onsdag 25 maj 2011

Ångest i en sjukskriven hjärna

Ja, jag vet, ser ok ut, verkar go och glad, men ångesten pockar som 17. Snart ska jag till läkaren och det känns så jobbigt. Var inställd på att jag skulle till psykologen på förmiddagen, men med mitt minne så var det så klart fel, ska dit imorgon. Hade tänkt häva ur mig all ångest som studsat runt de sista dagarna och sedan gå stärkt till läkaren och säga att nu fixar vi det här och drar ner ordentligt på sjukskrivningen.

Jag gillar inte att vara sjukskriven, känner mig sjukt värdelös och meningslös. Samtidigt så vet jag ju att jag inte fixar min mamma/föräldraverklighet fullt ut och för att Matte ska kunna vara hemma och ta över och utnyttja föräldradagarna så krävs ju att jag är sjukskriven. Är så villrådig. Tänker minska sjukskrivningen och jag hoppas att det funkar nu. Sist jag gjorde det höll det ett tag, hm drygt tio dagar, sedan kraschade jag ju helt.

Det knäppa/braiga är ju att jag dippar så gräsligt och mår så pissigt nästan hela tiden och ändå har jag ju den sista månaden haft goa stunder, glimtar av hur saker och ting kan vara. Helst skulle jag bara vilja vara jag, fungerande, fixande, roliga, glada jag. Hatar verkligen att vara urtrist, orkeslös, ledsen, meningslös, trött, sömnlös, värdelös... Seriöst, kan man fan undra vem som skapade människohjärnan till att bete sig så här och fastna i det beteendet. Det är ju inte konstruktivt iallafall.

Hoppas jag får komma in i tid iallafall, hatar att sitta där och vänta på att komma in medan klockan går. Sen hälsar man på en läkare som ser muppig ut och som vanligt undrar hur man mår och försöker vara hurtig. Jag sitter där och försöker verka något så när ok(jag menar vem vill verka spritt språngande galen?) och resonera kring hur det ska se ut och ställa vettiga frågor och funderingar. Sedan kommer det ändå alltid fram till att jag mår skit och knappt orkar gå dit och jag får läsa alla läskiga ord på läkarintyget, lämna in det och ha ångest för avslag.

Känner mig så förbannat värdelös som inte bara skärper till mig...och JA, jag vet att dte inte funkar så, det här är inget man skärper till sig från. Försöker tänka på det psykologen säger och att det faktiskt är bättre än för några månader sedan, lite iallafall. Och JA, jag måste göra saker för att inte bli liggande och sluta gå upp, så häng för 17 inte upp er på att jag verkar vara för aktiv för att vara deprimerad. Alternativet är att sluta med allt och det är inget bra alternativ. För övrigt så kanske man ska se över sitt eget liv innan man mailar skit till andra! Så fick jag sagt det med och till er som stöttar, TACK, det värmer oerhört mycket. Blev visst långt det här...

Ha det gott därute, nu ska jag gå iväg medan Widar och Matte vilar eftermiddag!

5 kommentarer:

  1. är du helt sjukskriven nu? När jag minskade på min sjukskrivning så var jag först sjukskriven 75% tror jag, jag kommer inte ihåg nu. Men iaf när jag gick ner till 75% sjukskrivning så gick maken och jobbade på morgonen, så han var hemma redan till klockan tolv. Liam sov som tur var till nio då så vi hade många gånger knappt tagit av oss pyjamasen när maken kom hem :) Vad jobbar din Matte med?

    SvaraRadera
  2. såg samtidigt jag klickade "skicka" att jag skrev fel, det ska vara när jag gick ner till 50%... Jag gick inte ner till 75% två gånger :P

    SvaraRadera
  3. Till alla er idioter som kritiserar Bea; DET ÄR INTE ROLIGT ATT VARA SJUKSKRIVEN OCH DET FÖRSTA RÅDET MAN FÅR AV EN LÄKARE ÄR ATT FÖRSÖKA GÖRA ROLIGA SAKER MEN FATTAR NI HUR SVÅRT DET ÄR ATT AKTIVERA SIG OCH GÖRA ROLIGA SAKER NÄR FÖRSÄKRINGSKASSAN STRULAR OCH MAN STÅR UTAN PENGAR?? Försök sätt er in i det!

    SvaraRadera
  4. Men ar du att du får mail från folk som anser att du gör för mycket saker för att må så dåligt? Ja, jag säger då det... Än är inte den sista idioten född. Och vilka fega jävlar som inte vågar kommentera öppet. Stackars människor... Det måste vara jobbigt att sakna empati och förståelse. Stå på dig Bea! Jag tycker att du är helt fantastisk!

    Kram!

    SvaraRadera
  5. tack caroline, skönt att nån orkar ryta ifrån!
    Mailan: Matte är servicetekniker och vi klarar situationen med att han är ledig och släkt och vänner kommer hit el öppnar sina hem och ger stöd och avlastning, så otroligt tacksam för det annars hade det stupat helt nu när man är sjukskriven. Har bra stunder då jag klarar med, andra gånger bryter man bara ihop.

    SvaraRadera