nya tag

Påbörjar seriös viktminskning igen, den här gången med viktväktarna. Har haft en lång slarvperiod där jag sköter mig stundtals med kost och motion, tack och lov bränner ju ridningen och stallet en del varje vecka. Men alldeles för dålig kost ska idag återigen stagas upp och VV-möte lär det bli i veckan. Har 10-12 kilo till jag vill ta bort och dit är det en bit. Under ungefär sista halvan av 2015 skalade jag av 13 kilo och nu är det en bit kvar. Fick en del mediciner utsatt och efter det började det gå att minska i vikt igen, en del mediciner sabbar verkligen viktbiten. Sedan fick jag ju i samband på blodtrycksutredningen besked om att min ämnesomsättning är fett låg vilket inte är särskilt roande.

Har stått still under matslarvet och det får jag väl tacka ridningen och de träningspass som vi har med killarna på jobbet för. Men nu är det matordning och gym som ska komplettera det hela, men jag kommer inte köra någon maxpress, det får ta sin tid under 2016. En stor motivationsfaktor är att jag ska bli smalare och få bättre kondition och bålstyrka för att orka rida på ett bra sätt. Efter graviditeten med liten så har mina magmuskler gått isär så till den grad att sjukgymnasten när jag gick hos honom fick ner 2-3 fingrar i mellanrummet och då hade det gått mer än ett år efter förlossningen och han konstaterade att enda sättet att få ihop dem igen är operation.

Dyrt, risky och smärtsamt så fokus får bli att träna upp korsetten och åtminstone minska mellanrummet. Han är inte den enda sjukgymnasten jag varit hos efter liten som säger samma sak så det är väl ett faktum. Det är ändå skillnad hur jag ser ut i år jämfört med förra året på bohuscupen, vissa bilder därifrån är ju inget kul alls.

Sen vill man ju få bättre flås och på sikt bättre ork och komma ner i kläder som jag hade innan Widar och lite till. Någonstans måste man börja och jag börjar här så får vi se. Vet att jag kommer vackla hit och dit, men då är det väl upp på banan. Belöningar väntar runt knuten =)

Röhnisch Running School

Detta ska jag testa, kan bli kul att se om jag kan komma igång att jogga. Innan jag blev gravid med Widar gick jag ner en del i vikt samtidigt som jag promenerade mycket och började jogga lite smått.

 Jag har alltid avskytt joggandet, det har varit så långtråkigt. Men med bra musik så är det ju en billig och vettig motion, men som soffpotatis är det ju en pärs att komma igång. Joggingpassen hittar du här!

trötthetschock och jobb

Vilken trötthetschock jag och Widar har råkat ut för. I går började jag provjobba och samtidigt så förlängdes ju Widars dagistider. I går gick han två tim längre och idag började jag jobba halv åtta och kom hem kvart i fem så Matte fick lämna och hämta. Lämna liten vid åtta och hämta halv fem, så länge har Widar aldrig varit på dagis, men det är så det kommer se ut framöver.

trött

Så när jag kom hem så var det en astrött liten som ville vara nära och kolla på barnprogram och jag var lika trött och lika nöjd med barnprogram medan Matte fixade lite middag. Sedan lyckades jag duscha Widar utan att han fick psykbryt, på sistone får han bryt innan han ska duscha och sedan får han bryt över att han inte får duscha megalänge. Men ikväll gick det bra, kanske var vi för trötta. Han hann nog dessutom bli lite övertrött för det tog en lång stund innan han somnade för mig. Jag däremot, kunde somnat på stört.

Det är en smärre chock att behöva gå upp sex på morgonen för att hinna med allt och vara i tid till jobbet och sedan hålla fokus på jobb, människor, uppgifter, telefonnummer, namn och dessutom försöka föra vettiga samtal, köra klienter, ringa soc mm. Men det är roligt också, det är tom roligt att sitta på möten! Men det var lite tufft att höra att det inte är självklart att jag får vikariatet, de har precis som på alla andra jobb jag sökt interna sökande. Men om inte annat så kan jag förhoppningsvis få timvika och det är ju något iallafall. Sedan så är det ju de som kontaktat mig, utifrån ett annat jobb jag sökte i höstas och det borde ju vara ett plus eller?!

Märker att jag saknat jobbet, saknat klienterna, saknat missbruket och allt det för med sig. Låter ju helgalet, men det jag menar är att jag saknat människorna, både klienterna och medarbetarna, att kunna hjälpa till på olika sätt och lära mig mer om människor, missbruk, behandling, motivation och förhoppningsvis kunna stötta till någon form av förändring. Sedan är jag oerhört trött, men det är ju alla på ett nytt jobb. I nästa vecka så vet jag hur det går och om inte annat så har jag ju fler ansökningar ute.

lyckad dag