Jag och Lyrik

Jag och Lyrik efter två clear rounds!

Fick de här fina mobilbilderna av en av tjejerna som också var med och tävlade i sön! Skitkul eftersom jag inte har så mycket bilder av mig och Lyrik. Ser ut som om vi båda behöver sträcka på oss lite, men med tanke på hur trötta vi var efter tre dagars jobb så är det helt ok. Orkade knappt hoppa av Lyrik efter att vi skrittat av på skogsslingan.Men glad var jag, glad och trött! Skumma perspektiv det blir ibland när man blir fotad, men ni anar hur vi ser ut.

Lyrik är en 13 årig halvblodsvalack som varit på ridskolan under fyra år. Han kan vara lång som en långtradare att rida, tung och stel, men han kan också vara en pärla när man får till det och han blir lika taggad som jag när vi kommer in i ridhuset och det står fullt med hinder. Till våren ska vi nog börja testa dressyrprogrammen också, vi ska bara öva och våga! Men vem trodde att vi skulle klara sånt här när jag förra september provred och höll på att rida över ridläraren och knappt kom över småhinder på provlektionen? Nu ska vi bara jobba vidare, jag har en hel del jobb att göra, men det är ju grymt kul!

Det bästa jag gjort, att börja rida igen! Synd bara att allergin är kvar, har kliat mig som 17 i helgen...Man blir ju sugen på egen häst, men det är inte helt lätt med allergin. Men det är ju annars en plats/miljö där jag tvingas släppa mitt dåliga mående och bara vara en stund. Att fixa med Lyrik, bara klappa honom och stå still, slita i ridningen, utvecklas, sköta honom, gnälla på honom och vara glad på honom, finns liksom inget utrymme för all självdestruktivitet medan jag är där, det är värt så vansinnigt mycket!

Fina Lyrik!