Middag med gamla jobbet och funderingar

I världens regntyngda Göteborg drog jag igår kväll på avtackningsbus med gamla jobbet. Matte och Widar skjutsade ut mig till Port Arthur vid Sannegården. Först åkte vi bland alla hyreshus och annat innan vi hittade den lilla krogen som tydligen är Göteborgs äldsta sjömanskrog. Om du är nyfiken kan du kolla här, de har både a la carte, afterworkbuffe och lite annat smått och gott till rimliga priser!

Ett ställe som har en diger historia med bus och annat. Bland annat har det förr förekommit prostitution på övervåningen och en arbetskollega visade en av lamporna som finns kvar från den tiden. En lampa som signalerade med rött om det var upptaget. Fick många historier om gamla Göteborg av några av mina äldre kollegor som är gamla göteborgare sedan barnsben och som berättade om hur de ockuperade hus, demonstrerade, bodde i rivningskåkar där taken rasade in och hur haschet och amfetaminet florerade i Göteborg medan heroinet fick fäste i Oslo och Stockholm på 70-talet.

stundtals lite sol och ljus mellan molnen

moi

Blir lite perspektiv då kollegan berättar om hur hon och hennes vänner kämpade mot rivningarna av arbetarbostäderna i Göteborg samma år som jag föddes, 1975. Jag älskar att höra gamla historier och igår kom många. Tänk att liksom få se Rolling stones live på Liseberg och sedan få gå bakom scen för att man känner roddarna och detta på den tiden som Rolling stones var gudar! Jisses, vad jag hade velat göra det.

Undrar om jag kommer ha lika många roliga och förändringar genom tiden historier att berätta för mina kollegor när jag närmar mig pensionen? Å andra sidan är jag ju född i en generation som ska försörja 40-talisterna och även sörja för de yngre som inte kommit in i arbetslivet så enligt mitt pensionskuvert lär jag väl få jobba till jag dör...och nej, jag är inte bitter ;)

Hur som, var först på plats igår så jag hann bli lite nojjig på om jag var på rätt plats innan kollegorna ramlade in en efter en och det blev en väldigt trevlig kväll! Var tur att jag gick, var nära att jag avbokade för att jag var så trött och ur humör innan. Men blev väldigt glad under kvällen så det var bra att jag gick. Så är det ofta, man orkar inte, har inte lust, är trött osv, men om man väl kommer iväg så blir det så gott som alltid bra. Dessutom mår jag bättre av att göra saker än att ligga hemma och älta ångest.

fina gamla lampor och utanför ser ni molnen

Blev en del jobbsnack och mycket annat och det känns verkligen att jag kommer sakna dem och jobbet. Kommer gå in nån gång då och då och ta pass, men eftersom jag redan har en tjänst i stan, om än i en annan stadsdel så går ju lönen ut centralt från stan och då blir jag en dyr vikarie att ta in...

Men folket kommer jag hålla kontakt med och det känns gott! Innan jag började jobba med fältarna så hade jag trots mina år inom socialtjänsten ingen koll på vilket viktigt arbete de gör. Hur mycket de möter och hanterar varje dag och kväll och hela tiden med ett intresse för att möta klienten och ha denne i centrum. Det mesta sker ute i klienternas miljöer, vare sig det är en bänk, en skogsdunge, en lägenhet, ett boende med en väldig respekt och vilja att hjälpa, stötta och länka vidare.

För vissa klienter är de äldre fältarna och de som jobbar på övernattningen och som jobbat länge den enda fasta punkt som klienterna känner. Det är klart att alla delar är viktiga och jag vill verkligen inte förringa andra samverkanspartners viktighet. Har själv jobbat som socialsekreterare flera år och vet hur viktiga de och andra är. Men jag personligen, hade nog ingen koll på fältarnas viktiga arbete och hur himla kul det är.

rosor på borden

Nu byter jag arena på måndag och går in i en mer formaliserad miljö och med klienter som troligen befinner sig i en lite mer stadig miljö och situation vilket torde krävas för att kunna fungera i en öppenvårdsbehandling.

unnade mig en guiness, det är så gott

Det ska bli jättespännande, roligt och utmanande då jag velat jobba med behandling länge. Samtidigt så har jag trivts väldigt bra hos uppsökarna så vi får se hur det känns. En del av mig är livrädd och tycker att jag inte kan ett jota, samtidigt som jag försöker intala mig att jag både har pluggat och jobbat med missbruk och människor med missbruksproblematik i många år och jag gillar det! Jag kan ju en massa kring det, även om jag har en hel del kvar att lära. Men det är det som är så intressant att jobba med människor, man lär sig nya saker hela tiden. Känns som att det kan bli bra.

Hoppas att jag ska hålla själv också. Livet är lite komplicerat och den här hösten bär en del ställningstaganden och beslut med sig. Saker är ju inte alltid så enkla som man skulle vilja och det borde jag väl ha lärt mig vid det här laget. Funderar fram och tillbaka och förbannar att inte saker och ting kunde vara enklare. Men det är det inte och så måste det hanteras.

vitlöksbröd i väntan på maten

Hur som var en kväll som igår ett trevligt avbrott. Drack Guiness (aslänge sen sist) och lite vin. Åt god mat och fick skratta en massa och avslutade det hela med en massa kramar och lyckönskningar. På slutet var det bara jag och Lisbeth kvar och vi hade lite roligt åt att det var vi två som byter jobb nu var de som var kvar längst.

efterrätt

Det hela var så schysst så det beslutades om en höstöl senare i höst. Blir inga bilder på jobbgänget utan ni får hålla till godo med bilder från Port Arthur och en selfie =) Så tack alla goa kollegor för en himla fin kväll i går! Vi ses snart igen! Hann precis hem innan regnet vräkte ner igår, precis som det gör ikväll. Var lite vemodigt när jag tog mig hem igår så regnet passade fint. Väl hemma träffade jag en överpigg sambo som försökte lägga sig då han skulle iväg med jobbet fem i morse...Var bara att köra honom i säng och varva ner för egen del.

Gick så där då Widar drömde om att hans pappa skulle åka bort utan honom och således vaknade ett antal gånger under natten och var ledsen. Inte lätt att vara liten och längta efter sin pappa. Vi var rätt trötta i morse och liten bröt ihop då han såg att barnafadern redan åkt....