är verkligen som lyckligast när han får snickra med Matte!